Untitled - Helda

14 N:o 2. C. A. Westerlund, B
greppet», eller hvad de malakologer, som i min Fauna reg. pa-
Isearctica) och Katalog der Binnenmollusken linna hundratals
af den »skolas» arter (eller hvad vi envisas att der kalla »arter»)
såsom varieteter! Det är sannt, rätt många af dessa voro icke,
oaktad t min samlings stora rikedom på äfven franska ma lakologers
originalexemplar, genom sådana der representerade, men
jag hade tillräckliga förstudier öfver resp. slägters eller arters
biologi och derjemte ofta känt eller egt och beskrifvit bestämda
öfvergångsformer. Dessutom har jag vetat, att hvad vi hos
Bourguignat och hans meningsfränder (»Fécole nouveile»)
betrakta såsom art, alldeles icke är detsamma, som •
gamla
skolan» så kallar, ty de förra beskrifva endast former och alla
former såsom likställda, hvilka visa sig (åtminstone »genom tr&
karakterer») konstanta under likartade yttre förhållanden, utan
att det ringaste bry sig om deras genesis, och betrakta såsom
varieteter blott tillfälliga eller individuela förändringar. Häri äro
de tvifvelsutan i sin fulla rätt och vi hafva orätt, då vi jemföra
dessa former med hvad vi kalla arter. Våra species innefatta
derföre mycket ofta hela formgrupper af »Técole nouveile»
(hvilket uttryck för öfrigt blifvit ett smädeord i okunnighetens
mun). Båda åsigterna, båda metoderna bilda parallela forsk-
ningsvägar till samma mål, de hafva lika berättigande och lika
vetenskapligt värde, om de konseqvent genomföras. Den ena
vill visa huru naturföremålen gestalta sig i vår tid mer eller
mindre sjelfständigt bredvid hvarandra; den andra huru formerna
framgått ur hvarandra eller dessas systematiska värde i
förhållande till hvarandra. En fråga kan blifva hvilket som
mest gagnar vetenskapen, att skilja och noggrannt
beskrifva den
mångfald af former, som Naturen i sin rikedom företer, eller
att under ett nomen commune (sådant som Anodotita nnitnbilis)
begrafva allt, som man finner »mer eller mindre hkt». Det
förra fordrar alltid en vaken iakttagelsegåfva, ofta en skarp blick
för skiftningarna i naturen, och endast det, som lägges fram i
öppen dag, blir föremål för närmare granskning; det senare
kan den okunnigaste göra och det blir alltid ofruktbart. För