Huggen sten i Storvretabygdens höglänta skogsmarker Del II Borrat stenmaterial Windahl 2016

med sina stora ryggpucklar mycket märkligt ut. Vad har avsikten varit att placera stora block här? Det måste ju ha
krävts ganska stora arbetsinsatser för att åstadkomma ett sådant verk. Och hur gammal kan blocköverbyggnaden
vara?
En solig och vacker vårvinterdag med bärande skare beslöt jag mig för att besöka det märkliga stenröset ute på
fältet. Jag var särskilt intresserad av att undersöka de stora toppblocken. Efter lite klättrande och undersökande
kunde jag konstatera att åtskilliga av de stora blocken hade borrade hål. Hålen var inte särskilt djupa (10 – 12 cm).
Den typen av stenborrning genomförs bara i samband med stenröjning. I det borrande hålet slås en järnbult med
ögla (en dubb) ner i borrhålet och kilas fast. Sedan kan man koppla in en lyftkrok till en lyftanordning (stubbrytare
eller en motoriserad stenvagn med lyftkran). När och hur stenblock hanterats är oftast ingen lätt sak att avgöra.
Men här rådde ingen tvekan. Det handlade om block som röjts undan från åkermarken.
Man får anta att röjningen och upplyftningen på stenröset gjorts i ganska sen tid. Med de effektiva motoriserade
stenvagnarna, som fann vid mitten av 1900-talet, var det kanske inget större besvär att med en lång lyftkran
placera blocken högst upp på röset. Hade motsvarande röjning gjorts tidigare så hade man nog nöjt sig med att
lägga blocken i nederkanten på röset.
Så blev alltså stenröset på slätten före Ängeby ett multifunktionellt monument. Det är inte bara ett monument
över en gravlagd person (ev. flera) eller ett boplatsmarkerande monument. Det har också blivit ett ståtligt
monument över en förgången stenröjarepok - den senaste i antagligen en lång rad - och kanske också den sista,
För det ska nog bra mycket till innan åkermark på nytt börjar stenröjas i Storvretabygden, i Uppland och i hela
Sveriges avlånga land över huvud taget.