Stillasittande och ohälsa - Statens folkhälsoinstitut

att om personer som tittar på tv > 3,6 timmar/dag skulle minska sitt tv­tittande till
< 2,4 timmar/dag skulle 5,4 % av all dödlighet kunna förebyggas.
De negativa hälsoeffekterna av stillasittande verkar till stor del vara oberoende av
tid i hälsofrämjande fysisk aktivitet, vilket innebär att även tillräckligt fysiskt aktiva
personer berörs. I studien av Matthevs et al. (Matthews et al., 2012) hade även personer
med > 7 timmar/vecka av hälsofrämjande fysisk aktivitet en signifikant förhöjd
risk för förtida död vid långvarigt tv­tittande (7 timmar/dag). Risken för denna grupp
var 47 % högre för dödlighet alla orsaker och 100 % högre för dödlighet från hjärt­
och kärlsjukdomar, jämfört med gruppen som tittade på tv < 1 timma/dag.
Att byta lågintensiv fysisk aktivitet mot stillasittande kan innebära en markant
minskning av energiförbrukningen: Att exempelvis utöka sin tid i stillasittande med
två timmar/dag, på bekostnad av lågintensiv fysisk aktivitet, minskar energiförbrukningen
med ungefär motsvarande en rask promenad 30 min/dag (Owen et al.,
2010), vilket står för ca 150 kcal för en normalviktig vuxen. Denna kunskapsbas
kan i sin tur bidra till att förbättra vårt framtida preventiva och hälsofrämjande
folkhälsoarbete. För personer i hjälpande yrken och som intresserar sig för beteendeförändring
är det fullt möjligt att fokuseringen på stillasittande erbjuder nya
lovande strategier. Tidigare har de förebyggande strategierna gått ut på att försöka
motivera människor till hälsofrämjande fysisk aktivitet och träning (ofta i träningskläder),
vilket inte alla människor har motivation eller self­efficacy till. Precis som
inom andra områden där beteendeförändring är en nödvändig och central del i
behandlingen, brottas våra program för att främja fysisk aktivitet med låg eller
måttlig följsamhet. I framtiden kanske en första strategi istället handlar om att
motivera fysiskt inaktiva människor att helt enkelt stå upp mera och bryta långvariga
perioder av stillasittande?
Den stora frågan blir då hur vi kan komma till tals med stillasittande levnadsvanor
när dylika beteenden är så inrotade i våra arbetsuppgifter, transportmönster
och fritidsaktiviteter. Att skapa goda samhälleliga förutsättningar till fysisk aktivitet
är en självklar och kostnadseffektiv strategi. Men resultatet i denna litteratursammanställning
pekar samtidigt mot att vi måste införa strategier som förändrar själva
förutsättningarna till stillasittande levnadsvanor i grunden – oavsett vilka strategier
vi har för träning, motion, lek och andra former av hälsofrämjande fysisk aktivitet.
Sannolikt löser vi inte uppgiften genom informationsinsatser till individen eftersom
sådana insatser har haft begränsad framgång när det gäller att främja fysisk aktivitet
i befolkningen, utan behöver också förändra själva livsvillkoren.
På en arbetsplats, exempelvis, kan det handla om att införa policy om fler korta
pauser från sittande arbete, möjliggöra att fler anställda får tillgång till höj­ och
sänkbara skrivbord och att införa regelbundna lunchpromenader. Stillasittande på
arbetsplatsen kan, och bör, således bli en viktig arbetsmiljöfråga i framtiden.
I transportsystemet kan det handla om att uppmuntra och premiera transportval
som innebär regelbundna avbrott från sittande utan fysisk ansträngning. Utöver de
uppenbara alternativen av att främja gång­ och cykeltrafik (t.ex. aktiv transport till
jobb eller skola) finns stor potential i att främja arbetsresor med kollektivtrafik på
STILLASITTANDE OCH OHÄLSA 53