09.09.2013 Views

Magnetresonanstomografi inom onkologin - Onkologi i Sverige

Magnetresonanstomografi inom onkologin - Onkologi i Sverige

Magnetresonanstomografi inom onkologin - Onkologi i Sverige

SHOW MORE
SHOW LESS

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.

3­åRSRESuLTATEN AV FINxx­STuDIEN<br />

Treårsuppföljningen visade en stor<br />

fördel för de patienter som erhöll capecitabin<br />

vad gäller minskad risk för återfall<br />

(HR=0,66; p=0,02) (tabell 1). Skillnaden<br />

var ännu mer markant avseende bröstcancerspecifik<br />

överlevnad (HR=0,51;<br />

p=0,02). Intressant nog visar subgruppsanalysen<br />

att all nytta tycks finnas<br />

hos de HER2-negativa patienterna.<br />

Frågan är vad denna medelstora studie<br />

med relativ kort uppföljning kommer<br />

att innebära för riktlinjerna för adjuvant<br />

cytostatikabehandling. Behandlingsavbrotten<br />

på grund av toxicitet var<br />

betydligt vanligare i capecitabin-armen,<br />

vilket också måste vägas in när behandlingen<br />

skall införas.<br />

En viktig studie för att besvara frågan<br />

om taxaner och antracykliner skall ges i<br />

kombination eller sekventiellt var<br />

BCIRG 005 som baserades på 3 298<br />

lymfkörtelpositiva patienter. Man jämförde<br />

sex TAC (docetaxel, doxorubicin,<br />

cyklofosfamid) med fyra AC följt av fyra<br />

docetaxel där den sistnämnda behandlingen<br />

således innehöll lägre totaldoser<br />

av samtliga cytostatika givet under sex<br />

veckor längre tid. Studien visade närmast<br />

exakt samma utfall för båda armarna<br />

efter fem år både vad gäller återfallsfrihet<br />

och total överlevnad (78,9<br />

procent jämfört med 78,6 procent respektive<br />

88,1 procent jämfört med 88,9<br />

procent, siffran för TAC först).<br />

Naturligtvis skiljde sig biverkningarna<br />

med mer hematologisk toxicitet,<br />

men mindre icke-hematologiska biverkningar<br />

för TAC. Slutsatsen var att skillnaden<br />

mellan sekvens och kombina-<br />

Antal händelser Hazard ratio (95%<br />

CI)<br />

XT→CEX<br />

T→CEF<br />

(n=751)<br />

(n=745)<br />

Återfall/Död totalt 54 (7,2%) 80 (10,7%) 0,66<br />

(0,47–0,94)<br />

Fjärrmetastaser 42 (5,6%) 72 (9,7%) 0.64<br />

(0,45–0,91)<br />

Lokoregionala recidiv 5 (0,7%) 12 (1,6%)<br />

Död totalt 27 (3,6%) 41 (5,5%) 0,66<br />

(0,40–1,07)<br />

Tabell 1.<br />

Död av bröstcancer 18 (2,4%) 35 (4,7%) 0,51<br />

(0,29–0,90)<br />

tionsbehandling är mycket liten, men<br />

man kan tycka att det för oss är ett problem<br />

att man gav åtta kurer i sekvensbehandlingen<br />

jämfört med de sex som är<br />

vanligare i Europa.<br />

Ytterligare en ny större cytostatikastudie<br />

av betydelse presenterades. Det<br />

var en tysk studie, EC-Doc, på 2 011<br />

körtelpositiva kvinnor som jämförde sex<br />

FE 100C med fyra E 90C följt av fyra docetaxel.<br />

Inte oväntat gick det bättre för<br />

gruppen som erhållit docetaxel med en<br />

uppskattad absolutvinst för återfall på<br />

fyra procent efter fem år och en motsvarande<br />

överlevnad på 94,8 procent jämfört<br />

med 92,6 procent (p=0,04). Dock<br />

fanns det märkligheter som att nästan<br />

20 procent av patienterna i kontrollarmen<br />

exkluderades därför att de fick klassisk<br />

CMF (cyklofosfamid, metotrexat,<br />

fluorouracil) i stället för FEC och att den<br />

rapporterade incidensen för febril neutropeni<br />

endast var 0,5 procent för båda<br />

armarna!<br />

ADjuVANT ENDOKRIN BEHANDLINg<br />

En mycket efterlängtad slutlig rapport<br />

från BIG 1-98-studien presenterades av<br />

Henning Mouridsen från Köpenhamn.<br />

P­värde<br />

0,020<br />

0,014<br />

0,089<br />

0,021<br />

Det är den första studien som direkt<br />

jämför sekventiell behandling med kontinuerlig<br />

behandling med aromatashämmare<br />

eller tamoxifen. Man har här också<br />

för första gången provat ”omvänd sekvens”<br />

det vill säga letrozol före tamoxifen<br />

i en av armarna, vilket många har<br />

känt är den mest logiska följden.<br />

Man presenterade först en ren jämförelse<br />

mellan fem års letrozol och tamoxifen<br />

(4 922 patienter) där intention-totreat-analysen<br />

tyvärr ”kontaminerats” av<br />

”En av de mest omdiskuterade<br />

rapporterna under 2008 var ABCSg­12studien<br />

som presenterades på ASCO.”<br />

många skiften till letrozol för patienter<br />

i tamoxifenarmen. För återfall var HR<br />

0,88 (p=0,03) och totalöverlevnad 0,87<br />

(p=0,08). När man uteslöt tamoxifenpatienter<br />

när de skiftat till aromatashämmare,<br />

vilket sannolikt är mer biologiskt<br />

intressant, förbättrades siffrorna till 0,84<br />

respektive 0,81.<br />

Det är siffror som ligger i nivå med<br />

det förväntade, med en knapp 20-procentig<br />

minskning för risk för återfall. Den<br />

intressanta analysen av sekvensbehandling<br />

visade att det tycks vara sämre att ge<br />

tamoxifen före letrozol jämfört med enbart<br />

letrozol i fem år med en absolutskillnad<br />

för återfall på 2,3 procent för körtelpositiva<br />

efter fem år. Om man däremot<br />

onkologi i sverige nr 1 – 09

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!