Ladda ner Järnets roll - Sydsvensk Arkeologi AB

More documents

Recommendations

Info

En för området mycket sen datering för användning av sjömalm är från Sjötorpet i Verum socken (Raä nr 139), där dateringarna antyder att man ända in i 1600-talet har använt sjömalm från den närbelägna Bodarpa sjö. I jämförelse med Åminne bruks användning av Vidösterns sjömalm ända in i 1930-talet är dock Sjötorpets sjömalmsanvändning inte speciellt sentida, men yngre järnproduktion än 1600-talet har ännu inte påträffats i norra Skåne. Förutom myrmalm användes tidigt också rödjord som finns i stora koncentrationer bland annat i Farstorps socken. Ett av varpen i detta område (Raä nr 34) daterades till 1200– 1300-tal. Inom projektet gjordes ett arbete rörande rödjordsförekomsterna som resulterade i en licentiatavhandling av Gun Pettersson vid kvartärgeologiska institutionen vid Stockholms universitet (Pettersson 2001). 26 Fig. 4. Vid Vittsjöns strand i Ubbalt bys utmark ligger denna ugn som har beskickats med sjömalm (Vittsjö, raä nr 46). I ugnen fanns 30 kg slagg kvar efter den sista blåsningen, som skedde under sent 1400-tal. Bälgens placering syns tydligt. Anläggningen har delvis varit under tak. Teckning: Chatarina Ödman. Ett storslaget exempel på sen användning av rödjord finner man i Brunkelstorp i Osby socken (Raä nr 227) (fig. 5). Rödjordstäkten är minst 10 000 m 2 och ligger norr om Helge å, invid forsen Klintastreten. Den bevarade slaggmängden kan, räknat i underkant, vara cirka 300 m3 med cirka 200 m3 i varpet och kanske 100 m3 i Helgeåns vatten nerströms, där dykare har kartlagt ett tjockt lager med stor utbredning. Enligt Lars-Erik Englunds beräkningar, utifrån produktionsförsök i Tranemo, ska en m 3 slaggvarp ha givit 71 kg handelsjärn (Englund 2002:288 ff.). Denna ekvation ger 21,3 ton producerat handelsjärn i Brunkelstorp med den avbränning som primär och sekundärsmidet skulle ha orsakat. Gert Magnusson använder i sin avhandling Lågteknisk järnframställning i Jämtlands län internationella forskares beräkningar för järnutbyte/slaggvolym och beräknar Jämtlands järnproduktion enligt den enkla formeln slaggvolymen i m3 = järnproduktionen i ton (Magnusson 1986:272 f.). Detta är ett värde på järn/slagg-relationen som Inga Serning också räknat med (Serning 1973:133). Med denna beräkningsgrund skulle man i Brunkelstorp, vid Klintastreten, ha tillverkat 300 ton järn. Inte nog med detta - vid forsen ovanför Klintastreten, i anslutning till den nu ruinerade Skeinge mölla, på den östra sidan av ån inom Brunkelstorps by - finns en motsvarande stor produktionsplats. Skulle man kunna tillverka 600 ton järn i byn? Det låter mycket. Magnusson menar att man i Jämtland från yngre romersk järnålder fram till vikingatid – 700 år i ett helt landskap – ska ha tillverkat 3400 ton järn. Kan man ha tillverkat en dryg femtedel av denna volym i Brunkelstorp under kanske inte halva denna tidsrymd? Kanske, men intuitivt skulle de knappt 50 ton som Englunds relationsförhållande ger kännas mer rimligt för byns båda produktionsplatser. Båda platserna har daterats till 1400–1600-tal. Produktionen har inte lämnat några kamerala spår förutom att kungens skattskrivare i samband med att man upprättade Decimantesjordeboken 1651, fann det egendomligt att så många som 10 bönder var skrivna till samma gård. Likaså finner man
i beskrivningen till lantmäterikartan från 1696 att det i två kringbyggda gårdar finns 10 bönder ”som inte är skilda till duk och disk”. Vad det rörde sig om var naturligtvis ett arbetskollektiv som drev de två vattendrivna reduktionsugnarna. Järnproduktionskollektivet betraktades som skattebönder eftersom de inte gick att sortera in i något annat fack. Troligen har man haft skiftgång vid ugnarna för att hålla produktionen i gång. Ugnen vid Klintastreten har varit vattendriven och beskickats med okolad ved och möjligen orostad rödjord. Inga rostningsplatser påträffades och många små stumpar av obränd ved hittades i slaggvarpet. Denna process med okolad ved minner om den så kallade Evenstadugnen från Norge vilken metallurgen Arne Espelund beskrivit i ett flertal sammanhang, såväl tekniskt som metallurgiskt (Espelund 1999). Ugnstypen har rekonstuerats och körts med mycket goda resultat och en mycket stor effektivitet, vilket jag själv erfarit under Budalen-konferensen 1991 i närheten av Röros. De rekonstruerade ugnarna har oftast haft en fot- eller handdriven bläster men i Brunkelstorp var den vattendriven. Enligt de gjorda dateringarna av Brunkelstorp ser produktionen ut att börja