Konsten i den gamla kulturstenen Del I Oborrat stenmaterial Sven-Inge Windahl 2016

På ett stort stenhuggeriområde vid Norrbovägen har jag
identifierat ett hugget block, som skulle kunna platsa in i
den ovan beskrivna (kap. 10) sprickblockskategorin. Jag blev
särskilt intresserad av blocket i efterhand, när jag studerade
bilden av det. Det verkar sitta en stenkil kvar i springan. Nu
är jag inte riktigt säker på det. Jag har gått på nitar tidigare
när jag dragit slutsatser utifrån bilder – slutsatser som sedan
inte visade sig hålla när jag gjorde en ny besiktning på
platsen. Inte heller den här gången håller min bildtolkning.
När jag återvänder till platsen så hittar jag ingen kil. Det är
bakgrunden bakom springan, utbuktningen i en av
blockväggarna och ljus som virrar omkring i spricköppningen
som åstadkommer illusionen av en stenkil. Men
kilat loss höger blockhalva har man säkert gjort. Men om
man kilat med stenkilar eller järnkilar är nog inte så lätt att
avgöra – även om jag lutar åt att huggningen är så gammal
att järn inte fanns att tillgå. Och kanske är det inte heller så
lätt att fastställa var kilarna sattes. Men en kil bör nog ha
slagits in på det ställe där den vertikala sprickan möter den
horisontella.