Öppna jämförelser av vårdens kvalitet och effektivitet, juni 2006

medicinska indikationer för att en patient skall bli uppsatt på en väntelista/planeringslista.
Rutiner för väntande patienter varierar mellan kliniker
och mellan landsting. En rad kartläggningar har visat att många patienter
som står på en väntelista inom hälso- och sjukvården inte längre är aktuella
för någon åtgärd. Orsakerna är flera, men framförallt handlar det om
att systematiska rutiner för handläggning och administration har saknats
eller inte tillämpats i tillräckligt hög grad.
Den ojämna svarsfrekvensen har även stor effekt på hur stort antal väntande
ett landsting har, eftersom det är summor som rapporteras. Istället
för att enbart använda rapporterade värden har vi därför beräknat antalet
väntande per landsting, med hänsyn tagen till svarsfrekvensen.
I diagram C:3 återges resultatet för mottagningar i landstingen: Det
beräknade antalet patienter som väntat längre än 90 dagar, per 100 000
invånare. Variationerna är extremt stora för de fyra–fem landstingen med
lägst respektive flesta antal väntande. Norrbotten, Dalarna och Sörmland
skiljer sig från övriga på ett närmast orimligt vis. Men även för de övriga
landstingen är variationen stor. Västerbotten anges ha nästa dubbelt så
många väntande som Östergötland, fast inget av landstingen tillhör extremgrupperna.
Det förefaller uppenbart att siffrorna rymmer mycket stor osäkerhet,
i flera fall till och med är orimliga. De bör därmed inte övertolkas, utan
snarast sporra till att säkerställa en bättre rapportering av data till väntetidsdatabasen.
Å andra sidan kan det vara så att variationerna avseende
antalet väntande är betydligt större, än den variation som föreligger för de
allra flesta av de indikatorer som redovisas i denna rapport.
I diagram C:4 återges det på samma vis beräknade antalet patienter
som väntat längre än 90 dagar på behandling. Utprovning av hörapparat
ingår inte. Även för detta mått är spridningen mellan landstingen som
synes mycket stor, om än mindre. Kalmar, Västernorrland och Jönköping
har även för denna indikator ett jämförelsevis litet antal väntande. Gävleborg
och Dalarna ligger högt också här.
Den mindre spridningen gör att resultatet förefaller mera rimligt, men
istället för att i nuläget dra långgående slutsatser om antalet väntande i
landstingen, är sannolikt det klokaste att följa rapporteringen till Väntetider
i vården under loppet av 2006. Vid ett senare tillfälle bör mera
djupgående bedömningar göras avseende vilka väntetidsindikatorer som
kan användas för syftet att jämföra landsting med varandra. Vart och ett
landsting, liksom varje klinik och mottagning, kan dock redan nu följa sin
egen utveckling och löpande kontrollera för sin datakvalitet.
96