Psykisk ohälsa - Ingenting om oss utan oss - Arvsfonden

SAMMANFATTNING
Den här utvärderingen handlar om 117 projekt som fick
bidrag av Allmänna Arvsfonden under åren 1994 till
2008. Gemensamt för dessa projekt var att de handlade
om människor med psykisk funktionsnedsättning.
Uppdragets syfte var att ta tillvara de erfarenheter
och kunskaper som gjorts i projekten som beviljas
medel för ”verksamheter som riktar sig till personer
med psykiska funktionshinder.
De övergripande frågeställningar var:
• Vilka spår lämnar Allmänna arvsfondens pengar
och under vilka betingelser lämnar pengarna spår?
• Vilka framkomliga vägar finner projekten och vilka
hinder stöter de på?
• Hur upplever målgruppen insatserna?
• ”Beakta genusperspektivet”.
• Kvantitativa aspekter så som antal personer
som varit verksamma/deltagit i den aktuella
verksamheten och eventuella kostnadsbesparingar
som kan göras med hjälp av erfarenheter från
projekten.
Dessa övergripande frågor konkretiserades i följande
frågor:
• Vad kännetecknar de projekt som fått bidrag
(verksamhetsinriktning, målgrupp och
projektägare)?
• Vilken ställning har brukarna i projektet? Hur
förhåller sig projektens innehåll till brukarmakt och
autonomifrågor?
• Hur förhåller sig projekten till de professionella
aktörerna och det omgivande samhället?
Utvärderingen har genomförts med hjälp av dels
en dokumentstudie av projektansökningarna och
redovisningarna som lämnats till Arvsfonden, dels en
enkät till samtliga projekt. Dokumenten analyserades
med hjälp av strategier inspirerade av metoden
Grounded Theory, som är lämplig för studier av nya
fält. Svaren på enkäten presenteras med hjälp av
deskriptiva sammanställningar.
Tre projekt valdes ut för en närmare presentation
som skulle återspegla vidden av projekten som
studerats, deras innehåll från ett aktörsperspektiv och
vad ett projekt kan betyda för enskilda personer som
deltar i det.
Projekten inom det psykiatriska fältet utgjorde
två procent av alla beviljade projekt under samma
period och dessa 117 projekt beviljades bidrag
som motsvarade fyra procent av alla bidrag som
Arvsfonden beviljade under perioden 1994–2008.
Totalt hade 73 av de 117 projekten en
brukarorganisation som huvudsökande. Lägger vi till
anhörigorganisationerna, som ofta även organiserar
brukare så drevs nära tre fjärdedelar av projekten av
organisationer med en brukaranknytning.
Inriktningen på projekten kan kategoriseras i
tre huvudkategorier (ett fåtal kom att hamna i två
kategorier):
• 51 projekt är ”kunskapsprojekt”, som samlar,
sammanställer och förmedlar kunskaper.
• 41 projekt är ”insatsprojekt”, vars syfte främst
är att erbjuda brukare behandlings- eller
rehabiliteringsinsatser.
• 28 projekt är ”särgruppsprojekt”, som riktar
sig till en avgränsad grupp av de psykiskt
funktionsnedsatta; exempelvis kvinnor, personer
med utländsk bakgrund och studenter.
Dokumentstudien visar att Arvsfondens stöd till
brukarorganisationer gör det möjligt för dem och deras
medlemmar att själva ansvara för den kunskap och
de insatser som de vill förmedla till sina medlemmar,
professionella och allmänheten. Detta resultat kan
framstå som oproblematiskt och ligger väl i linje med
Arvsfondens övriga utvärderingar inom andra fält och
i ett medborgar- och traditionellt handikapperspektiv.
Men jämför man projekten i det psykiatriska fältet som
ingår i den här utvärderingen med projekt inom andra
handikappområden får Arvsfondens stöd till dessa
projekt en annan betydelse.
Psykiatrin och dess brukare har på många sätt en
särställning bland handikapporganisationer. Personer
med allvarliga psykiska ”störningar” har genomgående
definierats som angripna av ”sjukdomar” som bryter
ner deras mest grundläggande mänskliga funktioner
(att tänka logiskt, känna adekvata känslor, upprätta
sociala relationer, planera och genomföra beslut i
stora och små frågor). Denna definition resulterade i
att många av dessa människor i åratal blev intagna på
slutna vårdinstitutioner utan någon rättsprövning ända
in på 1990-talet. Många blev också omyndigförklarade
och placerade under en förmyndare ända in till slutet
på 1980-talet.
Trots en minskning av den slutna psykiatriska
vårdens omfattning dominerar fortfarande de
traditionella psykiatriska kunskaperna, även
om de utmanats på senare tid. Utmaningen har
kommit från en politisk vilja att stärka de psykiskt
Ingenting om oss utan oss 4