Ladda ner Järnets roll - Sydsvensk Arkeologi AB

More documents

Recommendations

Info

och vattendrivna bälgar till sannolikt rennverkshärdar (Magnusson 2004). Dessa hade sin stora utbredning i Tyskland. Järnmöllan var ett nytt tekniskt komplex i ett område som haft en tradition med blästerugnar sedan vikingatiden (Magnusson 2004). Den andra stora innovationen under 1100-talet var masugnen i den mellansvenska bergslagen och den mer avancerade bergmalmsbrytningen. En motsvarande masugn som de i de mellansvenska bergslagerna har undersökts i Kierspetal i västra delen av Tyskland (Knau & Sönnecken 1995). Innovationen är en del av ett vidare större teknokomplex, som omfattar bergmalmsbrytning, specialiserat jordbruk, hyttdrift, utvecklade kommunikationer, lönearbetare, specialiserade arbetare m m. Sannolikt var detta så omfattande att det skapade sina egna bebyggelseformer. Det tar sin början senast omkring år 1200 och vi har dateringar från de flesta bergslager att driften varit igång under 1200-talet. Till en början ser det möjligen ut som att denna expansion kan ha skett inom bondesamhället under skydd av stormän och kyrkligt frälse. De äldsta dokumenten visar på att de ledande kretsarna hade ägande i bergverken. Det var Torgils Knutsson, Birger Persson på Finsta, kung Birger Magnusson och flera av biskoparna. Under mitten av 1300-talet framträder gruppen bergsmän som aktivt bad kungen om ”privilegier för alla som verkar och bo på berget”. Man kan se dessa privilegier, som ett uttryck för en del av det lagstiftningsarbete som bedrevs i Sverige under första hälften av 1300-talet. Alla dessa studier visar på järnhanteringens tekniska utveckling och den tekniska kompetensen som fanns hos medeltidens järnframställare och smeder. Man har diskuterat hur hanteringen har varit knuten till lokala förhållanden som förekomsten av olika malmer och vad sådana förhållanden haft för betydelse för att utveckla olika tekniker alltifrån olika blästerugnar till masugnar. En klassisk fråga är om masugnen är utvecklad ur de äldre blästerugnarna, om det var en ”ny” teknik utvecklad i Bergsslagen eller en introduktion från kontinenten? Hur har den 12 tekniska utvecklingen påverkat arbetsorganisationen och hur har den vuxit fram kring den tekniska utvecklingen, som masugnen innebar? Det var introduktionen av den vattendrivna hammaren och masugnen med de vattendrivna bälgarna som i grunden förändrade villkoren för järnhanteringen under medeltiden. Malm och träkol var förutsättningen Råvaran till blästerugnarna i Sverige har vanligen varit olika typer av limonitmalmer. Det kan ha varit sjö- eller myrmalmer, men även s.k. rödjord har i vissa delar av vårt land varit en betydande råvara. Malmen har grävts fram på somrarna ur myrarna, under det att sjömalmen har man samlat upp från sjöbottnarna under vintern, då man kunde arbeta från isen. Till de medeltida masugnarna var bergmalmen en förutsättning. Det betyder att i det medeltida tekniska komplexet kring masugnen ingick även bergsbruk och gruvdrift. Förutom malm var ved och träkol viktiga resurser. I de flesta metallframställningssammanhang världen över har det oftast varit tillgången på skog till ved och kol som varit den begränsande faktorn. Endast undantagsvis har malmen tagit slut. Skogen var den avgörande naturtillgången för den medeltida järnhanteringen. När det gäller den direkta järnhanteringen har sannolikt skogen utgjort en oändlig resurs. Merparten av arbetet med järnhanteringen bestod av kolning och huggning av ved till rostbäddar och blästerugnar. Den medeltida myrjärnshanteringens områden Nihlén hade avgränsat ett område i östra Småland (Nihlén 1932) med en tyngdpunkt främst inom socknarna väster om Kalmar, Bäckebo, Kråksmåla, Madesjö, Karlslunda Torsås och Gullabo. Det har i samband med fornminnesinventeringen visat sig vara möjligt att förtäta Nihléns områden och något vidga området, men inte att på något mer betydande sätt att ändra områdets utbredning. Skillnaden är betydande om man ser till antalet järnframställningsplatser. Nihlén hade drygt 150 registrerade (Nihlén 1932) medan fornminnesinventeringen
