Öppna jämförelser av vårdens kvalitet och effektivitet, juni 2006

28-dagars dödlighet efter hjärtinfarkt (A:21)
Risken att dö inom 28 dagar efter hjärtinfarkt är en etablerad indikator på
hur väl sjukvården klarar det akuta omhändertagandet efter hjärtinfarkt.
Indikatorn har redovisats i flera internationella sammanhang, bland annat
inom OECD och i WHO:s MONICA-projekt. De två svenska centra som
ingick i MONICA-projektet uppvisade en mycket låg dödlighet inom 28
dagar efter hjärtinfarkt i en jämförelse med övriga centra (11).
Det mått som presenteras här avser att mäta kvaliteten i hela vårdkedjan
från den förebyggande verksamheten till ambulansverksamheten, det
akuta omhändertagandet och den efterföljande vården. Som hjärtinfarkt
har här räknats alla fall med någon diagnos för hjärtinfarkt i Dödsorsaksregistret
eller Patientregistrets slutenvårdsdel. På detta sätt ingår både de
fall som sjukhusvårdades initialt och de som dog utanför sjukhus. Samtliga
fall i åldrarna 20 år eller över ingår, för åren 2001–2003. Åldersstandardisering
har gjorts, för att ta hänsyn till att åldersstrukturen skiljer sig
åt mellan könen och de olika landstingen.
Precis som mellan länder så kan dödligheten variera mellan landsting.
Dessa regionala skillnader kan ha flera orsaker. Utöver att tillförlitligheten
i diagnossättning spelar roll, så påverkar skillnader i bakgrundsfaktorer
såsom annan sjuklighet, sociala faktorer, slumpmässiga avvikelser
samt skillnader i omhändertagandet av hjärtinfarktpatienter eller i befolkningens
benägenhet att söka vård. Direkt sjukvårdsrelaterade faktorer kan
vara avståndet till akutsjukhus, ambulansverksamhetens effektivitet och
det akuta omhändertagandet på sjukhus. Sedan 1990-talet har denna dödlighet
gått ner i samtliga landsting (12).
Under senare år har årligen ungefär 22 000 män och 16 000 kvinnor
drabbats av hjärtinfarkt. Av dessa dör ungefär en tredjedel inom 28 dagar
efter infarkten. Ur diagram A:21 kan utläsas att Örebro, Norrbotten och
Värmland hade den högsta dödligheten inom 28 dagar bland män. Uppsala,
Västernorrland och Halland hade den lägsta. Totalt sett varierade
landstingens åldersstandardiserade dödlighet för män med 9 procentenheter,
mellan 28,6 procent och 37,6 procent.
Örebro och Värmland har en hög dödlighet även bland kvinnor. Även
Dalarna och Gotland ligger bland landstingen med den högsta dödligheten.
Kronoberg, Uppsala och Västernorrland har precis som bland männen
en förhållandevis låg dödlighet efter infarkt. Den åldersstandardiserade
dödligheten för kvinnor varierar mellan landstingen lika mycket som
för männen, med cirka 9 procentenheter.
Skillnaderna mellan män och kvinnors dödlighet är på riksnivå 2,5 procentenheter.
Inom enskilda landsting är skillnaderna större eller mindre.
57