Stillasittande och ohälsa - Statens folkhälsoinstitut

vara en väl så viktig strategi som att öka tid i hälsofrämjande fysisk aktivitet för
att t.ex. motverka övervikt och fetma. Inledningen i denna rapport, och resultatet
från flera originalstudier, visar att detta fenomen sannolikt kan vara av klinisk
betydelse. Osäkerheten i kunskapsläget beror till stor del på att ovanstående studier
har använt sig av självrapporterade effektmått, vilket ökar risken för låg precision
i data. Studier av prospektiv design med hög precision i data, som t.ex. bygger på
resultat från rörelsemätare, kan sannolikt bidra med en ökad förståelse för dessa
fenomen.
Den tredje hypotesen handlar om oberoende hälsoeffekter av stillasittande beteenden
jämfört med att stå upp eller andra former av fysisk aktivitet som innebär förhöjd
energiförbrukning jämfört med vila. Många har framfört att stillasittande sannolikt
leder till fysiologiska mekanismer som är distinkt annorlunda mot ”otillräcklig fysisk
aktivitet”, t.ex. Owen et al. (Owen et al., 2010). Sittande under långa perioder utan
avbrott leder till avstannad cellaktivitet i musklerna (eng: skeletal muscle lipoprotein
lipase), vilket i sin tur hämmar upptaget av triglycerider, blodsocker och produktion
av HDL kolesterol (Hamilton, Hamilton, & Zderic, 2007). Stillasittande hos äldre
människor har även visat sig öka risken för nedsatt funktion och skada i mitokondrierna,
ökad inflammation och celldöd (Safdar et al., 2010). Det finns en lång rad
andra hypoteser som vi av utrymmesskäl inte kan presentera här.
Det finns några resultat i denna rapport som är svåra att förklara med dagens
kunskapsläge. Hur ska man exempelvis förklara det till synes starka sambandet
mellan stillasittande, dödlighet och insjuknande i hjärt­ och kärlsjukdomar, när det
endast verkar finnas ett visst stöd för flera biomarkörer relaterade till hjärt­ och
kärlsjukdomar? En förklaring är sannolikt att om man granskar antalet studier
med effektmått för varje enskild markör för hjärt­ och kärlsjukdom finns det inte
tillräckligt med studier publicerade för att ge ett entydigt svar. Men det är sannolikt
endast en del av sanningen eftersom existerande studier även verkar ”spreta”
åt lite olika håll när det gäller resultatet. En annan möjlig förklaring kan vara att
triglycerider och LDL­kolesterol främst påverkas av energiintag, högt blodtryck och
metabola syndromet av ohälsosam kroppssammansättning, medan HDL påverkas
starkt av fysisk aktivitet, vilket gör eventuella samband mellan dessa markörer och
stillasittande beteenden komplicerade att undersöka (Williams et al., 2008).
Ett annat resultat som inte är helt lätt att förklara är att risken med stillasittande
(framför allt vad gäller tv­tittande) tenderade att vara högre för kvinnor än för
män. Finns det skillnader mellan könen i kost­ och snackingvanor vid tv­tittande?
Är risken högre för kvinnor p.g.a. att de generellt har lägre muskelmassa och högre
fettmassa än vad män har? Eller är tv­tittande helt enkelt en bättre indikator för
totalt stillasittande hos kvinnor än vad det är för män? Det finns viss forskning som
tyder på att tv­tittande är en bättre markör för totalt stillasittande för kvinnor än
vad det är för män, och att det inte är några signifikanta skillnader mellan könen
när man undersöker totalt sittande (Owen et al., 2010). Detta tyder i så fall på att
tv­sambandet inte speglar en verklig förhöjd risk för kvinnor jämfört med män. Mer
forskning krävs för att reda ut begreppen.
STILLASITTANDE OCH OHÄLSA 51