Företagshälsovårdens vägval - Ekonomisk-historiska institutionen

Lagar och andra ramar
Arbetsmiljölagen
Den lagtext som reglerar företagshälsovården i Sverige finns sedan 1985 i arbetsmiljölagen.
Formuleringarna ändrades senast genom riksdagsbeslut år 1999 och från och med 1 juni 2000
gäller att ”Arbetsgivaren skall svara för att den företagshälsovård som arbetsförhållandena kräver
finns att tillgå” (AML kap 3 § 2b).
I Sverige finns det därmed ett tolkningsutrymme kring vad arbetsförhållandena kräver i
form av företagshälsovård. Arbetsmarknadens parter, det vill säga både arbetsgivare och arbetstagare,
har tolkningsrätt. Anser exempelvis arbetstagarnas organisationer att den erbjudna företagshälsovården
inte svarar mot behoven kan de gå vidare till Arbetsmiljöverket.
Lagstiftningens utformning innebär att svensk företagshälsovård är bland de minst reglerade
i Europa. Det framgår till exempel av en studie från Finlands Arbetshygieniska Institut i
Helsingfors om kvalitet och effektivitet i företagshälsovården i EU, Norge och Schweiz
(Survey of the Quality and Effectiveness of Occupational Health Services in the European
Union, Norway and Switzerland).
Bland EU:s medlemsländer är företagshälsovård inte obligatorisk för arbetsgivaren i
Sverige, Danmark och Storbritannien. Inte heller i Norge. I övriga EU-länder finns tvingande
lagstiftning i någon form.
EU:s ramdirektiv
Europeiska Rådets direktiv 89/331/EEG handlar om åtgärder för att främja och förbättra
arbetstagarnas säkerhet och hälsa i arbetet. Där finns inga specifika krav på tillgången till företagshälsovård
men däremot handlar paragraferna 5 och 7 om arbetsgivarens ansvar för en säker
arbetsmiljö och om skydds- och förebyggande åtgärder. Arbetsgivaren ska organisera sådan
verksamhet med lämplig egen personal och om sådan inte finns ska sakkunnig hjälp anlitas
utifrån. De som anlitas ska ha tillräckliga kunskaper och tillräckliga professionella och personella
resurser.
Arbetsmiljöverkets föreskrifter om systematiskt arbetsmiljöarbete
AFS 2001:1 handlar om hur man på arbetsplatsen ska ta hänsyn till arbetsmiljön i det dagliga
arbetet och om hur man ska bedriva det systematiska arbetsmiljöarbete som krävs för att uppfylla
arbetsgivarens lagfästa ansvar för arbetsmiljön.
Föreskrifternas § 12 handlar om företagshälsovård med utgångspunkt i arbetsmiljölagens
skrivning:
”När kompetensen inom den egna verksamheten inte räcker för det systematiska arbetsmiljöarbetet
eller för arbetet med anpassning och rehabilitering, skall arbetsgivaren anlita företagshälsovård
eller motsvarande sakkunnig hjälp utifrån.
När företagshälsovård eller motsvarande sakkunnig hjälp anlitas skall den var av tillräcklig
omfattning samt ha tillräcklig kompetens och tillräcklig resurser för detta arbete. Dessutom
skall kraven i bilaga 2 uppfyllas.”
Kraven på företagshälsovård eller motsvarande i EU:s ramdirektiv tolkas så här i nyssnämnda
bilaga 2:
”Arbetsgivaren skall se till att den företagshälsovård eller motsvarande sakkunniga hjälp
utifrån som anlitas enligt 12 §
Del 1 Allmänt om företagshälsovård
FÖRETAGSHÄLSOVÅRDENS VÄGVAL 21