Psykisk ohälsa - Ingenting om oss utan oss - Arvsfonden

förvandlas till objekt för (välmenta) företrädare
för vården. (s. 14)
Samma förklaringar tas upp av flera forskare.
Beresford (2000) skriver:
There has traditionally been a tendency in
social policy to marginalize and invalidate
service user’s viewpoints and knowledges. The
knowledge of disable people has been dismissed
on the basis of their perceived incapacity; that of
survivors because of the assumed unreliability
and irrationality of their perceptions and
understandings and those of people with
learning difficulties on the basis of their
perceived intellectual deficiencies. (s. 495)
WHO (2005) uttryckte samma synsätt när det gällde
Europa:
Complex issues are involved, but making
rhetoric into reality remains the challenge. The
notion of empowerment receives a great deal of
lip service, but deep-seated issues of power and
professional status are at stake and should not
be ignored. (s. 6)
Och samma förklaringar uttrycks även av en del
kliniskt verksamma psykiatrer, för att motivera
deras misstro mot tankar om brukarmedverkan och
brukarinflytande. Masland (2006) skriver:
Mental illness is not like other illnesses.
For example, liver disease, kidney disease,
and neuromuscular disease do not affect a
person’s ability to interact with others, to form
relationships, and to understand discussions.
By the nature of mental illness, these various
functions are impaired. (s. 1510)
Masland argumenterar mot Davidsons analys av
utvecklingen, som vi mött tidigare, och han förtydligar
grunden till sin kritiska hållning:
To fail to take into account the cognitive and
emotional effects of the disease under treatment
is to avoid the issue of the inability to interact as
a caregiver with a care receiver. (s. 1510)
Motståndet kan ses som en logisk följd av den
traditionella psykiatrins kunskap så som den
uttrycks bland annat i diagnosmanualer och
utbildningslitteratur. Det Masland formulerar är
att människor som kännetecknas av de symptom
som spaltas upp i denna litteratur inte kan vare sig
ges eller ta ansvar för sin egen behandling och än
mindre för psykiatriska verksamheters innehåll och
utveckling.
Masland pekar därmed på en motsättning
mellan brukarinflytandetanken och en traditionell
psykiatrikunskap, som inte nämnvärt påverkats av
de senaste årtiondenas utveckling och fortsätter
att beskriva och framställa personer med allvarlig
psykisk problematik enbart i termer av störningar och
tillkortakommanden.
I Frankrike är det först nyligen som tanken om
brukarmedverkan har framförts. Nyhetsfaktorn gör det
möjligt att se tydligare reaktioner från representanter
från den etablerade psykiatrin. Guy Baillon (2011) är
en av landets främsta psykiater. Han skriver:
Även om en persons egen erfarenhetskunskap
uppges ha ett högre värde, så är den egna
erfarenhetens lärdom endast en lärdom om
det egna lidandet, men den gör inte personen
ifråga på något som helst sätt till en expert i
psykiatrisk patologi (…) Han kan ingenting om
andras subjektiva upplevelser eller objektiva
villkor. (…) Det enda han kommer att kunna
göra är att projicera på andra det som hans
erfarenhet lärt honom: Medvetenheten om
denna tendens att projicera våra egna tankar
och handlingar på andra utgör kärnan i den
psykiatriska professionens svårigheter. Den
sjukes erfarenhet är begränsad till hans egen
patologi. (…) Den ” förvrängda kunskapen” som
psykpatienterna har av sina störningars realitet
utgör kärnan i allvarliga psykiska störningar.
Baillon avslutar sin artikel med att måla upp en absolut
motsättning mellan de professionellas och brukarnas
kunskaper i en värld där det inte finns något utrymme
för båda och ett konstruktivt samspel mellan dem (se
även Pils 2011).
Avslutningsvis: Om den bristande
professionaliteten hos vårdpersonalen är av
den omfattning som beskrivs och om brukarna
själva besitter ett så pass stort värde, så bör vi
avskeda all vårdpersonal och istället anställa
människor med brukarerfarenhet. Vi behöver
inte befara några svårigheter med att rekrytera
dem: antalet sjuka är ju stort …
Ingenting om oss utan oss 30