i 1400-talet och det verkar också vara under detta århundrade som de vattendrivna blästorna lanseras i större omfattning i den danska järnbruksbygden. I detta sammanhang framstår Tvååker som ett danskt unikum med en vattendriven järnmölla redan på 1100-talet (Vellev 2004). Fler exempel är den vattendrivna anläggningen i Hörja (Raä nr 23:1) där hamrar och ugnar ingick i Hörja län som tillhörde ärkebiskopen i Lund. Dateringarna visar att verksamheten pågick från 1400-talet och arkivaliskt material visar att ”Hammarmöllan” i Hörja var helt nerlagd vid 1600-talets begynnelse (Svensson 1982:53 f.). I Västra Genastorp i Osby socken (Raä nr 146) ligger en stor produktionsanläggning i anslutning till Blästerfallet som är det första fallet i Helgeån efter Osbysjön. Anläggningen ägdes av utsocknes frälse och var i drift under 1400–1500-talen. I Skånes Fagerhult har vi ytterligare ett exempel på en vattendriven reduktionsugn i Stjärneholm (Raä nr 65), som varit i funktion under 1400–1500-talen. Fig. 5. I Brunkelstorp finns två järnframställningsplatser intill Helge å. Invid forsen Klintastreten syns på planteckningen ett mycket stort slaggvarp intill en grävd ränna där ett vattenhjul varit placerat. Norr om ån finns ett vidsträckt område som varit rödjordstäkt. Anläggningen var i drift under 1500–1600- talen. På fotot syns en ugn av Evenstad-typ som möjligen har funnits i Brunkelstorp. Dock med vattendrift till bälgarna. Teckning: Chatarina Ödman. Vid många av de kvarnplatser och ännu stående kvarnarna påträffar man järnslagg vilket i något enstaka fall har daterats. Slagg från Gundrastorps kvarn på gränsen mellan Vittsjö och Verum har daterats till 1400–1500-talet. Vid många av kvarnplatserna kan man följaktligen tänka sig att det fanns ugnar och hamrar. 27
Page 3: Järnets roll Skånelands och södr
Page 7: Innehåll Om järnets roll 7 Gert M
Page 10 and 11: som också forskade intensivt själ
Page 12 and 13: medeltida hytta med masugn, rostgro
Page 14 and 15: och vattendrivna bälgar till sanno
Page 16 and 17: ha en västlig utbredning och täck
Page 18 and 19: städer var Arboga, Köping, Väste
Page 20 and 21: Litteraturreferenser Ambrosiani, B.
Page 22 and 23: 1930-talets början reste John Nihl
Page 24 and 25: Fig. 2. Vittsjöborg var i bruk und
Page 26 and 27: enfald” som bostad för de träl
Page 30 and 31: Fig.6. I Lehult (Vittsjö, raä nr
Page 32 and 33: Jag hävdar, trots få indicier, at
Page 34 and 35: Ödman, A. 1993. Järnskatt och bor
Page 36 and 37: Socken Plats Anläggningstyper Date
Page 38 and 39: Fig. 2. Utbredning av förhistorisk
Page 40 and 41: Ugnarna har varit schaktugnar med u
Page 42 and 43: Här kan man snarare se en tendens
Page 44 and 45: Järn och makt i skånsk järnålde
Page 46 and 47: Fig. 8. Sösdalaområdet mellan de
Page 48 and 49: Fig. 9. Vendeltida handels- och han
Page 50 and 51: Referenser Ambrosiani, B. 1980. Bå
Page 52 and 53: Strömberg, B. 1991. Järnhantering
Page 54 and 55: ländsk järnhantering på nytt fö
Page 56 and 57: Snarare pekar föreliggande 14 C-da
Page 58 and 59: primärsmide - medan den yngre jär
Page 60 and 61: Resultaten och resonemanget leder t
Page 62 and 63: eduktionsugn som daterats till 145-
Page 64 and 65: adderas till situationen. Kanske ä
Page 66 and 67: Voss, O. 1991. Jernproduktion i Dan
Page 68 and 69: Figur 1: Den undersökta gården vi
Page 70 and 71: järnproducerande område (2000:29)
Page 72 and 73: Fig. 5: Genomsnitt av kolstålsstyc
Page 74 and 75: Figur 6: Botten till en gryta av ä
Page 76 and 77: Referenser Björkman, L. 2003. Poll
Page 78 and 79:
• En protoindustriell verksamhet
Page 80 and 81:
tionsutveckling som antyder röjnin
Page 82 and 83:
80 Fig. 2. Utbredning av hantverksr
Page 85 and 86:
ar spår efter en väldefinierad ar
Page 87 and 88:
Järnframställningen och tekniska
Page 89 and 90:
hållet. Separationen från järnet
Page 91 and 92:
Fig. 4. Exempel på stearinslagger
Page 93 and 94:
I sammanfattning… Om vi i korthet
Page 95 and 96:
inte nödvändigtvis med kontinuite
Page 97 and 98:
Fig. 7. Schematisk bild över hur e
Page 99 and 100:
träffades två skosuleformade jär
Page 101 and 102:
Inledning Följande är en kortfatt
Page 103 and 104:
Nämnas bör också ett verb hytta/
Page 105 and 106:
på ting (Lundbladh, under produkti
Page 107 and 108:
Lämningar Sinder Ordet, som finns
Page 109 and 110:
a alla redovisade namn till bestäm
Page 111:
Leibring, C. 2006. Lennartsfors, Ro
Page 114:
eltid sköttes av frigivna slavar s
show all

Ladda ner Järnets roll - Sydsvensk Arkeologi AB

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?