Untitled - Helda

Årsmötet den 13 maj 1902.
Ordföranden, professor J. A. Palmen, uppläste följande:
Årsberättelse rörande Sällskapets verksamhet 1901 — 1902.
»Den känsla af tillfredsställelse öfver vunna forskningsresultat,
som framkallas vid en återblick på det gångna verksam-
hetsåret, dämpas af den nu rådande ovissheten rörande landets
öden öfverhufvud — vetenskaplig forsknings lugna förkofran
beror ju i hög grad af lugna samhälleliga
oafbruten utveckling på
alla områden.
förhållanden och af
Tyngande kännes det äfven, när ett plötsligt afbrott göres
forskares och stormans verksamhet.
i en hfskraftigt uppträdande
Adolf Nordenskiöld's frånfälle den 12 aug. 1901 kändes i
hans finska fosterland djupt, och ett uttryck af sin känsla gaf
äfven vårt Sällskap, när den bortgångnes
stoft bisattes i Jakobs
kyrka i Stockholm. Det är sannt, att han ej inom Sällskapet
utvecklat någon verksam roll, ty just vid tidpunkten för hans
inträde däri, i maj 1857, skilde honom yttre förhållanden för
alltid från fosterlandet. Men det är också visst, att om han
fått dröja i Finland, så skulle han ha kommit att här utöfva
ett ytterst välgörande inflytande på vetenskaplig forskning öfver-
hufvud och äfven på vårt samfund. Vi kunna sluta detta af
den energi han utvecklade i sitt nya fädernesland samt på
grund af hans personliga egenskaper. Han ställde alltid i för-
grunden vetenskapens, icke sina egna intressen, han var af
naturlig anläggning en faderlig och personlig vän till alla yngre
sträfsamma naturforskare, och han förstod att taga vara på dem
samt ena dessa såväl som äldre duktiga forskare i gemensamt
arbete för stora uppgifter, hvilkas mål ofta låg långt utom