Hedersmord – det sista maktmedlet >Jerusalem direkt i ditt klassrum ...

More documents

Recommendations

Info

Del 2 > PER-ÅKE WALTON Göteborgskravallerna,WTC och globaliseringen Per-Åke Walton, filosofilektor och journalist, ger oss här den andra delen av sin artikelserie kring Göteborgskravallerna WTC och globaliseringen. Den första delen publicerades i RoL 4:01. DEN 11 SEPTEMBER 2001 har i mångas medvetande samma plågsamma och traumatiska plats som Palme-mordet den 28 februari 1986. Sedan den 11 september lever vi i ’den nya världsordningens tid’ har man ofta hört sägas i press, radio, TV och på www. Om man fortfarande hävdar det, så menar man, antar jag, att USA fått en accepterad roll som främsta garant mot terrorism vad man än lägger in i ordet, och att USAs närvaro från Suez till Stilla Havet med truppstyrkor och observatörer är mer påtaglig och i fredstid mer omfattande än någonsin tidigare i USAs historia. Syftet är enligt The Guardian 8/3 att man, om president George W. Bush finner att USA är hotat kan gå in med nödvändiga militära enheter för att ’återställa ordningen’. Om 60-talet blev den politiska vänsterns och kollektivismens senaste påtagliga decennium och 70-talet miljörörelsernas, så kom 80-talet att präglas av ekonomisk nyliberalism, Älska-dig-själv-psykoterapi (Jag är bäst, störst och vackrast!) och Du-kan-om-du-vill-individualism. På 90talet kom ofta globaliseringsfrågorna, världshandeln och Internet att figurera i media, ofta mer eller mindre kopplade till partiledare Alf Svenssons profetiska uttalande, att 90-talet skulle komma att bli etikens årtionde. Av ett nytt millenium har bara förflutit tjugosju månader, när detta skrivs (mars 2002), men vi är redan inne i en ny världsordning, enligt vilken vi måste räkna med ett långvarigt krig mot terrorism med USA som främsta garant för ’den fria världen’ och som främsta tolkningsföreträdare på mediamarknaden världen över. Lokalt är fortfarande efterdyningarna av EU-mötet och Göteborgskravallerna klart synliga i press och etermedia efter tio månader. Både nedläggningarna av förundersökningar mot under EU-mötet tjänstgörande polismän, domarna mot demostranter och aktivister som ofta avkunnats jämlikt paragrafen om våldsamt upplopp och inte minst domarnas längd och polisledningens misstag har varit och är föremål för den rasande debatten. Samma gäller för de mer eller mindre offentliga ställningstaganden som görs om jakten på bin Laden och Al-Qaida, om bombningar som skördar civila offer i Afghanistan (enligt uppgift nu fler än 12000) och om 20 | RELIGION & LIVSFRÅGOR USAs eventuellt dolda syften med närvaro i landet utöver hämnd för illdådet mot World Trade Center. Se t.ex. Ahmed Rashids Talibanerna – Islam, oljan och det nya maktspelet i Centralasien (Svenska Afghanistankommittén 2000, hemsida www.sak.a.se). Dessutom har en klar polarisering skett medialt, nationellt och internationellt. Den mediala bilden Medialt har vi den pågående opinionskampen mellan Moderaternas partiledare Bo Lundgren och ärkebiskop K G Hammar, mellan SvDs Göran Skytte och Aftonbladets John Pilger, mellan förlagen Timbro och Manifest. Nationellt har statsminister Göran Persson lojalt slutit upp vid president George W. Bushs och premiärminister Tony Blairs sida, medan den svenska vänstern och ’motståndsrörelsen’ kan lokaliseras till Aftonbladet, Ordfront och KPMLR-s Proletären för att nämna tre publikationer, där man hittar oppositionens argument. Internationellt har president Bush förklarat krig mot terrorismen och redan hunnit med att utpeka somliga stater som speciella ’skurkstater’, fortsatt bombningarna i Afghanistan trots interimsregeringens begäran om att bombningarna ska upphöra, och vidhållit att ”den som inte är för oss är emot oss” – en tillämpning av den välkända maximen ”My country right or wrong”. Det spektrum som erbjuds oss tidningsläsare, radiolyssnare och TV-tittare är imponerande, förvirrande och svåröverskådligt. Går det överhuvud att få en objektiv bild, när det meddelas, att Pentagon medvetet sprider desinformation för att vinna mediakriget? Och när svenska media många gånger av ren okunnighet, flathet och lättja i stort sett bara övertar USAs analyser? När man som engagerad observatör endast har begränsade möjligheter att få oberoende rapporter om vad som händer i Afghanistan och Mellanöstern, i Yemen och i Somalia? Globaliseringen är redan här vare sig vi vill det eller inte. Etermedia ger oss möjlighet att simultant följa vad som händer och sker: det må röra sig om nordiska mästerskapstävlingar eller olympiska spel, om någon celeber
