Læs den her - Michail Michailovitj Bachtin

Röda Rummet
193
_____________________________________________________________
”Han [Arvid Falk] trädde med en viss högtidlig känsla ut på de få
plankor som likt ett duvslag blivit upphängda under taklisten,
där ’det fria ordets män skulle åhöra huru landets heligaste intressen
diskuterades av dess värdigaste medlemmar’” (87).
I dette eksempel bliver fortællerens ironiske distance til den højtidelig-officielle
retorik ud over citationstegnene yderligere markeret af
ytringens kontekstuelle indramning. I parlamentet viser det sig nemlig,
at det mestendels er ligegyldige småting, der diskuteres, og personlige
interesser, der varetages, både af parlamentsmedlemmerne
og af ’det frie ords mænd’.
Det følgende eksempel viser, hvordan den fremmede tale i samme
ytring kan optræde såvel i skjult og åben form som i personlig og
upersonlig form:
”Affären [Nicolaus Falks] hade blivit grundlagd under Salig Kung
Fredriks dagar – Carl Nicolaus Falk hade liksom allt annat även
ärvt detta uttryck från sin far, vilken åter fått det i rätt nedstigande
linje från sin farfar – den hade blomstrat och givit ifrån sig bra
med pengar förr, ända till för några år sedan, då det olycksaliga
"representationsförslaget" kom och gjorde slut på all handel, förstörde
alla utsikter, hämmade all företagsamhet och hotade att bringa Borgerskapet
till undergång” (19).
Forklaringen på forretningens krise, som formelt set er fortællerens,
er naturligvis ikke fortællerens ligefremme begrundelse, men, som
gåseøjnene tydeligt markerer, pseudo-objektiv, dvs. en ironisk gengivelse
af Falks og borgerskabets diskurs i forhold til systemskiftet i
1865. Synsvinklen og fortællerdiskursens ekspressive struktur er Nicolaus
Falks og den sociale gruppe, han repræsenterer. Men i den
nye kontekst, i fortællerdiskursen, får det fremmede ord en parodiskironisk
accent. Sådanne pseudo-objektive forklaringer, tilkendegivelser
eller begrundelser er ifølge Bachtin typisk for den humoristiske
stil, og de ses overalt i Röda Rummet. Et lignende eksempel er:
”När han [Arvid Falk] kom upp i Lilla Börssalen en solig eftermiddag
i juni vimlade där redan av folk. Det var en lysande samling.
Statsmän, snillen, lärda, militära och civila ämbetsmän av
högsta grader; uniformer, doktorsfrackar, kraschaner, kommen-