Magnetresonanstomografi inom onkologin - Onkologi i Sverige
Magnetresonanstomografi inom onkologin - Onkologi i Sverige
Magnetresonanstomografi inom onkologin - Onkologi i Sverige
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
3åRSRESuLTATEN AV FINxxSTuDIEN<br />
Treårsuppföljningen visade en stor<br />
fördel för de patienter som erhöll capecitabin<br />
vad gäller minskad risk för återfall<br />
(HR=0,66; p=0,02) (tabell 1). Skillnaden<br />
var ännu mer markant avseende bröstcancerspecifik<br />
överlevnad (HR=0,51;<br />
p=0,02). Intressant nog visar subgruppsanalysen<br />
att all nytta tycks finnas<br />
hos de HER2-negativa patienterna.<br />
Frågan är vad denna medelstora studie<br />
med relativ kort uppföljning kommer<br />
att innebära för riktlinjerna för adjuvant<br />
cytostatikabehandling. Behandlingsavbrotten<br />
på grund av toxicitet var<br />
betydligt vanligare i capecitabin-armen,<br />
vilket också måste vägas in när behandlingen<br />
skall införas.<br />
En viktig studie för att besvara frågan<br />
om taxaner och antracykliner skall ges i<br />
kombination eller sekventiellt var<br />
BCIRG 005 som baserades på 3 298<br />
lymfkörtelpositiva patienter. Man jämförde<br />
sex TAC (docetaxel, doxorubicin,<br />
cyklofosfamid) med fyra AC följt av fyra<br />
docetaxel där den sistnämnda behandlingen<br />
således innehöll lägre totaldoser<br />
av samtliga cytostatika givet under sex<br />
veckor längre tid. Studien visade närmast<br />
exakt samma utfall för båda armarna<br />
efter fem år både vad gäller återfallsfrihet<br />
och total överlevnad (78,9<br />
procent jämfört med 78,6 procent respektive<br />
88,1 procent jämfört med 88,9<br />
procent, siffran för TAC först).<br />
Naturligtvis skiljde sig biverkningarna<br />
med mer hematologisk toxicitet,<br />
men mindre icke-hematologiska biverkningar<br />
för TAC. Slutsatsen var att skillnaden<br />
mellan sekvens och kombina-<br />
Antal händelser Hazard ratio (95%<br />
CI)<br />
XT→CEX<br />
T→CEF<br />
(n=751)<br />
(n=745)<br />
Återfall/Död totalt 54 (7,2%) 80 (10,7%) 0,66<br />
(0,47–0,94)<br />
Fjärrmetastaser 42 (5,6%) 72 (9,7%) 0.64<br />
(0,45–0,91)<br />
Lokoregionala recidiv 5 (0,7%) 12 (1,6%)<br />
Död totalt 27 (3,6%) 41 (5,5%) 0,66<br />
(0,40–1,07)<br />
Tabell 1.<br />
Död av bröstcancer 18 (2,4%) 35 (4,7%) 0,51<br />
(0,29–0,90)<br />
tionsbehandling är mycket liten, men<br />
man kan tycka att det för oss är ett problem<br />
att man gav åtta kurer i sekvensbehandlingen<br />
jämfört med de sex som är<br />
vanligare i Europa.<br />
Ytterligare en ny större cytostatikastudie<br />
av betydelse presenterades. Det<br />
var en tysk studie, EC-Doc, på 2 011<br />
körtelpositiva kvinnor som jämförde sex<br />
FE 100C med fyra E 90C följt av fyra docetaxel.<br />
Inte oväntat gick det bättre för<br />
gruppen som erhållit docetaxel med en<br />
uppskattad absolutvinst för återfall på<br />
fyra procent efter fem år och en motsvarande<br />
överlevnad på 94,8 procent jämfört<br />
med 92,6 procent (p=0,04). Dock<br />
fanns det märkligheter som att nästan<br />
20 procent av patienterna i kontrollarmen<br />
exkluderades därför att de fick klassisk<br />
CMF (cyklofosfamid, metotrexat,<br />
fluorouracil) i stället för FEC och att den<br />
rapporterade incidensen för febril neutropeni<br />
endast var 0,5 procent för båda<br />
armarna!<br />
ADjuVANT ENDOKRIN BEHANDLINg<br />
En mycket efterlängtad slutlig rapport<br />
från BIG 1-98-studien presenterades av<br />
Henning Mouridsen från Köpenhamn.<br />
Pvärde<br />
0,020<br />
0,014<br />
0,089<br />
0,021<br />
Det är den första studien som direkt<br />
jämför sekventiell behandling med kontinuerlig<br />
behandling med aromatashämmare<br />
eller tamoxifen. Man har här också<br />
för första gången provat ”omvänd sekvens”<br />
det vill säga letrozol före tamoxifen<br />
i en av armarna, vilket många har<br />
känt är den mest logiska följden.<br />
Man presenterade först en ren jämförelse<br />
mellan fem års letrozol och tamoxifen<br />
(4 922 patienter) där intention-totreat-analysen<br />
tyvärr ”kontaminerats” av<br />
”En av de mest omdiskuterade<br />
rapporterna under 2008 var ABCSg12studien<br />
som presenterades på ASCO.”<br />
många skiften till letrozol för patienter<br />
i tamoxifenarmen. För återfall var HR<br />
0,88 (p=0,03) och totalöverlevnad 0,87<br />
(p=0,08). När man uteslöt tamoxifenpatienter<br />
när de skiftat till aromatashämmare,<br />
vilket sannolikt är mer biologiskt<br />
intressant, förbättrades siffrorna till 0,84<br />
respektive 0,81.<br />
Det är siffror som ligger i nivå med<br />
det förväntade, med en knapp 20-procentig<br />
minskning för risk för återfall. Den<br />
intressanta analysen av sekvensbehandling<br />
visade att det tycks vara sämre att ge<br />
tamoxifen före letrozol jämfört med enbart<br />
letrozol i fem år med en absolutskillnad<br />
för återfall på 2,3 procent för körtelpositiva<br />
efter fem år. Om man däremot<br />
onkologi i sverige nr 1 – 09