Öppna jämförelser av vårdens kvalitet och effektivitet, juni 2006

I diagram D:3 redovisas kostnaden per invånare för primärvård 2004.
Stora skillnader i kostnader för primärvården finns. Framförallt tre landsting
har väsentligt högre kostnader än övriga, nämligen Gävleborg, Norrbotten
och Jämtland. Detta kan vara ett uttryck för att man där har lagt ett
större verksamhetsuppdrag på primärvården än vad andra landsting gjort,
men kan också bero på en mindre effektiv resursanvändning inom primärvården.
För framförallt Norrbotten och Jämtland spelar troligen även
glesbygd och långa avstånd roll för kostnadsnivån.
I diagram D:4 och D:5 redovisas kostnaderna per invånare för specialiserad
somatisk vård respektive psykiatri. För riket är kostnaderna
för den specialiserade somatiska vården mer än tre gånger större än primärvårdskostnaden.
Skillnaderna i totala hälso- och sjukvårdskostnader
förklaras därmed vanligen av kostnadsskillnader i den specialiserade somatiska
vården. Västernorrland och Gotland har de högsta kostnaderna
för den somatiska vården med en kostnad på över 10 000 kr per invånare.
Östergötland har den lägsta kostnaden av landstingen med cirka 7 500 kr
per invånare.
För riket som helhet kostar psykiatrin 1 500 kr per invånare och år.
Spridningen mellan landstingen är större än vad spridningen är för den
specialiserade somatiska vården. Stockholms kostnad per invånare på
över 2 000 kr för psykiatrisk vård är den klart högsta i riket, nästan dubbelt
så hög som Hallands kostnad. Det är troligt att denna skillnad hänger
samman med skillnader i befolkningarnas psykiska hälsa, bland andra
faktorer.
Även kostnadsutvecklingen över tid är intressant att jämföra, även om
utfallet är starkt beroende av vilken tidsperiod man jämför. Detta talar i
princip för användandet av längre tidsperioder. Å andra sidan är de senare
årens utveckling viktigare, om man skall spegla aktuella trender. Här har
vi valt att visa utvecklingen mellan tre år, 2002–2004. Ökningstakten avser
nominella, löpande kostnader. Således har ingen justering för inflation
har gjorts.
Det ”normala” är att hälso- och sjukvårdskostnaderna i löpande priser
ökar med några procent om året för att täcka pris- och lönestegringarna i
sektorn, samt ytterligare något som följd av annat, till exempel behovsutvecklingen
och skattebasens tillväxt. Västmanlands kostnadsminskning
är därför anmärkningsvärd. Till bilden hör dock att man under tidigare år
haft mycket stora kostnadsstegringar. Även för Östergötlands och Västerbottens
del är kostnadsökningarna mycket små.
Som diagram D:6 visar har tre landsting en ökning på över 10 procent,
nämligen Sörmland, Kronoberg och Värmland. Sörmland hade tidigare
landets lägsta hälso- och sjukvårdskostnader, men de senaste årens stora
03