Företagshälsovårdens vägval - Ekonomisk-historiska institutionen

Systematiskt arbetsmiljöarbete i småföretag
Del 2 Företagshälsovård i småföretag
”I småföretagen uppger var fjärde kvinnlig och var tredje manlig an-
ställd att det förekommer systematiskt arbetsmiljöarbete på arbets-
platsen. Ju större företaget är desto fler anger att sådant arbete pågår.”
(Ur rapporten Arbetsmiljö i småföretag, Arbetsmiljöverket och
Statistiska centralbyrån 2003)
Arbetsmiljölagen gäller lika för alla företag och dess bestämmelser är tydliga om varje arbetsgivares
ansvar och skyldighet för att det bedrivs ett systematiskt arbete för en god och säker
arbetsmiljö och att det som görs regelbundet följs upp.
Lika tydliga som lagen är föreskrifterna om systematiskt arbetsmiljöarbete, som reglerar
hur lagen ska följas på arbetsplatsen. Där slås fast att det systematiska arbetsmiljöarbetet skall
ingå som en ”naturlig del i den dagliga verksamheten” och att ”det skall finnas en arbetsmiljöpolicy
som beskriver hur arbetsförhållandena (…) skall vara för att ohälsa och olycksfall i
arbetet skall förebyggas och tillfredsställande arbetsmiljö uppnås”. Hur arbetet i praktiken går
till kan skifta beroende på företagets storlek, personalsammansättning och inriktning men
arbetsgivarens ansvar är detsamma.
Så ser kartan ut men inte verkligheten. Arbetsmiljön i många svenska småföretag har stora
brister och arbetet att förändra den till det bättre lämnar mycket övrigt att önska. Problemet
är inte nytt. Listan på undersökningar, studier, enkäter och rapporter som utifrån olika infallsvinklar
bekräftar detta är lång. Den ovan nämnda rapporten från Arbetsmiljöverket och
Statistiska centralbyrån är en i raden.
Ett internationellt problem…
Det bristfälliga arbetsmiljöarbetet i småföretag är inte bara ett svenskt problem. Tvärtom. Att
situationen är lika bekymmersam i andra länder diskuteras på konferenser, seminarier och
kongresser och finns väl dokumenterat. Att få fart på småföretagens arbetsmiljöarbete är sedan
flera år en angelägen strategisk uppgift för EU-kommissionen.
Ett aktuellt exempel är en rapport från kommissionen i mars 2004 om den praktiska implementeringen
av några av EU:s arbetsmiljödirektiv. Där framhåller man att småföretagen är
en utsatt riskgrupp som måste uppmärksammas och bli föremål för särskilda insatser snarast.
Det är särskilt allvarligt eftersom arbetsmiljöproblemen är i stort de samma, men olycksfallsriskerna
ännu större i småföretag och dödsolyckorna är fler. Tendensen är tydlig även om det är
svårt att få fram helt tillförlitlig EU-täckande statistik. I rapporten betonas att framgångsrik
kommunikation är en nyckelfaktor för att minska riskerna i de små företagen. Många av de
ansvariga cheferna är dåligt informerade och saknar nödvändiga arbetsmiljökunskaper. Det
handlar i hög grad om att få dem att inse att god arbetsmiljö, hälsa och säkerhet är naturliga
delar av det dagliga arbetet. Riskbransch är riskbransch även om företaget är litet.
Det är dock en omfattande uppgift att sprida säkerhets- och arbetsmiljökunskap till de små
företagen. Kunskapsluckorna som ska fyllas är ofta stora och det är trögt att få fram engagemang,
aktivitet och deltagande. Ofta saknar företagen dessutom resurser i tid och pengar till utbildning.
När det gäller kunskapsöverföringen framhålls också att det knappast råder brist på infor-
FÖRETAGSHÄLSOVÅRDENS VÄGVAL 57