Psykisk ohälsa - Ingenting om oss utan oss - Arvsfonden

funktionshindrades medborgerliga rättigheter, från
brukarorganisationerna och från forskningen om
återhämtningsprocessen. Verksamheter där den
traditionella psykiatriska kunskapen dominerar kan ha
svårt att integrera i sitt arbete tankarna om brukarnas
medborgerliga rättigheter, brukarinflytande och
brukarmedverkan.
Genom sitt stöd till projekt initierade av
människor med psykiska funktionsnedsättningar har
Arvsfonden bidragit till att utveckla verksamheter där
brukarinflytande förverkligats inom det psykiatriska
fältet. Detta visar sig genom att utvärderingens projekt
inte har särbehandlats på något sätt:
• Projekten har bedömts enligt Arvsfondens kriterier
som gäller för alla projekt.
• Projekten har inte underställts någon
bedömning där de sökandes eventuella psykiska
funktionsnedsättningar skulle ses som ett hinder.
• Projekten har underställts samma krav på
redovisning som alla andra projekt.
• Utgångspunkterna att personer med egna
erfarenheter av psykiatrisk vård har erfarenheter
och kunskaper som kan vara av värde för andra har
inte ifrågasatts. Inte heller föreställningen om att
dessa personer kan leda, anställas i och medverka i
olika projekt.
Utvärderingens övergripande slutsats är att
sammantaget utgör projekten en praktisk skola för
brukarinflytande och brukarmedverkan, samtidigt som
de visar att ett sådant ansvar inte står i konflikt med de
problem som dessa människor har.
Projekt där människor med egen erfarenhet
av psykiatrisk vård har mött psykiatrins och
socialtjänstens personal på jämbördig fot kan anses
vara banbrytande för utvecklingen av evidensbaserade
insatser och kunskaper. Brukare har undervisat
vårdpersonal och socialarbetare. I vissa fall har de
till och med kvalitetsgranskat de professionellas
insatser. I flera fall har de sålt sina tjänster till
kommun och landsting. En del projekt har anställt
professionella för olika insatser. Samtidigt omnämner
flera projekt motståndet från i första hand psykiatriska
verksamheter som ett av de främsta hinder de mött i
sitt arbete och för sin fortsatta existens.
Projekten utgör även arenor för de medverkande
att utvecklas personligt både inom ramen för sina
psykiska problem, men även bortom dessa problem.
I flera fall har noterats personliga utvecklingar som
skulle kunna betecknas som terapeutiska.
Samtidigt problematiserar utvärderingen andra
aspekter:
• Genomgången av ansökningarna visar att
personer med psykiska funktionshinder och deras
organisationer söker och beviljas medel, men att
de fortfarande utgör en relativt mindre andel av
de projekt som söks i förhållande till de psykiska
funktionshindrens förekomst i befolkningen.
• Även om flera projekt lever vidare efter projekttiden
så har många svårt att finna en trygg ekonomisk
bas.
• Det finns en risk att gender, utländsk härkomst och
andra särskiljande frågor hamnar i skymundan
för det handikapp som förenar personerna inom
projektet.
• Ett gott samarbete med den lokala psykiatriska
organisationen och socialtjänsten har stor betydelse
för projektens genomförande och överlevnad efter
projekttiden, men många har svårt att upprätta
ett fungerande samarbete. Här kan den psykiskt
funktionshindrade särställning i samhället och
stigmatiseringen av denna grupp bidra till att
försvåra uppkomsten av ett sådant samarbete.
Ingenting om oss utan oss 5