Konsten i den gamla kulturstenen Del I Oborrat stenmaterial Sven-Inge Windahl 2016

Snart är bilderna det enda vi har kvar!
Möjligen kan denna och liknande presentationer verka dämpande på kulturarvsförstörelsen. Men jag är i grunden
ganska pessimistisk. Det finns en så stark drivkraft mot utveckling och expansion inom dagens politiska etablissemang
och inom det kapitalistiska system att den pågående förstörelsen av kulturarvet förefaller omöjlig att stoppa. Jag vet
inte vilken bakomliggande djävul som drev IS-anhängare att förstöra templen i Palmyra. Men när det gäller den
svenska kulturarvsförstörelsen i våra höglänta skogsmark är det utan tvekan en utvecklingsdjävul som ligger bakom. Vi
reagerade med rätta mycket stark inför kulturarvsförstörelsen i Palmyra. Det kändes nästan som vi ägde templen där.
Det var ju vårt kulturarv. Men inför den omfattande kulturarvsförstörelsen i skogsmarken är vi märkligt kallsinniga. Det
känns som om ingen äger eller vill veta av skogens kulturlämningar. Politiker, företagare och planerare vill inte ta
någon hänsyn och den stora allmänheten bryr sig inte eller känner inte till vad som pågår - och skulle antagligen inte
bry sig ens om de kände till kulturarvsförstörelsen i hela dess omfattning. Och myndigheter, som är tillsatta att vårda
och skydda fornlämningar och andra kulturlämningar - och som har kunskap om i vart fall en del av kulturarvsförstörelsen
- konstaterar gång på gång att ingenting har blivit bättre under de senaste åren: förstörelsen fortsätter i
oförminskad styrka. Och ändå är man positiv och uttalar gång på gång att det förhoppningsvis borde gå att vända
trenden genom att ge alla inblandade ökad kunskap. Och de som har den bästa kunskapen - fackarkeologerna - är
redan väl inlemmade i det kapitalistiska utvecklingsdrivande systemet. De får tillgång till resurser och
undersökningsytor tack vare den exploatering, som sker och protesterar inte - i alla fall inte särskilt högljutt.
Så bra då att vi ändå har samlat på oss en del bilder och försökt berätta blockens historia. För några fysiska platser att
besöka kommer vi inte att ha. Vi kan hjälpa blocken att berätta sin historia men vi kan inte rädda dem från förintelse.
Inte ens om exploateringens förtrupp – arkeologerna - hittade 10 säkerställda bobottnar från sen stenålder i ett
avgränsat skogsområde, skulle området kunna bevaras. Så fort fältundersökningen var klar skulle bergsprängare,
schaktmaskiner och lastbilsflak inta och rasera platsen. Vi skulle stå där med en mager dokumentation (gott så) men
inte längre med några fysiska platser att besöka. Då kan vi naturligtvis räkna ut vad som skulle hända med 100
intressanta block i samma område: 98 skulle sprängas sänder och 2 skulle möjligen sparas för att utgöra spektakulära
stendekorationer i det nya bostadsområdet – och kanske lite för att freda vårt samvete.
Jag hoppas att Du njutit av bilderna ovan - snart är bilderna det enda vi har kvar!