Magnetresonanstomografi inom onkologin - Onkologi i Sverige

grund av att han eller hon har drabbats
av sjukdom, men också därför att sjukhusmiljön
är en ny och ovan miljö. För
vårdgivaren är detta hemmaplan, en
trygg och känd miljö.
• Känslobarriären. Patienten är sjuk,
ett ovant och oroande tillstånd, vilket
skapar rädsla och kanske ångest. Vårdgivaren
är trygg i sin erfarenhet.
• Kunskapsbarriären. Patienten är kanske
nyinsjuknad och har inga kunskaper
om sin sjukdom. Vårdgivaren är specialist
inom området och känner sig trygg
med sin kunskap och erfarenhet.
• Rollbarriären. Patienten hamnar på
grund av sin okunskap och oro i ett underläge,
en typ av lågstatusställning,
medan vårdgivaren, med sina kunskaper
och yrkesstatus, har en högstatusställning
i detta möte.
• Förståelsebarriären. Vårdpersonal
kan genom sitt fackspråk skapa svårigheter
för patient och närstående att förstå
vad som sägs.
• Språkbarriären. Kommunikationen
mellan en svenskfödd sjuksköterska/läkare
och en patient med invandrarbakgrund
(eller tvärtom en sjuksköterska/läkare
med invandrarbakgrund och en
svenskfödd patient) kan försämras av
språksvårigheter. Detta även om en tolk
är närvarande.
Det kan räcka långt att vara medveten
om dessa barriärer för att mötet ska
bli jämlikare och ge möjlighet till en
dialog och ett mer uttömmande informationsutbyte.
En fråga som sjukgymnasten, läkaren
eller sjuksköterskan ofta ställer sig är:
”Varför gör de inte som vi säger?” För att
förstå detta behövs en ökad medvetenhet
om kommunikationsprocesser. Den information
som jag överlämnar till mottagaren
uppfattas olika beroende på vem
mottagaren är.
Budskapet som jag vill förmedla uppfattas
av mig på ett sätt och av mottagaren
på ett annat, beroende på våra olika
erfarenheter och referensramar. Därför är
det så viktigt att som vårdgivare/informatör
förvissa sig om att patienten verkligen
förstått vad jag har haft att säga.
Att vara öppen för en dialog underlättar
kommunikationen väsentligt.
Att be patienten upprepa, och själv
upprepa, det man sagt underlättar kommunikationen.
Skriftlig information kan
vara ett bra komplement till det sagda,
både som stöd under samtalet men också
för patient och närstående att gå igenom
efteråt.
PATIENTuTBILDNINg
Ett sätt att förbättra kommunikationen
mellan vårdgivaren och patienten är genom
patientutbildning eller samtalsgrupper.
Patientutbildning kan beskrivas
som
”en process som ska leda till att öka patientens
förståelse för sitt hälsotillstånd, sin
sjukdom, behandling, förmåga och sin rehabilitering”.
Många patienter anser, enligt den
australiensiska forskaren Tracy Bessell,
att det bästa sättet att få information om
hur man ska leva med sin sjukdom är att
utbyta erfarenheter med andra patienter.
Betydelsen av att få träffa andra i samma
situation ska, enligt Bessell, inte underskattas.
Den isolering som man ofta
drabbas av genom sin sjukdom och sjukskrivning
bryts genom kontakterna med
andra i patientgruppen. I en sådan grupp
med ”jämlikar” kan det också vara lätttare
att våga fråga om olika symtom och
problem.
På många håll inom hälso- och sjukvården
anordnar man så kallade patientskolor.
Upplägget är ofta att under
flera mötestillfällen och under en längre
tidsperiod kommunicera till patienter
och närstående vikten av egenvård och
följsamhet vad gäller vårdens råd. Man
har insett att informationsöverföringen
ofta fungerar bättre i sådana grupper,
och att man även når många patienter
med likvärdig information på en och
samma gång.
Flera studier 8,9 visar att följsamhet till
vårdens råd och förmåga till livsstilsförändring
förbättras genom patientutbildning
i grupp.
LäRA SIg LEVA mED CANCER
Inom cancersjukvården insåg man tidigt
vikten av att i arbetet med patientutbildning
engagera patienten och ge hen-
ne eller honom förutsättningar för delaktighet
och inhämtning av kunskaper
kring sin sjukdom. I tätt samarbete med
patienterna har därför patientutbildningskonceptet
”Lära sig leva med cancer”
tagits fram, som i dag finns på
många orter i Sverige.
Det är tidigare deltagare, både patienter
och närstående, som har gett kursen
namnet Lära sig leva med cancer. De
menar att när man förstår innebörden av
cancerdiagnosen, när man fått stöd och
kan samtala om sina erfarenheter och är
informerad om vad som är att förvänta,
blir det lättare att leva med vetskapen
att man har eller har haft cancer.
Referenser
1. Altiner, A. et al. Reducing antibiotic prescriptions
for acute cough by motivating
GPs to change attitudes to communication
and empowering patients. Journal of
Antimicrobial Agents and Chemotherapy
2007;60:638­44.
2. Arnetz, J. et al. Den delaktiga patienten:
implikationer för vårdens förändringsarbete
och folkhälsan. Uppsala Universitet, Sveriges
kommuner och landsting, Hjärt­ Lungfonden,
Hjärt­ och lungsjukas Riksförbund
2006.
3. Pagels, A. Egenvård – kapacitet i vardagen
vid kronisk sjukdom. Vård i Norden
2004;Publ.No 73,Vol 24,No3:10­14.
4. Lithner, M. och Zilling, T. Pre­ and postoperative
information needs. Patient Education
and Counselling 40/2000:29­37.
5. Greenfield, S. et al. Expanding Patient
Involvement in Care: Effects on Patient
Outcomes. Annals of Internal medicine
1985;102:520­8.
6. Arnetz, J. et al. Active Patient Involvement
in the establishment of Physical Therapy
Goals: Effects on Treatment Outcome and
Quality of Care. Advances in Physiotherapy
2004;Vol 6:50­69.
7. Vad tycker du om vården? Enkätundersökning
i Örebro län, 2006.
8. Baksi, A. och Cradock, S. What is Empowerment?
IDF Bulletin 1998;43(3):29­31.
9. Gormley, D.A. och Baksi, A.K. Do people
with diabetes desire a role in diabetes treatment
decisions? Diabetologia 42 Suppl
1,1999;p.A258.
lena RaHle HasselBalcH, leg. sjukgymnast, arbetar med utvecklingsfrågor
och utbildning i region skåne, lena.rahlehasselbalch@skane.se
illustRationeR: staffan nylander, bilderochsånt
onkologi i sverige nr 1 – 09 1