på 1970-talet registrerade över 600 platser. I samband med den inventeringen genomfördes även ett försök att datera området med hjälp av C14. Det var att notera att även detta resultat i stort främst kom att verifiera Nihléns datering (Magnusson 1986:187). Ser man till det senaste projektet finner man att det då fanns 2193 järnframställningsplatser kända i Småland (Rubensson 2000, sid 271). Då kan man med säkerhet säga att det finns betydligt fler. De enda socknar som kan sägas vara välinventerade i östra Småland är Karlslunda med 105 platser och Madesjö med 70 platser. Här har befolkningen gjort betydande inventeringsinsatser. Bäckebo med sina 101 platser ser mycket ut, men här har det aldrig funnits resurser till en noggrann inventering. Merparten av järnframställningsplatserna i östra Småland ligger i det gamla smålandet Möre. Under medeltiden utvecklades ett storskaligt blästbruk med tyngdpunkten i skogstrakterna mellan Möre och Värend och längs den gamla riksgränsen mellan Sverige och Danmark. Expansion in mot de stora skogstrakterna verkar ha skett under 1100- och 1200-talen och en av de resurser som varit målet för bebyggelseexpansionen har tveklöst varit järnet. Här finns mer än två tusen bevarade järnframställningsplatser karterade (Rubensson 2000, sid 271). I de gamla bygderna i Möres kustland finns spår av en äldre vikingatida storgodsdrift vid Ljungby, som var bygdecentrum i Möre före staden Kalmars grundande. I närheten fanns också en Husby, en Smedby och en Rinkaby, ortnamn som hör samman med en tidig förvaltning. I Ljungby fanns under 1100-talet en curia, ett storgods, som tillhörde Linköpingsbiskopen. I den västliga delen av socknen in mot de järnbärande skogarna fanns en grupp gårdar, som lydde under Ljungby och skattade till linköpingsbiskopen ännu på 1500talet. Denna bebyggelse kan ha bebotts av frigivna trälar, som efter frigivandet blivit arrendatorer – landbor (Ericson 2001). Gårdarna inne i de djupa gränsskogarna mellan de små landen i Småland visar hur man centralt runt gården brukat små åkrar och i de omgivande skogarna bedrivet järnhanteringen, som krävde ved och träkol. Gläntorna som öppnades i skogen blev värdefull mark för bete av gårdens kreatur. Typiska sådana gårdar är Eskilshult och Århultemåla i Bäckebo socken. En del av kolonisationen kan studeras i ortnamnsskicket (Strid 2006) och dess relation till järnframställningen. Under 1100-talet anlades Kalmar och det blev en betydande exporthamn för järnhanteringen i området I början av 1300-talet dyker det upp ett järn i handelsordningen för staden Flensburg, under beteckning calmarejärn och blekingejärn. Ser man till det inre av Småland finns det ytterligare ett betydande område runt den sentida bergslagen vid Taberg. Här har ytterligt omfattande arbeten skett genom amatörarkeologer. Tekniskt sett förefaller det vara delvis i alla fall skiljda ugnar och teknik i Tabergsområdet och i området Östra Småland. Ser man till dateringarna vilka även här har skett med hjälp av 14 C finner man att detta område har en datering med något tidigare tyngdpunkt än det östra området. Den ligger snarare i 1000-talet (Magnusson 1986:192) med en fortsättning in i 1200- och 1300-talen. Längre västerut från Taberg finns det ytterligare ett betydande område i Kind, vilket ligger mot gränsen till Halland men