Hedersmord – det sista maktmedlet >Jerusalem direkt i ditt klassrum ...

JERUSALEM I DITT KLASSRUM
ökentältet generation efter generation och växte över
alla bräddar. Denna väldiga kör av röster fick sin redigerade,
skrivna, form först för 1200 år sedan. Då blev
Talmud färdig och rakt igenom normgivande för hela
judendomen. 20 volymer med röster som väger tyngre
än Moseböckerna i verklig och överförd mening. Vill
man förstå judendomen kan man inte nöja sig med
Moseböckerna. Eller profeterna och övriga skrifter i
vår bibel. Man måste dyka ner i Talmuds oändliga hav
också. Och själv diskutera budens mening och hur de
ska utföras. Man måste lära sig att ställa frågor som
Talmud gör. Moses behärskade också den konsten.
Och som den goda pedagog han var skrev han hellre
för lite än för mycket. Det väcker frågor. Hans texter
kan man ibland uppfatta som rena provokationer:
Tolka mig!
En berömd sådan provokation är verserna 17–22 i
kapitel 24 Tredje Mosebok. Vem av oss har inte hört
det karga budet: ”öga för öga, tand för tand”? Hur ser
den muntliga traditionen på den och liknande verser,
som andra folk ofta vantolkat så uppåt väggarna fel, ända
in i vår tid?
Talmud tror på det sunda förnuftet.
Människan är begåvad med förmågan att
tänka logiskt. Hjärnan är till för att användas. Vi ska
tänka med hjärtat också. I Talmud inleds en lång debatt
om ”öga för öga, tand för tand” med en typisk fråga:
”Men det står ju så i Skriften, om någon sticker ut ett
öga, måste skadan sonas med att förövaren får ögat
utstucket!” Det första svaret lyder: ”Vedergällning kan
inte komma ifråga! För hur ska vi döma i ett fall, där förövaren
redan är blind på ett öga? Ska vi också sticka ut
hans andra öga, och göra honom helt blind? (Absurd
tanke!). Dessutom betonar vers 22: En och samma lag
ska gälla för er, den ska gälla likaväl för främlingen som
för den infödde. Ty jag är Herren, er Gud.”
Utmaningen
Några av verserna blandar dessutom samman skadegörelse
mot djur med skadegörelse mot människor. Och vi
vet av andra verser att skador mot djur ersätts med pengar.
Därför måste ekonomisk ersättning också gälla när en
person skadar en annan person. ”Öga för öga, tand för
tand” låter grymt och den muntliga traditionen inte bara
tillbakavisar en bokstavlig tolkning, den går ett steg längre
och gör uttrycket till grund för en nästan supermodern
inställning till skadeersättningar. Den drabbade parten
får ersättning för skadan som sådan, för värken, för
eventuellt förlorad arbetstid, för läkarvården och det
Talmud kallar ”förnedringen”. Och utvärderingen är specifik
för varje enskilt fall. Rättvisa kan inte utmätas med
matematisk precision. Inte här på jorden i varje fall. Gud
är kärleksfull och förlåtande – och rättvis. Det måste vi
också vara. Men rättvisa är ett absolut begrepp och
Skriften påminner om detta faktum. Brott och straff är
10 | RELIGION & LIVSFRÅGOR
allvarliga saker. Det kan inte skada att diskutera dessa
begrepp på ett absolut och abstrakt plan. Därför utmanas
vi med, ”öga för öga, tand för tand”. Men det är upptakten
till debatten, inte slutet på den.
Givetvis har det funnits bokstavstroende judar. Men
de kom till korta mot den mera dynamiska och humanistiska
rabbinska traditionen, den som Talmud står för.
Man kan nog våga påstå att de bokstavstroende aldrig
gick in i Moses ökentält.
Talmud är så tilltalande, därför att den ofta försöker
säga något viktigt, med glimten i ögat. Vad sägs om den
berömda anekdoten? ”En av de största muntliga uttolkarna,
Rabbi Akiva, håller föredrag i himlen. Gud är
med vid den ena änden av långbordet. (Akiva torterades
ihjäl av romarna under den andra stora och misslyckade
judiska revolten åren 132–135. Akiva levde med andra
ord drygt tusen år efter Moses.) Föredraget handlar om
de små, hårfina strecken, eller kronorna, som pryder en
del bokstäver i en korrekt skriven Torahrulle. Och
Torahn eller Läran är Moses fem böcker. Efter en stund
dyker även Moses upp i lärosalen. Och ödmjuk som han
är, sätter han sig ner vid den bortre änden av Vår Herres
bord. Och Moses lyssnar lätt irriterad och med stigande
förvåning på Akivas mystiska uttolkning av de hårfina
bokstavsprydnaderna. Moses förstår inte ett jota av det
han hör! Till sist avslutar Akiva föredraget med orden:
Min utläggning är en tradition direkt från Moses tält i
Sinaiöknen!
Richard Haas
Svenskfödd
Talmudstudent,
journalist och
turistguide i Israel.
Phone: 972 2 566 9953
Fax: 972 2 561 0084
Have a look at my homepage!
Go to Internet. And write
in address-slot:
http://dickhaas.cjb.net
Och hur reagerade Moses på det?
Han blev lugnare. Riktigt nöjd faktiskt.
Och man kan väl summera och säga att det är en välsignelse
att den tungt vägande, muntliga traditionen alltid
får sista ordet.
richard haas
med inledning av stefan myrgård