Ladda ner Järnets roll - Sydsvensk Arkeologi AB
Ladda ner Järnets roll - Sydsvensk Arkeologi AB
Ladda ner Järnets roll - Sydsvensk Arkeologi AB
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
primärsmide - medan den yngre järnålderns och den tidiga<br />
medeltidens undersökta lämningar primärt utgörs av förädlingsfasen<br />
– sekundärsmidet. I det följande väljer jag dock att<br />
fokusera helt på den förhistoriska period vars järnhantering<br />
vi kän<strong>ner</strong> bäst, den förromerska järnåldern.<br />
En närmare blick på ugnarna – varifrån kom<br />
influenserna?<br />
Som redan nämnts vet vi inget om vilka ugnstyper som kan<br />
ha använts under järnets introduktionsfas i länet, då de äldsta<br />
kända ugnarna dyker upp först under mitten av förromersk<br />
järnålder. Fyra, eller kanske egentligen snarare tre, väldefinierade<br />
ugnstyper från denna tid har identifierats. Det rör sig om<br />
stenramsugnar med arbetsgrop av traditionell mellansvenskt<br />
typ (se exempelvis Serning 1987, Grandin & Hjärth<strong>ner</strong>-Holdar<br />
2003), stenramsugn utan arbetsgrop, lerramsugnar med och<br />
utan arbetsgrop, samt ofodrade små slaggropar, nedgrävda<br />
direkt i lera eller sand. En definition kan här vara på sin plats.<br />
Det existerar endast en lerramsugn med arbetsgrop, nämligen<br />
i Fyllinge, och denna kan närmast beskrivas som en typisk<br />
dansk Skovmarksugn. Ugnen i fråga har använts flera gånger<br />
och ugnsväggarna har lagats och bättrats på mellan bränningarna.<br />
Med lerram utan arbetsgrop menar jag en ugnslämning<br />
som utgörs enbart av en lerklädd, oval eller cirkelformad grund<br />
skål av bränd lera, vilket uppenbarligen utgör botten av ett<br />
schakt. Huruvida denna ugnstyp har varit av engångskaraktär<br />
eller om de i likhet med de arbetsgropförsedda ugnarna har<br />
kunnat återanvändas har inte gått att belägga.<br />
Tabellen (fig. 3) visar att alla ugnstyper varit i bruk under<br />
samma tidsrymd och att det är närmast omöjligt att se någon<br />
kronologi mellan de olika typernas introduktion och brukningstid.<br />
Stenramsugnen förefaller dock ha varit något vanligare<br />
än den lerfodrade lerramsugnen, medan den ofodrade<br />
gropen är betydligt ovanligare. Till sammanställningen ovan<br />
kan dock ytterligare två ofodrade gropar i Daggarp föras<br />
(varav analyserad ved i den ena, ugn 5, utgjordes av ek, äldre<br />
stam och lind, stam), samt den odaterade lerramsugnen utan<br />
56<br />
arbetsgrop i Fyllinge. Dessa tre ugnar kan utifrån rådande<br />
kontext – omedelbar närhet till intilliggande daterade ugnar –<br />
med all önskvärd tydlighet hänföras till senare hälften av förromersk<br />
järnålder. Dessutom finns två odaterade lerramsugnar<br />
i Valinge socken mellan Varberg och Kungsbacka. Po<strong>ner</strong>at<br />
att även dessa två ugnar kan hänföras till äldre järnålder skulle<br />
detta innebära att såväl stenram som lerfodrad lerram finns<br />
representerad i hela länet. Skillnaderna i uppbyggning verkar<br />
alltså inte heller ha någon geografisk koppling.<br />
Ett intressant och oförklarat fenomen är förekomsten av<br />
olika ugnstyper inom en och samma lokal. Detta torde kunna<br />
tolkas som ett tecken på att kunskapsutbyte och påverkande<br />
influenser från olika geografiska riktningar har cirkulerat samtidigt<br />
bland de järnframställningskunniga. Hade respektive<br />
lokals egen järnframställare helt utan påverkande influenser<br />
strikt hållit sig vid en inlärd tradition borde aldrig detta<br />
mönster uppträda. Lokaler med stenramsugnar skulle med<br />
andra ord enbart innehålla stenramsugnar och vice versa. Så<br />
är dock inte fallet.<br />
Initialt antog jag att olika typer av ugnar inom samma<br />
lokal avspeglade varierande processer, antingen som en följd<br />
av att de utförts av olika människor, eller alternativt utförda<br />
med syftet att erhålla ett varierat utfall, exempelvis ett hårdare<br />
eller mjukare järn eller dylikt (fig. 4). Lena Grandins och<br />
Svante Forenius analys av slaggen i Fyllingeugnarna avslöjar<br />
dock en påfallande likhet mellan slagg från olika ugnstyper.<br />
Slaggerna är i vissa fall så lika att de istället tydligt signalerar<br />
en hög hantverksskicklighet – man har kunnat återupprepa<br />
exakt samma process och exakt samma önskade utfall gång<br />
på gång (Grandin & Forenius 2003:159ff). Samma fenomen<br />
har även noterats vid analys av slagg från två av ugnarna i<br />
Daggarp (Buchwald 1994). Detta faktum talar i sin tur också<br />
emot tanken på att olika ugnstyper skulle vara spår efter olika<br />
kringvandrande hantverkare med olika traditio<strong>ner</strong>. För att<br />
inte enbart lyckas med processen utan att även exakt återupprepa<br />
utfallet krävs med största sannolikhet god kunskap<br />
om det lokala råmaterialets beskaffenhet.
Change language