Ladda ner Järnets roll - Sydsvensk Arkeologi AB

medvetna om att denna tendens kan bero på att det har gjorts
få undersökningar av järnframställningsmiljöer i Sydsverige i
förhållande till i Jylland. Bilden kan nyanseras väsentligt om
vi tar med ugnarna från Skåne och Småland i diskussionen.
Här ser vi dels att det förekommer senare ugnar, från yngre
romersk järnålder – vendeltid, dels att ugnarna inte enbart
finns i kust- och slättbygderna (se fig. 1 och tabell 1; se även
Karlsson 2001 och Larsson 2004).
Jämför vi resultaten från Jylland med Skåne, och framför
allt med Kalmarområdet i sydöstra Småland, ser vi att det
finns en liknande kronologisk tendens i Sydsverige som i
Jylland. Skillnaden tycks framför allt vara att slutskedet i slättbygdernas
järnframställning ligger något senare i Sydsverige
– under 700-talet e. Kr. (Karlsson 2001:348). Förklaringen till
detta kan ligga i att tillgången på bränsle har avtagit vid olika
tidpunkter i skilda centrala jordbruksbygder.
För att förklara den halländska järnframställningen i
ett längre tidsperspektiv har Bo Strömberg föreslagit att en
boplatscentrerad produktion under den äldre järnåldern,
med tiden övergår till en mer acentral utmarksproduktion
under den yngre järnåldern. Strömberg kallar själv detta för
en förenkling av en komplex utveckling (Strömberg 1991:35f;
1995:38). Man kan ha invändningar mot den generaliserande
användningen av termen utmark, men i alla händelser är den
skisserade utvecklingen enligt min mening nära ett troligt
förlopp. Mot bakgrund av det skånska materialet tycks det
först ske en exploatering av lättåtkomliga tillgångar i de tätt
befolkade slättområdena, som sedan avlöses av en exploatering
av Göinges myrmalm. Frågan är om detta sker i en större
skala först när slättbygdernas malmförekomster är uttömda?
Eller sker det när tillgången till den mängd skog som krävs för
tillverkning av träkol har blivit alltför dålig i slätt- och risbygderna?
Ett par andra exempel på faktorer som måste föras in i
ett resonemang om varför järnproduktionen omlokaliseras är
den förändring som sker i bosättningsmönstret under loppet
av yngre järnålder och, inte minst, hur efterfrågan på järn
förändrades under denna tid.
Fig. 3. Genomskärning av A 1741 på Bromölla 12:19. Ugnsresten utgörs av en
enkel slaggrop och den dateras till tiden kring Kristi födelse (UGA 14509: 1990
+/- 40 B.P.). Foto Linda Pettersson.
Exemplet Bromölla
För att belysa en del av förhållandena kring den skånska
järnframställningen har jag valt att redogöra lite närmare för
Bromöllaområdet i nordöstra Skåne, som tillsammans med
området kring Helsingborg och Klippan har flest undersökta
lokaler. I trakten av Bromölla finns ett antal lokaler som kronologiskt
och tekniskt påminner mycket om varandra. I och
med detta har vi en möjlighet att diskutera hur järnframställningen
i ett mindre område har bedrivits utifrån teknisk,
rumslig och social kontext.
Det samlade materialet från Bromöllaområdet är skiktat
i tid från yngre förromersk järnålder till vikingatid. Det har
undersökts 11 ugnar, samt rester av 1 ugn, i området mellan
Ivösjön och Ryssberget. Gemensamt för alla ugnarna är att
de dateras inom ett ganska snävt intervall mellan yngre förromersk
och äldre romersk järnålder (Bergenstråhle 2000,
Gustafsson m.fl. 2004, Björk 2006, Höst 2006a, 2006b).
37