Untitled - Helda

N:o 2.
Kritik och „Kritik".
Reflexioner
af
C. A. Westerlund.
(Föredraget den 5 oktober 1901).
1 mina »Fundamenta malacologica» (1892) har jag upptagit
och föreslagit en mängd regler och bestämmelser för nomenklaturen,
prioriteten, artbegreppet, artbeskrifningen o. s. v., men
jag har alldeles förbigått att säga något om den vetenskap-
liga kritiken, emedan jag ansåg den vara af alldeles privat
beskaffenhet. Men det är måhända icke så, eller är den det
alldeles för mycket; i båda fallen bör den kunna regleras.
Verkligt vetenskaplig kritik är nödvändig, sund och väl-
görande, renande och befruktande, ty den baseras alltid på om-
sorgsfull sjelfständig undersökning i naturen, pro et contra, då
äfven skälen i hvarje fall anföras, och, om kritikern finner
dessa ännu för svaga, »hellre friar än fäller», tills han fått full
klarhet, eller med tystnad afvaktar denna tid. Den, som verk-
hgt älskar vetenskapen, känner sig aldrig förlägen inför sådan
kritik, aldrig sårad af att se sina misstag uppdagade, han tvärtom
gläder sig, isynnerhet om han sjelf, vid ökad erfarenhet och
skärpt blick, blir i tillfälle att rätta begångna fel, ty han vet
att sanningen en gång skall komma i dagen, och endast den är
hans mål.
Men det finnes ett slag af »kritik», som man .stundom ser
begagnadt, att antingen blott insinuera (kritisera med !) eller helt
enkelt utmönstra och förkasta eller till simpla former degradera
omsorgsfullt beskrifna arter, som dessa kritiker alldeles icke