Konsten i den gamla kulturstenen Del I Oborrat stenmaterial Sven-Inge Windahl 2016

Om stenkolosserna
I vissa blockrika terränger kan man finna fyrkantiga stenkolosser som med sina släta, vertikala sidor, sina räta
vinklar och sina platta tak liknar jättestora stenklossar. På Fulleröhöjdens stora kalhygge kan man se flera
sådana fyrkantiga stenkolosser med nakna sidor, som lyser i vackra stenfärger. Det är naturligtvis en stor
konstupplevelse att kunna vandra omkring i ett kalhygges kolossmiljö. För att komma till sin rätt behöver ju
de stora stenkolosserna ljus och rymd. Och det får de ju på ett stort kalhygge. Just när jag vandrar omkring
här och njuter av de vackra jättestenklossarna så kan jag faktiskt för en stund försona mig med det våldförande
på både natur och kulturarv som ett kalhygge innebär.
I vilken utsträckning som kolossernas utformning påverkats av mänskligt stenhuggeri är naturligtvis svårt att
säga. Eftersom det finns så många andra spår av mänskligt stenhuggeri just på Fulleröhöjdens kalhygge är
det naturligtvis svårt att tänka sig att just stenkolosserna skulle ha gått fria från ingrepp. Särskilt inte med
tanke på att de tillhandahåller läckert stenmaterial på ett relativt lättbrutet sätt. I närheten av flera kolosser
finns också stenstycken på marken som antagligen huggits bort från kolosserna. Men i sammanhanget måste
vi komma ihåg att också naturkrafterna – utan minsta hjälp av människan - är duktiga stenhuggare, som kan
producera rätvinkligt blockmaterial i storformat.
Hur det än förhåller sig med konstruktörskapet så har säkert människor som bott på Fulleröhöjden sedan
stenåldern förundrat sig över och imponerats av jätteklossarna i landskapet. Det är mycket möjligt att de
tilldelats en funktion inom dåtida religion och väldsåskådning. Kanske byggde man in dem. Kanske byggde
man en plattform ovanpå. Eller kanske utförde man någon viktig rit uppe på det platta stentaket.
När vi således vandrar omkring i Fulleröhöjdens kolosslandskap så befinner vi oss mitt bland stora
konsinstallatioer av sten, som helt eller delvis utformats av mänskliga stenhuggare för flera tusen år sedan
- eller kanske bara för något hundratal år sedan - eller bådadera. Och vissa områden i Storskogen står inte
Fulleröhöjden långt efter. Från vissa utsiktspunkter i det öppna jämna skogslandskapet kan man se flera
kolosser samtidigt som likt stora finlandsfärjor stävar fram i terrängen.