Untitled - Helda

A Årsmötet den 13 maj 1902 57
hemlandets gränser. Han förstod att samordna intressen, som
eljes lätt hade gått skilda vägar. Elans energiska natur lät sig
aldrig afskräckas genom några motigheter, utan förhoppnings-
fullt emotsåg han städse framtiden, beredd till nya ansträngnin-
gar. Och slutligen — må det tillåtas oss finnar att särskildt
fästa oss vid den — omständigheten han hade gärna sina finska
landsmän till medhjälpare. Ty kärleken till Finland minskades
hos honom aldrig — det visade han i stort, när han deltog i
den internationella deputationen från kulturfolken, och i smått,
när han i mars 1901 uti bref uttalade sin tack för att vårt Säll-
skap lämnade honom såsom landsman tillfälle att deltaga i resandet
af minnesvården öfver William Nyländer. Måtte
minnet af dessa två landsmän, som Finland icke fick behålla
inom sina gränser, men som dock på vetenskapens område gjort
landet heder, förhjälpa oss att bära forskningens fana högt, såsom
de burit den.
Under det förflutna året har Sällskapet förlorat tvänne utländska
ledamöter, botanikerna Arnold och Kl inge. Om dem
har prof. Norrlin lämnat följande minnesord:
»Den 8 augusti förlidet år skattade den kände likenologen
d:r F. Arnold åt förgängelsen. Född den 24 febr. 1828 i
Eichstädt, utbildade Arnold sig till jurist och var i yngre år
anställd som »Bezirksassessor» i sin födelsestad. Samtidigt
arbetade han äfven framgångsrikt på botanikens område och
gjorde sig redan på 1850-talet bekant som en betydande mossoch
lafkännare. Ifrån Eichstädt öfverflyttade Arnold till Miin-
chen, där han fungerade som ledamot i appellationsrätten (Ober-
landesgerichtsrath)
och fortsatte med sina botaniska forsknin-
gar, som han numera riktade hufvudsakligen på
marferierna användes till resor och exkursioner,
lafvarne. Som-
särskildt till
Tyrolen, därifrån väldiga samlingar hembragtes. I talrika upp-
satser och arbeten har Arnold belyst bl. a. laffloran i franki-
ska Jura, i Tyrolen och nejderna kring Munchen. Under de fyra
senaste decennierna af det gångna seklet var han tillika flitigt
upptagen med utgifvandet af sina omfattande »Lichenes exsiccati;
af detta värdefulla exsiccatverk — det största af alla öfver laf-