Ladda ner Järnets roll - Sydsvensk Arkeologi AB

More documents

Recommendations

Info

Fig. 5: Genomsnitt av kolstålsstycke, förmodligen ”mittfinger” till ett klodejärn. Foto GAL. fällsten påträffades på detta sätt upplagd i den övre delen av ett av slaggvarpen. Andra spår efter primärsmidet var ett antal järnfragment som påträffades i slaggvarpen och inom de mellanliggande ytorna. Dessa järnstycken hade blivit bearbetade och delvis kompakterade under värmepåverkan och fragmenten bör ha varit spill från den första bearbetningen av järnet. Intill några av järnstyckena påträffades även en del av en tång vilket ytterligare understryker intrycket av ett primärsmide. Vid analys visade sig järnstyckena bestå av antingen mjukt järn eller hårt kolstål. Två av de analyserade fragmenten hade en form och storlek som tyder på att det skulle kunna röra sig om delar av klodejärn, en typ av enkelt lågbearbetat blästjärn. Begreppet klodejärn nämns i historiska källor och man har velat identifiera detta järn med sådant blästbruksjärn som består av rundade järnstycken som kluvits i fyra delar, eller ”fingrar”, ned till drygt hälften av styckets tjocklek (Englund 2002:279f). De två analyserade styckena kan vara ett sådant ”ytterfinger” respektive ett ”mellanfinger” (fig. 5). Utifrån fyndmaterialet kan vi alltså sluta oss till att järnet lämnade själva blästplatsen i form av en enkelt bearbetad smälta, förmodligen som klodejärn. Fynden av slagg och 70 järnspill i och omkring gårdens byggnader visade dock att järnhanteringen fortsatt även utanför själva blästplatsen. Analysen visar att slaggerna från detta område inte var reduktionsslagger men inte heller uppvisade sådana drag som är typiska för slagger från föremålssmide (Forenius & Grandin 2005:30) Slutsatsen blev därför att slaggerna är spår efter ett mellanled i bearbetningsprocessen. Järn i gränsbygden Det järn som producerades på gården vid Högahylte utgjorde en liten del av den omfattande medeltida järnproduktionen inom det danska och sydsvenska området. De historiska källorna från medeltid och tidig modern tid nämner en rad olika typer av järn. Det är dock sällan helt självklart hur man ska anknyta de former av järn som påträffats arkeologiskt med de historiskt kända benämningarna. Den första medeltida källan som nämner olika typer av sydskandinaviskt järn är en handelsordning från Flensburg från början av 1300-talet (Larsson 2000:20, Englund 2002:279). I denna förordning anges en avgift av sex penningar ”for hundrith climp jaern eldaer Blekungs jaern eldaer Kalmar jaern”. Formuleringen antyder att det rör sig om tre olika likvärdiga typer av järn eftersom de är belagda med samma avgift. Av dessa är klimpjärnet den enda sorten som inte har en bestämd ursprungsort. Englund antar att det rör sig om tre typer av icke-upparbetat blästjärn som huggits upp i bitar, klimpar. I danska räkenskaper från början av 1600-talet används benämningen klodejärn och hör då ihop med begreppet klimpjärn på ett sådant sätt att det går fyra klimpjärn på ett klodejärn (Englund 2002:280). Om klimpjärn ska ses som upphuggna delar av klodejärn kan benämningen stämma väl med de huggna järnstycken som ingår i ett fynd från Bölinge, Våxtorps socken, Halland. Denna typ av järn har även kallats ämnen av Itzholtetyp eftersom de påträffats i den järnrika sydvästra del av Halland som under medeltiden utgjorde Hishults (Itzholte) län (Nihlén 1939:88). Att man även i Sunnerbo använt begreppet klodejärn framgår av häradskartan från 1658 där man vid Skärvö, ”Schierfwe
