Företagshälsovårdens vägval - Ekonomisk-historiska institutionen

Företagshälsovårdens historia
Svensk företagshälsovårdshistoria är i stort sett oskriven. Den som vill fördjupa sig i ämnet
finner snart att det knappast finns någon samlad skriftlig dokumentation eller några mer
inträngande översikter. En skildring får byggas på bidrag från många olika källor. Ett avsnitt
där och en passus här, ett kapitel där och en översikt här och statistik där vissa uppgifter om
företagshälsovård ingår.
Fram växer bilden av en verksamhet med rötter i gruvdrift och krig. Den följer en lång
historisk linje ända ner i Falu koppargruva för århundraden sedan där det trots erbarmliga
arbetsförhållandena för gruvdrängarna fanns embryot till dagens lagstadgade arbetsgivaransvar
för de anställdas hälsa och säkerhet. Även om ägarnas mål för omsorgen mer var den kontinuerliga
driften än den enskilde gruvdrängens välbefinnande fanns också behov av att skydda
arbetarna mot olyckor eller att åtgärda skadorna efter olyckorna som självklart ändå inträffade.
Man skulle kunna beskriva verksamheten som början på det som så småningom blev industrins
skyddsarbete med skyddsingenjörer, tekniker och skyddskommittéer.
En annan linje kan följas från krigsmaktens organisation med fältskärer och deras medhjälpare
som (helst) skulle återställa de skadade soldaterna i stridbart skick genom att lappa ihop
dem efter förmåga. Alternativt var uppgiften att få dem i sådant skick att de åtminstone kunde
ta sig från slagfältet med livet och de flesta kroppsdelar något så när i behåll. Här var det alltså
frågan om medicinsk vård.
Med brukssamhällenas framväxt och med den tilltagande industrialiseringen ökade behovet
av tillgång till läkare och sjukvård i anslutning till arbetsplatserna. Länge handlade det
främst om särskilt anställda läkare som skulle ge vård och åtgärda skador. Det var inom denna
kår av industriläkare som en del av grunden lades till dagens företagshälsovård.
Alternativet till att anställa egna läkare var att man anlitade en privatläkare eller tjänsteläkare
på viss tid. Det systemet levde kvar långt in i modern tid med till exempel statliga myndigheters
och vissa företags anvisningsläkare dit anställda kunde gå utan kostnad.
Den medicinska insatsen handlade länge i första hand om läkarkontroller och första hjälpen.
Vad gäller första hjälpen stadgades redan i 1912 års lag om beredskap för eventuella
olycksfall. För att kunna lämna första hjälpen om en olycka inträffade måste det finnas ”anordningar
som kunde anses erforderliga med hänsyn till arbetets beskaffenhet”.
Avtal 1942
Ett organiserat samarbete mellan den tekniska skyddsverksamheten och den medicinska vården
dröjde dock till mitten och senare delen av 1900-talet.
En faktor som bidrog till utvecklingen var det samarbete mellan arbetsmarknadens parter
som etablerades med Saltsjöbadsavtalet 1938. Denna modell blev ett kännetecken för svensk
samhällutveckling under många decennier. På arbetarskyddets område slöts 1942, ett avtal
mellan SAF och LO om ”Allmänna regler om för den lokala säkerhetstjänstens organisation”.
Ännu långt in på 1950-talet fanns dock företagshälsovård främst på stora industrier med
egna läkare, ibland assisterade av sjuksköterskor. Det var denna kår av företagsbaserade läkare
som i samverkan med den tekniska skyddstjänsten lade grunden till den moderna företagshälsovården.
Skyddskommittéer, skyddsombud och andra som arbetade med skyddsfrågor och
olycksfall var viktiga samarbetspartner. Fortfarande var dock företagshälsovård främst en verksamhet
som drevs på arbetsgivarens villkor. Det var först på 60-talet som parterna på allvar
Del 1 Allmänt om företagshälsovård
FÖRETAGSHÄLSOVÅRDENS VÄGVAL 23