Konsten i den gamla kulturstenen Del I Oborrat stenmaterial Sven-Inge Windahl 2016

Den här uppställda stenen överraskar på flera sätt.
Den har ett mycket märkligt uppställningssätt.
Den har ställts med den breda basen uppåt och
står liksom och balanserar på en smal underdel.
Det känns helt enkelt som den står upp och ner.
Sedan slås man naturligtvis av att den är så naken.
Inte minsta tillstymmelse till mossa eller lavrosor.
Stenen kan ha stått här i tusentals år och ändå är
den helt naken. Möjligen rör det sig om en sten
som en gång legat nere i jorden. Jag har en känsla
av att jordstenar har fått sin yta impregnerad nere
i jorden och att det är mycket svårt för lavar och
mossor att ta sig in på stenytan. Sedan är det
säkert inte så lätt för mossor att växa uppför en
lodrät stenyta. Här är den uppåtgående stenytan
något utåtvinklad vilket bör göra det ännu svårare.
När jag har studerat mossor har jag fått en känsla
av att mossor växer lättare nedför lodräta stenytor
än uppåt. Den växer då ut från en bas som
etablerat sig på toppen av blocket. Den relativt
släta ytan kan ha gjort det svårt för mossan att få
en första bas här för vidare utväxt. Sedan måste
man väl slutligen flagga för markens ganska tjocka
barrskickt. Döda småtallar verkar ha avsatt ett
tjockt barrskikt där ingen mossa vill växa. Kanske
är det rent av de nedfallande tallbarren som tagit
död på den mossa, som trots allt kan ha funnits på
stenen. Bakom stenen (syns ej på bilden) finns en
stor rund grop. Möjligen har den uppställda
stenen markerat gropen.