quarn” i Torpa socken noterar att det är en ”iernsmidia som smelter kluddejiern”. Platsen finns omnämnd under 1500-tal och ett kolprov från slaggvarpen har daterats till 1300-tal (Larsson 2000: 55). Ett flertal intressanta uppgifter om småländskt järn finns från det rika arkivmaterial som härrör från Kronobergs slott (Larsson 2000:37ff). I de källor som berör extra skatter utfärdade för iordningställandet av Kronoberg år 1548 används för första gången begreppet skärvejärn (skerffuejern). Sunnerbos bönder var detta år ålagda en hjälpskatt i skärvejärn motsvarande fjorton ton. I slottsräkenskaperna skiljs skärvejärnet från osmundjärn, stångjärn och olika slags stål. Omfattande hjälpskatter i form av skärvejärn nämns även senare under 1500-talet. Både Larsson och Englund tolkar benämningen skärvejärn som ett lågbearbetat men smidbart blästbruksjärn (Englund 2002:280). Begreppet skärvejärn har i källorna en direkt koppling till Sunnerbo medan klodejärn och klimpjärn verkar vara ett begrepp med en bredare spridning. Det järn som påträffades vid Högahylte verkar vara ett sådant lågbearbetat järn som framställts och bearbetats vid blästplatsen. De tillvaratagna järnfragmenten förefaller, som tidigare nämnts, vara delar, ”fingrar”, av upphuggna klodejärn och förmodligen motsvarar gårdens järnproduktion de historiska källornas klodejärn och skärvejärn. Även vid undersökningen av järnframställningsplatsen vid Bredabäck påträffades liknande järnstycken motsvarande ”fingrar” från ett klodejärn. Hur de medeltida skogbönderna i Markaryd själva benämnde sitt järn kan vi idag inte veta. I jämförelse med många andra verksamheter lämnar järnframställning ovanligt bestående spår, vilket kan påverka vårt intryck av verksamhetens omfattning. Det förefaller dock tydligt att järnhanteringen varit av stor betydelse för gården. Eftersom järnframställningen vid Högahylte varit i gång under en begränsad tid och slaggmängderna i slaggvarpen är avsevärda, ungefär fjorton ton i nettovikt, verkar det rimligt att anta att man bör ha lagt ned en inte obetydlig del av gårdens årsarbete på järnframställningen. Arbetet vid blästug- narna var dessutom bara en del av arbetsprocessen där arbetet med att rosta malmen samt avverka och kola utgjorde de mest tidskrävande delarna. Utförandet av järnframställningsprocessen ger ett intryck av att smeden, eller smederna, på Högahylte haft en god hantverksskicklighet. Genom en variation av samma process har man tillverkat två skilda järnkvaliteter, mjukt järn och hårt kolstål. Den teknik man använt var fullt utvecklad när man kom till platsen och genomgick sedan inte några större förändringar. Detta tyder på att de som anlade gården och började framställa järn hade fullgoda kunskaper omkring järnhanteringens teknik och att denna sedan förts vidare. Likheter i järnframställningen gentemot blästplatsen vid Bredabäck, Skånes Fagerhult, antyder att det funnits en gemensam lokal tradition som de olika blästsmederna arbetat utifrån. Då Sunnerbo under 1500-talet framträder som ett område med en etablerad järnproduktion bör detta vara något som har sina rötter i de medeltida smedernas och skogsböndernas hantverksskicklighet. Smeder, skogsbönder och den medeltida expansionen Undersökningen vid Högahylte gav inblickar i hur försörjningen kunde se ut på en nyanlagd medeltida gård i skogslandet. I detta fall visade sig järnhanteringen vara av så pass stor omfattning att man kan anta att denna produktion varit