Psykisk ohälsa - Ingenting om oss utan oss - Arvsfonden

åde på en formell och på en personlig nivå, som det
kan förekomma i städer av Skellefteås storlek.
Projektet om våldsutsatta kvinnor hade en tidsram
och inga ambitioner att permanentas. De två andra
projekten hade båda ett tydligt mål att fortsätta
verksamheten efter projekttidens slut, men de har
också olika förutsättningar för det. Föreningarnas
Hus har utvecklat ett antal tjänster som de hoppas att
kommun och landsting är beredda att köpa av dem.
De skaffar sig även andra intäkter genom att hyra ut
sina lokaler till andra föreningar. Slutligen leder det
ursprungliga projektet till idéer på nya projekt som
Föreningarnas Hus sökt och fått bidrag för, bland
andra hos Arvsfonden.
Radio Totalnormal har en annorlunda situation. De
har ingen vara att sälja, utom sina egna sändningar,
vilket de har lyckats med. Detta tillför dock knappast
pengar att leva på. De har även ansökt om bidrag hos
olika myndigheter och fonder, men deras verksamhet
har inte passat in i definitionerna av vilka som får söka
bidrag där. I skrivande stund meddelas att projektet fått
bidrag från Arvsfonden för ett fjärde år, vilket löser de
aktuella problemen, men inte de strukturella.
Framkomliga.vägar
Projekten utgör i många fall arenor där människor
med psykiska funktionshinder och erfarenheter
av stigmatisering kan pröva andra roller än den
traditionella som enbart hjälpbehövande, ”sjuk” och
”annorlunda”. Projekten har utgjort platser att finnas
till på deras egna villkor, att ta ansvar, att stötta
varandra och växa tillsammans. Inom ramen för de
närstudier vi genomfört har det varit möjligt att notera
för flera personer ett skifte i den egna självbilden
(och omgivningens bild av dem) från att vara någon
som karatäriseras genom sina misslyckanden och
tillkortakommanden, till att vara en resurs, någon som
behövs, kan och utvecklas. Betydelsen av projekten
för enskilda människor kan inte överskattas. I sin
tur bidrar deras engagemang för projekten till att
dessa kan genomföras, utvecklas och kanske överleva
projekttiden. Brukarmedverkan är då inte en vacker
paroll, utan en praktik som kan leva upp till de höga
förväntningarna som ibland ställs på den.
Om och hur ett projekt överlever projekttiden
varierar med tid och plats. Under vissa perioder har
staten anslagit specialmedel för det psykiatriska fältet.
Då har det funnits utrymme för en del projekt att finna
vägar att leva vidare.
På vissa orter har brukarorganisationerna,
kommun och/eller landsting lyckats utarbeta goda
samverkansformer. Inom denna ram har flera projekt
lyckats finna vägar vidare efter projekttiden.
Projektens politiska förankring varierar också
med tid och plats. Där brukarorganisationerna lyckats
upparbeta kanaler till och samverkansformer med de
lokala ledningarna inom kommun och/eller landsting
har möjligheterna till tid efter projekttiden ökat. Detta
kan ha tagit sig olika former, antingen genom fortsatt
stöd till projektet eller att projektets idé funnit nya
former som kunnat förankras och därmed få medel för
att leva vidare.
Ett exempel på detta som vi har mött är
Föreningarnas Hus, där de medel som beviljades från
Arvsfonden ledde till att verksamheten utvecklade
ett utbud av tjänster som kunde erbjudas till kommun
och landsting. Långvariga och goda kontakter med
olika nivåer inom dessa båda organisationer och
deras politiska ledningar utgjorde basen för att
Föreningarnas Hus tjänster har köpts.
Projektet.efter.projekttiden
101 av de 117 projekt som följdes upp hade avslutats
som Arvsfondsprojekt när vi skickade ut vår enkät. På
vår fråga om vad som hade hänt med projektet efter
projekttidens slut fick vi svar från 82 av projekten. Av
dessa 82 angav 52 att projektet fortfarande levde kvar
i någon form, 28 svarade att projektet avslutats och två
svarade ”vet ej”.
Svaren var svåra att tolka, eftersom flera projekt
kan ha fortsatt i flera år efter att bidragen från
Arvsfonden tog slut, men ändå ha lagts ner innan vi
ställde vår fråga. ”Vet ej”-svaren handlar om äldre
projekt där projektledaren inte längre hade kontakt
med den organisation som drev projektet.
Vem finansierar då verksamheten efter
projekttidens slut? Femtio projekt besvarade den
frågan.
Här verkar kommuner spela en viktig roll då de
bidrar till 16 (13 genom ekonomiska bidrag och tre som
integrerade verksamheter) av de 50 verksamheterna.
Flera (8) projekt drar sig fram vidare på nya fond- och
projektmedel. I ett fall har man utvecklat ett socialt
kooperativ. På ett övergripande plan ger svaren en
bild där en dryg majoritet av de verksamheter som
vuxit fram som Arvsfondsprojekt fortlever efter
projekttidens slut, men att de har en osäker tillvaro
som bygger på kortsiktiga ekonomiska lösningar. Det
verkar som att endast sex av verksamheterna hade
integrerats som ordinarie verksamhet i kommun,
landsting eller stat. Två svarade att de ingick ”i
ordinarie verksamhet”, utan att precisera hos vilken
huvudman, tre hade integrerats i kommunens
verksamhet och en i landstingets verksamhet.
Ingenting om oss utan oss 58