Konsten i den gamla kulturstenen Del I Oborrat stenmaterial Sven-Inge Windahl 2016

Det är antagligen bara ett fåtal personer som fått sin slutgiltiga begravning i prydliga och välordnade
blockgravar. Det skulle ju kunna vara en förklaring till varför jag hittat ganska få trots ett omfattande letande
Många fick nog sina sista viloplatser i bergskrevor, i håligheter mellan block eller i en grävd hålighet under ett
block. En del personer begravdes antagligen i en hålighet i jorden utan någon form av stenmonument ovan
jord. Det innebär naturligtvis inte nödvändigtvis att dessa flatmarksgravar saknade monument. Det kan
naturlitvis ha rest monument av ett förgängligt material (t.ex. trä), av vilka spåren sedan länge är borta.
Och som sagt, variationen i blockgravar, kan vara stor. Det är bara de vackraste , mest strukturerade och
konsfulla, som fått plats i min framställning - de som varit lättast att upptäcka. För varje blockgrav jag upptäckt
finns det kanske 100-tals som aldrig kommer att upptäckas - om inte marken en dag kommer att exploateras för
vägbyggen eller husbyggen, som kräver en arkeologisk förundersökning. Och det är ingenting man önskar.
Bättre då att de får förbli oupptäckta. Fackarkeologernas intresse för gammal stenig skogsmark har avsevärt
ökat under senare år. Om jag presenterat blockgravsbilderna för 30 år sedan skulle arkeologerna nog knappast
ha godkänt en enda som ens trolig gravplats. Idag har arkeologerna stött på många blockgravar i stenig
skogsmark och acceptansen är större. Idag skulle antagligen i vart fall ett par stycken av mina presenterade
blockgravar anses som intressanta objekt att titta närmare på.
I ett område som Storvretabygden är naturligtvis den höglänta skogen särskilt intressant i arkeologiskt
avseende. Den höglänta skogen steg upp ur vattnet årtusenden före de låglänta slättområdena i Fyrisåns
dalgång. Hela Tipptoppvägens nuvarande sträckning i Storskogen var möjlig att vandra torrskodd för 5000 år
sedan, medan de senare jordbruks- och betesmarkerna låg täckta av kilometervida fjärdar. Det skulle
naturligtvis vara högst osannolikt att dåtidens fångstfolk med inriktning på fiske och säljakt skulle ha undvikit
Storskogsön med närhet till den viktiga marina näringszonen. Rimligvis är det här som vi bör leta efter
Storvretabygdens tidigaste historia - spår efter de människor som antagligen så småningom befolkade slätten
och blev boskapsskötare och jordbrukare.