Psykisk ohälsa - Ingenting om oss utan oss - Arvsfonden

More documents

Recommendations

Info

förvandlas till objekt för (välmenta) företrädare för vården. (s. 14) Samma förklaringar tas upp av flera forskare. Beresford (2000) skriver: There has traditionally been a tendency in social policy to marginalize and invalidate service user’s viewpoints and knowledges. The knowledge of disable people has been dismissed on the basis of their perceived incapacity; that of survivors because of the assumed unreliability and irrationality of their perceptions and understandings and those of people with learning difficulties on the basis of their perceived intellectual deficiencies. (s. 495) WHO (2005) uttryckte samma synsätt när det gällde Europa: Complex issues are involved, but making rhetoric into reality remains the challenge. The notion of empowerment receives a great deal of lip service, but deep-seated issues of power and professional status are at stake and should not be ignored. (s. 6) Och samma förklaringar uttrycks även av en del kliniskt verksamma psykiatrer, för att motivera deras misstro mot tankar om brukarmedverkan och brukarinflytande. Masland (2006) skriver: Mental illness is not like other illnesses. For example, liver disease, kidney disease, and neuromuscular disease do not affect a person’s ability to interact with others, to form relationships, and to understand discussions. By the nature of mental illness, these various functions are impaired. (s. 1510) Masland argumenterar mot Davidsons analys av utvecklingen, som vi mött tidigare, och han förtydligar grunden till sin kritiska hållning: To fail to take into account the cognitive and emotional effects of the disease under treatment is to avoid the issue of the inability to interact as a caregiver with a care receiver. (s. 1510) Motståndet kan ses som en logisk följd av den traditionella psykiatrins kunskap så som den uttrycks bland annat i diagnosmanualer och utbildningslitteratur. Det Masland formulerar är att människor som kännetecknas av de symptom som spaltas upp i denna litteratur inte kan vare sig ges eller ta ansvar för sin egen behandling och än mindre för psykiatriska verksamheters innehåll och utveckling. Masland pekar därmed på en motsättning mellan brukarinflytandetanken och en traditionell psykiatrikunskap, som inte nämnvärt påverkats av de senaste årtiondenas utveckling och fortsätter att beskriva och framställa personer med allvarlig psykisk problematik enbart i termer av störningar och tillkortakommanden. I Frankrike är det först nyligen som tanken om brukarmedverkan har framförts. Nyhetsfaktorn gör det möjligt att se tydligare reaktioner från representanter från den etablerade psykiatrin. Guy Baillon (2011) är en av landets främsta psykiater. Han skriver: Även om en persons egen erfarenhetskunskap uppges ha ett högre värde, så är den egna erfarenhetens lärdom endast en lärdom om det egna lidandet, men den gör inte personen ifråga på något som helst sätt till en expert i psykiatrisk patologi (…) Han kan ingenting om andras subjektiva upplevelser eller objektiva villkor. (…) Det enda han kommer att kunna göra är att projicera på andra det som hans erfarenhet lärt honom: Medvetenheten om denna tendens att projicera våra egna tankar och handlingar på andra utgör kärnan i den psykiatriska professionens svårigheter. Den sjukes erfarenhet är begränsad till hans egen patologi. (…) Den ” förvrängda kunskapen” som psykpatienterna har av sina störningars realitet utgör kärnan i allvarliga psykiska störningar. Baillon avslutar sin artikel med att måla upp en absolut motsättning mellan de professionellas och brukarnas kunskaper i en värld där det inte finns något utrymme för båda och ett konstruktivt samspel mellan dem (se även Pils 2011). Avslutningsvis: Om den bristande professionaliteten hos vårdpersonalen är av den omfattning som beskrivs och om brukarna själva besitter ett så pass stort värde, så bör vi avskeda all vårdpersonal och istället anställa människor med brukarerfarenhet. Vi behöver inte befara några svårigheter med att rekrytera dem: antalet sjuka är ju stort … Ingenting om oss utan oss 30
Det Baillon lyfter fram är verkliga problem, om brukarmedverkan skulle betyda att personer med egen erfarenhet av psykiska problem och vård tänker sig ha en högre stående kunskap än vårdpersonalen och därför vilja ersätta dem som behandlingspersonal. Men sådana anspråk framförs knappast av brukarrörelsen. Det som efterfrågas är att de professionellas kunskaper och praktik ska kompletteras med brukarnas erfarenhetsbaserade kunskap, i ett motsättningsfullt samspel. Dessutom vill man att brukarnas liv, och det som gör detta liv svårt, men också är till hjälp för dem, inte begränsas till psykiatrins värld och vårdpersonalens insatser. Det som Baillon formulerar i drastiska ordalag är den starka oro som drabbar representanter av