en avgörande faktor bakom gårdens etablering. Man bör därför inte betrakta järnframställningen som en bisyssla utan som en grundförutsättning för gårdens försörjning. Gårdens speciella ekonomi avspeglades även i fyndmaterialet där fynden av äldre rödgods var särskilt intressant (fig. 6). I Smålands inland finns sedan tidigare bara ett fåtal funna skärvor av denna keramiktyp och då främst från borgar och stadsmiljöer (Stibeus 1986, Hansson 1997:70, 2001:238, Wennerlund 2004). Med detta som bakgrund var det anmärkningsvärt att man vid undersökningen av gården vid Högahylte kunde tillvarata ett sjuttiotal skärvor av denna typ samtidigt som andra typer av keramik helt saknades. Förekomsten av dessa krukmarktillverkade kärl 71
Page 3:
Järnets roll Skånelands och södr
Page 7:
Innehåll Om järnets roll 7 Gert M
Page 10 and 11:
som också forskade intensivt själ
Page 12 and 13:
medeltida hytta med masugn, rostgro
Page 14 and 15:
och vattendrivna bälgar till sanno
Page 16 and 17:
ha en västlig utbredning och täck
Page 18 and 19:
städer var Arboga, Köping, Väste
Page 20 and 21:
Litteraturreferenser Ambrosiani, B.
Page 22 and 23: 1930-talets början reste John Nihl
Page 24 and 25: Fig. 2. Vittsjöborg var i bruk und
Page 26 and 27: enfald” som bostad för de träl
Page 28 and 29: En för området mycket sen daterin
Page 30 and 31: Fig.6. I Lehult (Vittsjö, raä nr
Page 32 and 33: Jag hävdar, trots få indicier, at
Page 34 and 35: Ödman, A. 1993. Järnskatt och bor
Page 36 and 37: Socken Plats Anläggningstyper Date
Page 38 and 39: Fig. 2. Utbredning av förhistorisk
Page 40 and 41: Ugnarna har varit schaktugnar med u
Page 42 and 43: Här kan man snarare se en tendens
Page 44 and 45: Järn och makt i skånsk järnålde
Page 46 and 47: Fig. 8. Sösdalaområdet mellan de
Page 48 and 49: Fig. 9. Vendeltida handels- och han
Page 50 and 51: Referenser Ambrosiani, B. 1980. Bå
Page 52 and 53: Strömberg, B. 1991. Järnhantering
Page 54 and 55: ländsk järnhantering på nytt fö
Page 56 and 57: Snarare pekar föreliggande 14 C-da
Page 58 and 59: primärsmide - medan den yngre jär
Page 60 and 61: Resultaten och resonemanget leder t
Page 62 and 63: eduktionsugn som daterats till 145-
Page 64 and 65: adderas till situationen. Kanske ä
Page 66 and 67: Voss, O. 1991. Jernproduktion i Dan
Page 68 and 69: Figur 1: Den undersökta gården vi
Page 70 and 71: järnproducerande område (2000:29)
Page 74 and 75: Figur 6: Botten till en gryta av ä
Page 76 and 77: Referenser Björkman, L. 2003. Poll
Page 78 and 79: • En protoindustriell verksamhet
Page 80 and 81: tionsutveckling som antyder röjnin
Page 82 and 83: 80 Fig. 2. Utbredning av hantverksr
Page 85 and 86: ar spår efter en väldefinierad ar
Page 87 and 88: Järnframställningen och tekniska
Page 89 and 90: hållet. Separationen från järnet
Page 91 and 92: Fig. 4. Exempel på stearinslagger
Page 93 and 94: I sammanfattning… Om vi i korthet
Page 95 and 96: inte nödvändigtvis med kontinuite
Page 97 and 98: Fig. 7. Schematisk bild över hur e
Page 99 and 100: träffades två skosuleformade jär
Page 101 and 102: Inledning Följande är en kortfatt
Page 103 and 104: Nämnas bör också ett verb hytta/
Page 105 and 106: på ting (Lundbladh, under produkti
Page 107 and 108: Lämningar Sinder Ordet, som finns
Page 109 and 110: a alla redovisade namn till bestäm
Page 111: Leibring, C. 2006. Lennartsfors, Ro
Page 114: eltid sköttes av frigivna slavar s
show all

Ladda ner Järnets roll - Sydsvensk Arkeologi AB

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?