Lo Presti Lynn Tidsbestämning av livstidsstraff. Omvandlingslagen i ...

3. Nåd
3.1. Bakgrund
Att bli beviljad nåd har under lång tid varit en livstidsdömds enda sätt att bli frigiven. Faktum
är att nåd har varit en livstidsdömds enda väg ut sedan livstids fängelse infördes 1734. Idag är
det regeringen som har rätten att bevilja nåd och att det förhåller sig på detta vis förklaras i
förarbeten både av historiska skäl och av att regeringen är den instans som kan hantera
ärendet snabbt och formlöst. 21 Vilka de historiska skälen är framgår inte, men det kan
konstateras att benådningsrätten alltid har tillkommit den regerande makten. Under
förarbetena till 1734 års lag fanns ett förslag enligt vilket kungen skulle ha makt i
justitieärenden innebärande en rätt för kungen att bl.a. både skärpa och lindra utdömda straff.
Detta förslag återspeglade det svenska enväldets kungabild på den tiden och benådningsrätten
uppfattades tillkomma just kungen. Redan före 1734 och så långt tillbaka man kan gå i
rättskällorna har kungen haft möjlighet att slutligt avgöra justitieärenden, även om det råder
viss osäkerhet om var gränsen har gått för när kungen gjort detta som rikets högsta domare
eller rikets överhuvud. Som framgick ovan var det dock först 1734 som livstidsstraffet
infördes, varför det är benådningsrätten från och med denna tid som är av intresse. Här kan
nämnas att i 1772 års regeringsform stadgades att benådningsrätten tillkom kungen ensam. 22
Hur benådningsrätten har utvecklats därefter ska inte närmare utredas här, utan det räcker att
konstatera att benådningsrätten alltid har legat hos den regerande makten och notera att
kungens politiska makt avskaffades genom 1974 års regeringsform då parlamentarismen
infördes. 23 I samband med denna förändring infördes också den bestämmelse som fortfarande
är gällande och som föreskriver att det är regeringen som har rätt att bevilja nåd.
Av 11 kap. 3 § 1 st. Regeringsformen (RF) framgår att regeringen genom nåd får efterge eller
mildra brottspåföljd eller annan rättsverkan av brott samt annat liknande beslut som
myndighet tagit vilket inneburit ett ingrepp mot person eller egendom. Regeringens rätt att
besluta om nåd är således grundlagsstadgad och bestämmelsen som reglerar denna rätt är
allmänt hållen, vilket innebär att bestämmelsen inte endast är tillämplig för livstidsdömda.
Vidare framgår av bestämmelsen att denna inte är begränsad till brottspåföljder.
21
Prop. 2005/06:35 s. 16 och 19.
22
Nelson, 1953, s. 8-9.
23
Häthén, 2004, s. 234.
8