Untitled - Helda

B Kritik och »Kritik».
genom sjelfstudium känna, ofta aldrig hafva sett, och detta
utan att gifva minsta skäl för denna åtgärd, naturligtvis utan
att ega något sådant. Vanligen är det vetenskapens neophyter,
som så göra, men stundom begå erfarna vetenskapsmän samma
fel. Det är mot en sådan »kritik» på blotta hugskott eller för-
modanden eller tycke och som rättast benämnes omotiveradt
klander, som man måste protestera.
Då hvarje åsigt, som är grundad på skäl, bör respekteras
och väl aldrig begreppen »art» och »varietet» komina att af
alla uppfattas alldeles lika, kan det tyckas vara temligen lik-
giltigt, under hvilken af dessa benämningar
Men så är det ändå icke så länge någon vigt lägges på att
'
en form rubriceras.
skilja emellan dessa begrepp. Alla dessa stridigheter undviker
Técole nou velie» genom att ställa alla former lika. En författare
deremot af »gamla skolan», som flitigt bemödat sig om att sam-
vetsgrannt i naturen undersöka vilkoren för formernas uppträdande
samt orsaken till och räckvidden af deras förändringar,
d. v. s. att finna artens naturliga typus och från denna skilja
eventuella varieteter [variationes), som afvika genom någon
hufvudkarakters förändring, men dock bibehålla artens habitus
och karakterer för öfrigt, modifikationer {aberrationes), som
uppstå genom yttre inflytanden och genom öfvergångar
»
äro för-
bundna med stamformen (äfven dessa benämnas vanligen varie-
teter), underarter [subspecies)
eller raser, ofta kallade »konstanta
varieteter» eller »lokala former», individuella för-
ändringar [mutatio7ies) och slutligen monströsa bildningar
(/?/-s7/5, monstrositates); denne författare tyckes kunna fordra,
att den som citerar honom, skall göra det ärligt (d. v. s. så,
som den citerade anför), eller, om denne någon anser sig hafva
skäl att i ett visst fall hafva annan åsigt, att anföra dessa skäl.
Emedan enligt min uppfattning art är en form, som uppnått
sjelfständighet, mognad och en viss stadga, der den förekommer,
antingen först så småningom under hela den närvarande geo-
logiska perioden, eller den åtminstone så lång tid lefvat isolerad
och under inflytande af andra yttre förhållanden, att den
hunnit fixera sina egendomliga karakterer, så att den alltid inom