i Västergötland. Detta område har sedan några år varit föremål för omfattande arkeologiska undersökningar av Lars- Erik Englund (Englund 2003). Det har därvid framkommit ett mycket omfattande område med järnframställningsplatser med oftast två parställda blästerugnar. Detta påminner på många sätt om järnhanteringen i Tabergsområdet söder om Jönköping. Även här ligger dateringen i vikingatid och äldre medeltid. Ytterligare ett motsvarande område finns längre norr ut i Västergötland, mellan Skara och Skövde. Här har makarna Key under en lång rad av år letat efter blästerugnsplatser. De har funnit över 400 platser. Ett 50-tal av dessa platser har kommit att bli föremål för 14 C-datering. De har givit en datering till vikingatid och äldre medeltid. (Jonsson, Magnusson & Millberg 2001) Även här ansluter sig ugnstyperna till de i Kind och Taberg. Motsvarande ugnar finns även med enstaka nedslag uppe i Jämtland. I övrigt förefaller dessa ugnar främst 13
Page 3: Järnets roll Skånelands och södr
Page 7: Innehåll Om järnets roll 7 Gert M
Page 10 and 11: som också forskade intensivt själ
Page 12 and 13: medeltida hytta med masugn, rostgro
Page 16 and 17: ha en västlig utbredning och täck
Page 18 and 19: städer var Arboga, Köping, Väste
Page 20 and 21: Litteraturreferenser Ambrosiani, B.
Page 22 and 23: 1930-talets början reste John Nihl
Page 24 and 25: Fig. 2. Vittsjöborg var i bruk und
Page 26 and 27: enfald” som bostad för de träl
Page 28 and 29: En för området mycket sen daterin
Page 30 and 31: Fig.6. I Lehult (Vittsjö, raä nr
Page 32 and 33: Jag hävdar, trots få indicier, at
Page 34 and 35: Ödman, A. 1993. Järnskatt och bor
Page 36 and 37: Socken Plats Anläggningstyper Date
Page 38 and 39: Fig. 2. Utbredning av förhistorisk
Page 40 and 41: Ugnarna har varit schaktugnar med u
Page 42 and 43: Här kan man snarare se en tendens
Page 44 and 45: Järn och makt i skånsk järnålde
Page 46 and 47: Fig. 8. Sösdalaområdet mellan de
Page 48 and 49: Fig. 9. Vendeltida handels- och han
Page 50 and 51: Referenser Ambrosiani, B. 1980. Bå
Page 52 and 53: Strömberg, B. 1991. Järnhantering
Page 54 and 55: ländsk järnhantering på nytt fö
Page 56 and 57: Snarare pekar föreliggande 14 C-da
Page 58 and 59: primärsmide - medan den yngre jär
Page 60 and 61: Resultaten och resonemanget leder t
Page 62 and 63: eduktionsugn som daterats till 145-
Page 64 and 65:
adderas till situationen. Kanske ä
Page 66 and 67:
Voss, O. 1991. Jernproduktion i Dan
Page 68 and 69:
Figur 1: Den undersökta gården vi
Page 70 and 71:
järnproducerande område (2000:29)
Page 72 and 73:
Fig. 5: Genomsnitt av kolstålsstyc
Page 74 and 75:
Figur 6: Botten till en gryta av ä
Page 76 and 77:
Referenser Björkman, L. 2003. Poll
Page 78 and 79:
• En protoindustriell verksamhet
Page 80 and 81:
tionsutveckling som antyder röjnin
Page 82 and 83:
80 Fig. 2. Utbredning av hantverksr
Page 85 and 86:
ar spår efter en väldefinierad ar
Page 87 and 88:
Järnframställningen och tekniska
Page 89 and 90:
hållet. Separationen från järnet
Page 91 and 92:
Fig. 4. Exempel på stearinslagger
Page 93 and 94:
I sammanfattning… Om vi i korthet
Page 95 and 96:
inte nödvändigtvis med kontinuite
Page 97 and 98:
Fig. 7. Schematisk bild över hur e
Page 99 and 100:
träffades två skosuleformade jär
Page 101 and 102:
Inledning Följande är en kortfatt
Page 103 and 104:
Nämnas bör också ett verb hytta/
Page 105 and 106:
på ting (Lundbladh, under produkti
Page 107 and 108:
Lämningar Sinder Ordet, som finns
Page 109 and 110:
a alla redovisade namn till bestäm
Page 111:
Leibring, C. 2006. Lennartsfors, Ro
Page 114:
eltid sköttes av frigivna slavar s
show all

Ladda ner Järnets roll - Sydsvensk Arkeologi AB

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?