Lo Presti Lynn Tidsbestämning av livstidsstraff. Omvandlingslagen i ...

yttrandet från Socialstyrelsen framgår att styrelsen liksom Rättsmedicinalverket bedömer
återfallsrisken som medelhög. De av sökanden åberopade handlingarna består av ett intyg från
KRIS om dess kontakt med mannen och deras villighet att samarbeta med honom i framtiden,
samt brev från brodern om mannens utveckling. I övrigt framkommer att Kriminalvården
kontaktat domstolen i mars 2008 angående att mannen misstänks för ny brottslighet och att
förundersökning inletts avseende vissa av dessa brott. 76
Domstolen började sin prövning med att bedöma de i 4 § 1 st. OmvL lagstadgade kriterierna
som handlar om den tid som mannen avtjänat samt omständigheterna bakom straffmätningen.
Enligt domstolen präglas den begångna brottsligheten av ett högt straffvärde och
omständigheterna kring denna är särskilt försvårande. Domstolen nämner bl.a. mannens
hänsynslösa tillvägagångssätt vid mordens utförande samt att även stor del av övrig
brottslighet som omfattas av livstidsdomen har ett högt straffvärde. Därefter konstaterar
domstolen att mannen som har avtjänat nästan 26 år har avtjänat mer tid än vad som, enligt
HD, generellt ska anses gälla för brottslighet med särskilt försvårande omständigheter,
nämligen 24 år. För nästa kriterium bedömde domstolen att mannen bl.a. genom deltagande i
programverksamhet medverkat till att främja sin anpassning i samhället, även om han anses
ha kunnat göra mer. Däremot finner domstolen att mannen åsidosatt vad som gäller för
verkställigheten. Det gäller inte bara den allvarliga brottslighet som mannen gjort sig skyldig
till under verkställigheten, utan också övrig allvarlig misskötsamhet som framkommit av
utredningen. Flera av dessa, exempelvis flera fall av hot mot personal, har utförts bara några
år före prövningen. Dessutom bedömer domstolen att en konkret och beaktansvärd risk för
återfall i allvarlig brottslighet föreligger. Det som domstolen trycker på är att återfallsrisken i
detta specifika fall inte tillförlitligt går att bedöma annat än för en mycket nära framtid och att
risk för återfall då faktiskt föreligger. Domstolen stödjer sig här på ett yttrande som
Socialstyrelsen inhämtat av sitt vetenskapliga råd i rättspsykiatri och lagt som grund för sin
bedömning, av vilken det framgår att det inte är möjligt att bedöma återfallsrisken i ett längre
perspektiv när personen i fråga inte har kunnat visa en längre tids socialt stabilt beteende,
något som inte ansågs vara fallet med sökanden. Enligt domstolen bör en riskbedömning
normalt avse en längre tidsperiod än som är möjligt i detta fall och att denna omständighet gör
att detta kriterium ska bedömas försiktigt. Omständigheter som leder till att domstolen
bedömer att kriteriet får ett negativt utfall är bl.a. att mannen är tungt kriminellt belastad och
76 Örebro tingsrätt, mål B 3839-06, s. 15-17.
27