Vid vägs ände? - Karin Svensson Smith

Europas nya transportsituation
När jag diskuterar europeisk transportpolitik vill jag ta
fasta på det nya europeiska perspektivet, där det nya
EU har tjugofem istället för femton medlemsländer.
Det nya Europa som är verklighet redan år 2004. Om
vi tittar på detta nya Europa framstår goda transportmöjligheter
genom Tyskland och Europas centrala
delar självklart som fortsatt viktiga, men det blir samtidigt
uppenbart att transportkorridorer genom ansökarländerna
också är av vital betydelse. Det gäller inte
minst i perspektiv av nya handelsmönster. Den europeiska,
internationella handeln kommer att öka för de
nya medlemsstaterna, dels till följd av att handelshinder
tas bort, dels till följd av att ländernas ekonomier kommer
att växa med EU-medlemsskapet. Samtidigt får
också periferin en ny dimension. Från att ha varit en
fråga för en minoritet inom Europa – Sverige, Finland,
Grekland, Irland, Portugal och kanske Spanien – blir
nu periferin också en fråga för en majoritet. Åtminstone
åtta av tio nya medlemsländer kommer säkert betrakta
sig som del av periferin. Det kommer att avspegla
sig i deras transportpolitiska agenda och påverka
diskussionerna i EU-kretsen. Jag tror och hoppas att vi
ser en framtid för EU där periferin i större utsträckning
än idag kommer att betraktas som en tillgång! I dag
finns ibland en tråkig tendens att uppleva periferin som
ett problem snarare än som en möjlighet. För att
utveckla och utnyttja periferin – och för att vi också i
ett europeiskt perspektiv ska kunna förverkliga vårt trafikpolitiska
delmål om positiv regional utveckling, liksom
ambitioner inom den regionala utvecklingspolitiken
- tror jag att det är avgörande att vi länkar samman
Ulrica Messing
periferin med effektiva transportkorridorer. I min
vision ska periferin erbjuda goda transportmöjligheter
utan risk att drabbas av centrums trängsel och kapacitetsbrist.
På så sätt stärks periferins ställning som
attraktiva regioner för handel, näringsliv och medborgare.
Samtidigt avlastas centrum.
• Ovanstående är ett perspektiv vi måste ha med oss när
vi nu står inför en uppdatering av de s.k. transeuropeiska
transportnäten. Perspektivet måste avspegla sig i
hur vi bestämmer oss för att använda våra gemensamma
europeiska infrastrukturmedel.
• Perspektivet måste styra när vi diskuterar gemensam
lagstiftning om infrastrukturavgifter. Vi måste eftersträva
avgifter som styr mot bättre miljö, säkrare trafik och
effektivitet, samtidigt som de kan bidra till finansiering
av ny infrastruktur.
• Perspektivet måste vara med oss när vi för standardiserings-
och harmoniseringsarbetet inom järnvägen
framåt. Då måste vi också ha de nya medlemsstaterna i
åtanke.
Utan att ha satt mig in i några detaljer har jag förstått
att den vitbok om Den gemensamma transportpolitiken
fram till 2010 som EU-kommissionen lade fram
för ett drygt år sedan var mycket traditionell i det här
avseendet. Den lyfte fram nuvarande EU och fokuserade
på de problem som finns i unionens centrala delar.
Men man gav också uttryck för goda mål och ambitioner
inom miljö- och trafiksäkerhetsområdena. Ett led i
arbetet för att nå dessa mål ska enligt vitboken vara att
stimulera till ökad järnvägstrafik – vilket innebär överflyttning
av gods och resande från väg till järnväg.
9