popartist ankomst, om möten statschefer emellan, om naturkatastrofer eller krigshändelser. Också det aktuella läget i Afghanistan rapporteras kontinuerligt i media, låt vara att USA enligt uppgift ensamt har tillgång till Afghanskt TV och följaktligen kan censurera och bara skicka ut de bilder av verkligheten som passar Pentagons och Vita Husets syften. Eftersom markstrider pågår får vi veta, att några hundratal Al-Qaida-anhängare har dödats, medan de amerikanska förlusterna än så länge rör sig om ental eller tiotal. Det så kallade ’kliniska kriget’ där inga amerikaner behövt skickas hem i plastsäckar har ersatts av mer reguljära stridshandlingar med förluster på ömse sidor. USA passar i sammanhanget på att testa en ny typ av bomber, som förintar syret i de afghanska bergsgrottorna och driver ut Al-Qaida-soldaterna i öppen bergsterräng, där de kan bli måltavlor för amerikansk beskjutning och förintelse. Kravet på oss som lärare Artiklar, ledarkommentarer, pamfletter och böcker finns nu i mängd om aktuella ekonomiska teman gärna kryddade med ordet ’etik’, antagligen för att man vill eliminera idén att pengar och Mammon är någonting i sig fult, låt vara att Mammon var en avgud! Det handlar om EU och EMU för eller emot, marknadsekonomi eller femårsplaner, skyddstullar eller frihandel, globaliseringens välsignelser och faror. Det handlar om demonstrationer och kravaller från Seattle i staten Washington till demonstrationerna med skarpskjutningar i både Göteborg och Genua så sent som förra året. Det handlar om de tre stora handelsblocken EU, USA och Japan. Härtill kommer kulturella, religiösa och rent mänskliga aspekter: • Blir det bättre eller sämre för det stora flertalet med frihandel och internationell kapitalism? • Kan vi fortfarande tala om Nord-Syd-dialog och om ’den tredje världen’? • Bör vi sänka vår egen levnadsstandard för att hjälpa dem som inte har mat för dagen? Kravet på oss som lärare är givetvis det vanliga: att vi ger så rikt facetterade bilder vi kan av globaliseringsfrågor … Frågorna förefaller på en gång akademiska och angelägna. Mellan de nyss nämnda alternativen i ekonomiska, kulturella och religiösa frågor kan man i dagsläget pejla in debatten, både nationellt och internationellt. Kravet på oss som lärare är givetvis det vanliga: att vi ger så rikt facetterade bilder vi kan av globaliseringsfrågor med deras inbyggda moraliska och religiösa aspekter, att vi låter båda sidor komma till tals, och att vi – oavsett var vi själva står i de aktuella frågorna – lämnar värderingar och slutsatser åt eleverna själva att dra på basis av det text- och bildmaterial som vi tillhandahåller dem. Vi har ju kravet på oss, att vi ska vara objektiva vilket innebär att vi ska opartiskt och mångsidigt presentera alternativ och kommentera dem utan att sedan värdesätta dem utifrån den egna värdegrunden. Men vi är samtidigt ”under starter’s order” att fostra våra elever till demokrati, respekt för andras åsikter, tolerans och empati – en paradox så gott som någon! Hur denne objektive och samtidigt uppfostrande lärare ska närmare beskrivas undandrar sig mitt bedömande. På det elevmaterial man använder måste man dessutom ställa krav på lättbegriplighet, lagom omfång och god disposition. För mig är fortfarande Erik Wijks Göteborgskravallerna (bokförlaget Manifest 2001) en utmärkt startpunkt. Den är det därför att den på vardagsspråk och i korta avsnitt speglar flera av de frågor som är aktuella. Eleverna kan efter lärares anvisningar i grupper och utan lärarcensur samtala om demonstrationer, stenkastning, vandalisering, batongslag, tårgas och skarpa skott utifrån sidor i Wijks bok. Hur skiljer man mellan fredliga demonstranter, aktivister, huliganer och turistterrorister? Vad får man göra och inte göra? Vad är rätt och vad är fel? Man kan låta grupperna lämna in protokoll över sina samtal utan angivande av vem som sa’ vad, och sedan kan jag som lärare vid nästa lektionstillfälle med protokollen som bas strukturera problematiken och fortsätta samtalet med samtliga i elevgruppen. per-åke walton RELIGION OCH SAMHÄLLE 2:02 | 21
Page 1 and 2: NR 2 2002 RELIGION OCH SAMHÄLLE UT
Page 3 and 4: REDAKTÖREN HÄLSAR Religion och sa
Page 5 and 6: I text och samtal Vi lever idag i e
Page 7 and 8: LÄSTIPS Virtuell religion Globalis
Page 9 and 10: NY och UPPKÄFTIG PULS Religion fö
Page 11 and 12: En bok om de heliga böckerna Helig
Page 13 and 14: Religion utan vetenskap är lam. Ve
Page 15 and 16: MARIA PIIRI & CAROLA SJÖGREN Gud f
Page 17 and 18: Intervjuaren: Jo, men jag äter int
Page 19: olika grupperna försökte övertyg
Page 23 and 24: Aktuella böcker! Kennert Orlenius

Hedersmord – det sista maktmedlet >Jerusalem direkt i ditt klassrum ...

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?