Huggen sten i Storvretabygdens höglänta skogsmarker Del II Borrat stenmaterial Windahl 2016

Kap. 5.2.2. Det flerfunktionella monumentet på slätten före Ängeby
På det stora fältet mellan Skogs Årby och Ängeby ligger ett märkligt välvt stenröse.
Den understa, större delen av röset består av ganska småskalig sten. Det handlar inte till största delen om jordsten,
som under årens jobb kastats upp här under röjningsarbete på åkrarna. Det rör sig om huggen sten, som har ganska
vassa kanter och som varierar ganska lite i storlek. Man kan nog tänka sig att man av mera solida ursprungliga block
här har producerat täcksten över en grav. Antagligen rör det sig om ett gravröse från bronsåldern, som seglar fram
som ett skepp ute på fälthavet. Och liknelsen med skepp på hav är ju inte alls så tokig. För när högen byggdes var
det inte så länge sedan som fälten var täckta av en havsfjärd. Här hade på ett märkligt sätt - och förmodligen på
ganska kort tid - marken stigit upp ur havet. Och förundrade människor hade över några generationer fått ypperlig
betesmark. Och mitt på den öppna ymniga grässlätten anlade man en stort gravröse. Kanske var det ståtliga röset
lika mycket ett boplatsmarkerande som ett gravplatsmarkerande monument. Här ute på slätten kan nämligen
människor mycket väl ha bott under bronsåldern. Åkermarken var ännu inte så viktig. Jorden var här på de
nyuppstigna slätterna oftast för svår att bearbeta med den tidens enkla jordbruksredskap. Marken användes nog
mest som betesmark för tamboskap. Och betesmark fanns det nog så gott om att det räckte och blev över även om
man använde en del till husbyggen. Det var också lätt att bygga hus här. Den tidens husbyggesteknik krävde att
bärande stockar kunde grävas ner i marken - och här i den mjuka jorden var det lätt att åstadkomma välfungerande
stolphål.
Och så förlöpte åren i en ständig ström och människorna kom och gick. Men det gamla kala gravröset stod
oförändrat kvar. Nåja, lite utökades det väl efter hand med lite mindre röjsten från fälten som kastades upp här.
De lite rundare stenar, som man kan se bland den mer skarpkantiga stenen, utgör antagligen sådan röjsten.
Men någon gång i tiden måste något mycket speciellt ha inträffat. Det gamla röset har fått en märklig överbyggnad.
Ett ganska stort antal stora block i olika former har lagts upp på toppen. Röset ser nu ut som en sjöfågel med ungar
på ryggen - eller vilken liknelse man nu vill använda. Vanligtvis vid olika stenbyggen så används ju de större stendimensionerna
längst ner och de mindre högre upp. Men här är det alltså tvärt om. På långt håll ser stenröset