Meddelanden af Societatis pro Fauna et Flora Fennica - Helda
Meddelanden af Societatis pro Fauna et Flora Fennica - Helda
Meddelanden af Societatis pro Fauna et Flora Fennica - Helda
Erfolgreiche ePaper selbst erstellen
Machen Sie aus Ihren PDF Publikationen ein blätterbares Flipbook mit unserer einzigartigen Google optimierten e-Paper Software.
a. X. 1W3. K. o. Elfving, Fjell-lemmeln i Lappmarken är 1903. 15<br />
ej, säsom man hittills antagit, utan undantag vandra frän Ö tili<br />
V tills h<strong>af</strong> möter. Denna möjligh<strong>et</strong> viii jag dock endast fram-<br />
kasta säsom <strong>et</strong>t antagande, hvilk<strong>et</strong> mähända förtjänade närmare<br />
utredning, da ju minä observationer äro alltför fätaliga för att<br />
kunna läggas tili grund för <strong>et</strong>t pästäende.<br />
Uppgifterna om själfva lemmeltägen tyckas mig tala för,<br />
att lemlarna hufvudsakligen vandra höst och vär, men däremot<br />
pä sommarn och vintern uppehälla sig ä samma trakter.<br />
Öfver lemlarnes födoämnen har jag annoterat, att de pä<br />
sommaren hufvudsakligen lefva <strong>af</strong> skogsgräs — hälst Festuca-<br />
arler — samt mossor, bland hvilka de <strong>af</strong>gjordt favorisera Hyp-<br />
niivi schreheri och Dicraiitt tn -arter. Man ser ofta Feltigera<br />
med söndersargade kanter. Tili en början antoe jag, att denna<br />
l<strong>af</strong> tjänade lemlarne tili föda, men <strong>et</strong>t närmare aktgifvande g<strong>af</strong><br />
vid handen, att d<strong>et</strong> ej var själfva l<strong>af</strong>ven de ville komma at,<br />
utan mossor, som tätt slöto sig tili l<strong>af</strong>vens undre sida. Blä-<br />
bärsris<strong>et</strong> (bladen) tycktes ocksä smaka djuren väl, och ej häller<br />
Ijung och kräkbärsris försmäddes. Pä vintern halla sig lem-<br />
larne under snön, där de utom mossa m. m. gnaga barken frän<br />
fällda träd — hälst björk, men delvis ocksä tali. — Nägon<br />
skada h<strong>af</strong>va lemlarne ätminstone inom Kuolajärvi ej anstiftat.<br />
Ehuru argsinta tili sin natur, tyckas lemlarne vara myck<strong>et</strong><br />
lätta att tämja. Redan inom <strong>et</strong>t dygn hade de <strong>af</strong> mig med-<br />
torda individerna sä förlorat sin lust tili angrepp, att jag kunde<br />
taga dem i hand. Men myck<strong>et</strong> fordrande äro de ifräga om<br />
maten. De äta otroliga kvtintit<strong>et</strong>er, mest natt<strong>et</strong>id. Frän klockan<br />
11—V2 12 tili 5—6 pä morgonen synes aptiten vara bäst; de<br />
mäste dä mestadels matas hvarje timme.<br />
Fjäll-lemmeln varierar ganska myck<strong>et</strong> tili färgteckningen,<br />
beroende pä förhälland<strong>et</strong> mellan den rostbruna och den svarta<br />
färgen pä öfre sidan. Säsom representant för en extrem färg-<br />
variation, hvilken dock ej säilän anträffas, viii jag nämna <strong>et</strong>t<br />
nastan enfärgadt svart exemplar, som <strong>af</strong> mig lefvande infänga-<br />
des pä vägen i Kemijärvi.»