Untitled - Helda

20 N:o 2. C. A. Westerlund, B
städes i tusental. Den 23 aug. 1865 kom jag, under hvila på
stranden af en sjö nära Ronneby, händelsevis att rycka upp en
grästufva ur den fuktiga marken och tufvan befanns hafva en
liten Vertigo i spetsen på hvar och en af sina rotfibrar. Det
var den sedan såsom V. lilljeborgi beskrifna. Att jag sedan för
denna snäckas skuld ofta vallfärdade till fyndorten, är ju på-
tagligt, men blott ännu ett exemplar blef funnet. Följande år
insamlade jag, efter en bättre metod (vitjning), på en annan
Sjöstrand härinvid 800 exemplar, och nu är denna art känd från
många
vidt skilda trakter och länder. Ar 1822 beskref S.
Nilsson sin Pupa {Isthmia) cos tulata funnen »rarissime ad Espe-
röd Scanise», och 1865 var det hardt när omöjligt för mig att
kunna skaffa mig till låns ett exemplar af denna snäcka för
beskrifning i min akad. afh. om »Sveriges Mollusker». Två år
derefter (1867) upptäckte jag den sjelf på branterna nedanför
Borgholms slottsruiner och var den der så ymnig (i sällskap
med de föga mindre talrika Ve)'t. angustior och alpestris),
att
jag och min följeslagare insamlade omkring 12,000 exemplar af
denna art, som dessutom är den allmännaste snäckan öfver hela
Öland. Sommaren 1867 fann jag i en bokskog här invid Ron-
neby ett par exemplar af V. ronnehyensis, som jag sedan dess
aldrig lyckats återfinna; men från trakten af Berlin har jag er-
hållit ett rätt stort antal. I oktober 1868 fann d. v. eleven vid
skogsinstitutet (sedermera jägmästaren) Eug. Hemberg på en
brant, af granskog bevuxen, backe (Augustenborg kallad) vid
Tennhult i Småland 3 exemplar af V. otostoma. Oaktadt ytterst
noggrannt efterforskande vid flere besök under olika år och på
olika tider af snäcksaisonen, har denna art aldrig blifvit åter-
funnen, men väl de på samma backe förekommande V. jnneticola
W., V. ovoidea W. och V. arctica Wallenb. Om denna
otostoma säger Prof. Dr. Boettger:
Sie ist eine wahre Wun-
derform, ganz eigenthiimlich und höchst merkwiirdig.
Jag kan icke bättre göra än hänvisa den, som ärligt vill
lära känna och derefter bedöma de nu »misstänkta» småttin-
garne, till hvad den sistnämnde skarpsynte och erfarne mala-
kologen säger i sitt arbete »Die Entwicklung der Pupa-Arten»