Lo Presti Lynn Tidsbestämning av livstidsstraff. Omvandlingslagen i ...

har en verkställighetstid på drygt 19 år och att det är osannolikt att ingen form av
misskötsamhet skulle ha skett under denna tid. I mannens fall handlar det om ett tjugotal
rapporter varav flertalet av dessa avser intag av narkotika. Enligt domstolen måste dock
beaktas att faktiskt narkotikaintag endast kunnat fastslås i ett relativt begränsat antal fall, att
flera av dessa åsidosättanden begåtts för många år sedan samt att det gått nästan tre år sedan
mannens senaste narkotikaintag. Vidare måste hänsyn tas till de goda omdömen som mannen
fått för sitt uppträdande samt att han nästintill undantagsfritt skött de ca 200 permissioner han
haft. Domstolens helhetsbedömning blir därför att mannen inte åsidosatt vad som gäller för
verkställigheten. Därefter övergår domstolen till att bedöma det kriterium som handlar om
huruvida sökanden medverkat till att främja sin anpassning i samhället och fann att så var
fallet. Detta anses bl.a. följa av mannens deltagande i programverksamhet, hans
arbetsprestationer samt att han haft psykologkontakt. Domstolen tillägger dock att mannen
möjligen kunnat arbeta mer med att utöka sitt sociala nätverk. När det sedan gäller kriterierna
som handlar om den tid som mannen avtjänat samt omständigheterna bakom straffmätningen
bedömer domstolen att mordet som mannen gjort sig skyldig till präglas av ett mycket
betydande straffvärde, men att mannen i jämförelse med detta straffvärde har avtjänat
tillräcklig tid. Slutligen gör domstolen en bedömning av det kriterium som handlar om
huruvida en konkret och beaktansvärd risk för återfall i allvarlig brottslighet föreligger.
Domstolen uttalar inledningsvis att även om prövningen ska utgå från de förhållanden som
föreligger vid tidpunkten för denna prövning, kan även de äldre gjorda riskbedömningarna få
viss betydelse. Av de riskbedömningar som gjorts under verkställigheten har framkommit att
mannen lider av viss psykisk problematik och att han har ett alkohol- och narkotikaberoende.
Någon större behandling för den psykiska problematiken tycks inte ha förekommit, men
domstolen menar att mannens psykiska tillstånd ändå inte ska ha någon stor betydelse vid
prövningen eftersom han inte under hela verkställigheten, förutom vid ett tillfälle 1991,
uppvisat något aggressivt beteende. Vidare anser domstolen att det inte är visat att mannen
lider av ett alkohol- eller narkotikaberoende. Detta bl.a. eftersom mannen druckit alkohol
endast en gång under verkställigheten och inte efter det att han deltagit i tolvstegsprogrammet,
samt att hans narkotikaintag endast kunnat fastslås i ett relativt begränsat antal fall och inte
efter år 2005. Ytterligare en omständighet som vägs in är att mannen i och med att han valt att
ha sina permissioner på ett arbetskollektiv anses förbereda sig för ett liv i frihet. Vid en
helhetsbedömning av vad som framkommit av utredningen finner domstolen att detta
kriterium får ett positivt utfall, d v s att återfallsrisken inte är konkret och beaktansvärd.
Domstolen uttalar därefter att det i detta fall inte finns några andra omständigheter utöver de
25