Untitled - Helda

B Spridda ornitologiska meddelanden. 99
Olaucion clangula anländer till Kexholm under förra
hälften af april månad. Den infinner sig oftast i små flockar,
men äfven parvis. Dock förefaller det, som om knipan då ännu
ej parat sig. Sålunda har jag flere gånger
iakttaga hannarnes frieri. Detta tillgår på så sätt,
simmar fram mot honan och kastar hufvudet bakåt,
varit i tillfälle att
att hannen
så att hals
och bröst komma att bilda en hvälfd, hvit båge. För att få
den bländande hvita buksidan att synas så stor som möjligt,
höjer fågeln sig samtidigt upp ur vattnet, ofta så högt, att fötterna
bli synliga ofvan vattenytan, och fågeln nödgas anstränga
sig för att ej falla baklänges.
Ehuru ofta flere hannar samtidigt göra sin kur för samma
utan strid. Alltid är det
hona, aflöper frieriet dock i regeln
dock ej så. En strid mellan två kniphannar var jag den ^^/iv
1897 i tillfälle att med tillhjälp af kikare i detalj iakttaga.
På ena sidan om Kexholras stad delar sig Vuoksen i flere
små armar, hvilka inom kort sammanflyta, bildande en liten
fjärd, som vårtiden utgör en kär uppehållsort för simfåglar af
flere slag, främst svanor, storskrakar och knipor. Vid stran-
den af denna fjärd summo ofvan anförda dag tvänne knipor,
hanne och hona. Då hannen ej gjorde sin kur för honan,
antog jag att de redan gjort sitt val för sommaren. Plötsligt
infann sig en annan hanne. Då denne genast sam fram mot
honan, skyndade den tidigare närvarande hannen i hans väg.
Och då hannarne möttes, började genast striden. Denna utkäm-
stridande sökte bita hvarandra
pades på så sätt, att de bägge
i hufvud, hals och bröst. Ungefär 10 minuter varade striden.
Så blef den sist anlände segrare. Den besegrade skyndade
undan, och då han vunnit ett litet försprång, sökte han dyka
ned under vattnet. På ögonblicket tog segraren tillfället i akt.
Med tillhjälp af vingarna kastade han sig med så häpnadsväckande
snabbhet öfver den andra hannen, att denne ej ännu
hunnit fullkomhgt under vattnet, förrän han bakifrån slogs på
rygg, så att benen stodo rätt upp i luften. Troligen var det
med bröstet fågeln tilldelade sin motståndare detta kraftiga
slag. Om äfven fötterna härvid voro behjälpliga, kunde jag ej