Företagshälsovårdens vägval - Ekonomisk-historiska institutionen

Tydligt arbetsgivaransvar
Mot slutet av decenniet blev arbetsgivarens ansvar att tillhandahålla företagshälsovård tydligare.
Från millennieskiftet gäller att arbetsgivaren skall svara för att den företagshälsovård som arbetsförhållandena
kräver finns att tillgå (AML 3 kap. § 2b första stycket). Bestämmelsen tillkom
för att förtydliga arbetsgivarens skyldighet att anordna företagshälsovård och samordna
den med ansvaret för det systematiska arbetsmiljöarbetet och arbetsanpassnings- och rehabiliteringsverksamhet.
Den ersatte en tidigare bestämmelse som innebar att om arbetsförhållandena
påkallade det skulle arbetsgivaren föranstalta om företagshälsovård i den omfattning
verksamheten krävde.
Sverige tillhör de länder i Europa där samhället i liten utsträckning engagerar sig i företagshälsovården.
Men sedan Sverige gick med i EU 1995 är vi, liksom övriga medlemsstater,
bundna av ramdirektivet (EEC 391/87) kring hälsa och säkerhet på arbetsplatsen som innebär
att alla arbetsgivare ska se till att anställda har tillgång till erforderlig kompetens inom området.
Kundstyrning
Trots kärvare ekonomiska förutsättningar ansåg ändå intervjuade anställda inom företagshälsovården
att arbetet var mer intressant och stimulerande 1997 jämfört med före avregleringen.
Den främsta anledningen är att kundavtalen numera är avpassade till efterfrågan. Krav från
beställarna och en stimulerande kunddialog entusiasmerar företagshälsovårdens personal.
Samtidigt kunde Statskontoret konstatera att utvecklingen även påverkat företagshälsovårdens
utbud av tjänster och arbetssätt. Leverantörernas, företagshälsovårdens, inflytande hade minskat
medan konsumenternas, arbetsgivarnas, ökat.
Marknadsanpassningen av företagshälsovården innebär alltså en maktförskjutning från
leverantör till konsument, skriver Remaeus och Westerholm i ”Arbete och hälsa 2000”, kundföretagen
har ambition att styra företagshälsovårdens verksamhet mer närgånget än tidigare.
Det gäller att utveckla arbetsformer som är attraktiva på marknaden som även möter små och
medelstora företags behov.
De fristående företagshälsovårdsenheterna lever 1997 – och fortfarande – under knappa
ekonomiska villkor. Mister man en större kund kan det påverka hela verksamheten. De inbyggda
enheterna tycktes dock inte vid denna tidpunkt leva under samma starka ekonomiska
press. Mest utsatta framstod de små enheterna utan nätverk.
Vad har hänt med arbetstagarnas inflytande? Redan 1994 visade en enkät till företagshälsovårdsenheter
som Statskontoret genomförde att fackföreningarnas och skyddskommittéernas
betydelse i samarbetet mellan företagshälsovård och kundföretag minskat. Vid denna tidpunkt
hade redan samarbetet koncentrerats till företagsledningen. Den utvecklingen har fortsatt, det
indikerar Statskontorets undersökningar 1997. Ibland är avtalen så utformade att den enskilde
inte på eget initiativ kan kontakta företagshälsovården. Anledningen kan vara att arbetsgivaren
vill ha kontroll över kostnaderna.
Kvalitetssystem
När statsbidragen upphörde och avtal saknades för stora delar av arbetsmarknaden fanns inte
heller några enhetliga riktlinjer för företagshälsovården, även om reglerna för skatteavdrag
angav vissa kriterier. Regeringen initierade därför utvecklingen av ett kvalitetssäkringssystem
Del 1 Allmänt om företagshälsovård
FÖRETAGSHÄLSOVÅRDENS VÄGVAL 27