Konsten i den gamla kulturstenen Del I Oborrat stenmaterial Sven-Inge Windahl 2016

Om Blockhögar
Blockhögar av olika storlek och utformning stöter vi ofta på i höglänt skogsmark i Storvretabygden. Som alla goda
konstobjekt utmanar de oss på en rad olika sätt. Vem är egentligen konstruktören bakom dessa märkliga
blockhögar? Finns det en mänsklig kreatör eller är det naturens egna spontana krafter som släppt loss sin
kreativitet? Och handlar det bara om stenkaos rakt igenom eller kan vi åtminstone här och där uppmärksamma
tydliga och arrangerade strukturer inom den kaotiska ramen? Och om nu blockhögarna är människotillverkade:
använde man dem till något speciellt eller är det bara oavsiktligt tillkomna skrotsenshögar efter stentägt? Och när
har blockhögarna skapats? Är de bara några hundra år gamla eller går de rent av tillbaka till sen stenålder när
männskorna bodde och verkade i skogslandskapet? Några borrännor som möjligen skulle kunna underlätta
dateringen finns sällan i dessa högar. Det är traditionella stenklyvningsmetoder som tillämpats. Och de kan ha
sett likadana ut i tusentals år.
Vi kan stå mycket länge och undrande iaktta en märklig blockhög. Och vi kan gå därifrån utan att egentligen ha
förstått någonting alls - möjligen har vi fått lite mer att fundera kring.
Nästa gång vi besöker den märkliga blockhögen är vi kanske inte lika förvirrade utan har möjligheter att titta efter
fynd i den närmaste omgivningen - fynd som förhoppningsvis skulle kunna ge någon ledtråd till blockhögen
tillkomst och funktion. Men fynden i den närmaste kontexten kan vara lika svårtolkade som själva blockhögen .
Fysisk närhet borgar inte alltid för likhet tidsmässigt och funktionellt. Kanske får vi även denna andra gång vandra
hem utan att vi kunnat föra vetenskapen framåt. Men vi har i alla fall fått en ganska omskakande konstupplevelse.
Och den kan vi säkert leva länge på.
Om det blir något tredje besök? Tja, det är nog osäkert. Kanske då för att blockhögarna har en märklig primitiv
tjuskraft och framstår som konstinstallationer i naturen - men inte för att vi skulle bli så mycket klokare.