den etablerade psykiatrin när de ser sitt kunskaps- och behandlingsmonopol ifrågasatt; och dessutom ifrågasatt av dem som de har till uppgift att ta hand om. Maktfrågan framträder här med all önskvärd tydlighet i avfärdandet av möjligheten av ett kunskapsutbyte med brukarna som jämbördig part. Brukarförnuftets.gränser Utöver den lagstiftning som reglerar alla medborgares rättigheter i förhållande till sjukvården (hälso- och sjukvårdslagen) hanterar två speciella lagar förhållandet mellan människor med psykiska problem och samhället/staten. Vård mot patientens vilja är den första lagen. Fram till 1992 var det möjligt att människor kunde tvingas att vistas på psykiatriska institutioner mot sin vilja, utan någon rättsprövning. Vårdintyget som gjorde detta möjligt skrevs av två av varandra organisatoriskt oberoende psykiater. I och med lagen om psykiatrisk tvångsvård begränsades tiden för ett tvångsomhändertagande inom psykiatrin till först fyra veckor, då tvångsvårdsbeslutet måste prövas av en förvaltningsrätt. Förlängs tvångsvården ska det tas upp igen efter fyra månader och sedan var sjätte månad av förvaltningsrätten. Patienten har då även möjlighet att överklaga domstolens beslut. Formellt innebar det ett betydande steg för de svenska psykiatriska patienternas rättssäkerhet och en betydelsefull erövring av medborgerliga rättigheter. Ett steg som bedömdes av brukarrörelsen för att vara i motsatt riktning togs 2008, när riksdagen antog ett förslag om möjlighet att tvångsvårda människor med psykiska problem i öppenvård, i deras hem. Men även beslut om tvångsvård i öppenvård ska prövas rättsligt som andra tvångsvårdsbeslut. Lagen om rättspsykiatrisk vård är den andra lagen. När en person har begått ett brott och bedöms ha varit psykiskt störd vid brottstillfället har Sverige en praxis, som skiljer sig från andra europeiska länder. I många länder blir de dömda frikända på grund av nedsatt tillräknelighet, det vill säga om psykiatrisk expertis bedömer att de inte visste vad de gjorde och inte visste att deras handlingar stred mot lagen, ibland med tillägget att de var oförmögna att styra sina handlingar. I Sverige blir en sådan person dömd, dock inte till fängelse, utan till rättspsykiatrisk vård enligt lagen om rättpsykiatrisk vård (Höglund et al 2009) . Vi ser ett fält med betydande motsättningar som berör den ställning som människor med allvarliga psykiska problem bör ha i samhället. Motsättningarna handlar om deras rättsstatus. Ska de i första hand ses som oförmögna att ta ansvar för sina handlingar och erbjudas adekvat behandling med begränsade möjligheter att verkligen påverka den? Eller ska de vara med och besluta om sin vård, dess innehåll och psykiatrins organisation, förutom att deras kunskap blir värderad och bildar utgångspunkt för utbildningsinsatser riktade till de professionella? Det är i detta sammanhang som vi nu kan analysera Arvsfondens insatser. Arvsfondens.roll I gruppboendet och på sysselsättningsverksamheten talar alla om hur viktigt det är med brukarinflytande. ’Alla insatser måste utgå från individens egna mål och prioriteringar och vara baserade på individens och de närståendes aktiva medverkan’, säger Psykiatriutredningen. Men ganska snart upptäcker han (brukaren) att det är bara vackra ord. I praktiken är det fortfarande personalen som bestämmer. I deras konkreta handlingar utläser han fortfarande budskapet ’lita på oss, vi tar hand om det här, gör som vi säger nu så blir allt bra’. (RSMH 1995, s. 6) Individens ”compliance”, det vill säga följsamhet, till de professionellas beslut står i motsättning till ett verkligt samarbete, en arbetsallians, där båda parters kunskaper och erfarenheter möts i en öppen förhandling. RSMH:s beskrivning från 1995 verkar fortfarande vara aktuell idag. I slutrapporteringen från den nationella psykiatrisamordningens brukarinflytandeprojekt som kom ut någon gång i mitten på 2000-talet beskrivs situationen i Sverige så här: Erfarenheterna från projektet, den samlade rapporteringen i Sverige och den internationella Ingenting om oss utan oss 31
Page 1 and 2: Ingenting om oss utan oss Allmänna
Page 3 and 4: Kön,.ålder,.migration.och.funktio
Page 5 and 6: funktionshindrades medborgerliga r
Page 7 and 8: engagemang och det arbete som har l
Page 9 and 10: men det blev något: Man gjorde det
Page 11 and 12: ETT.FÖRSTA.NEDSLAG De.psykiatriska
Page 13 and 14: vars konsekvenser drabbade statens,
Page 15 and 16: funktionsnedsatta. Cirka två proce
Page 17 and 18: saker och har sällan uppbyggliga f
Page 19 and 20: kroniska sjukdomar tenderar att upp
Page 21 and 22: exempel ansåg en arbetsgrupp inom
Page 23 and 24: denna slutenhet och som uttrycks i
Page 25 and 26: in dem utan att de hade psykiska pr
Page 27 and 28: Innebörden av avinstitutionaliseri
Page 29: grunder kan tänkas välja den vår
Page 33 and 34: TRE.FALLBESKRIVNINGAR Under en arto
Page 35 and 36: erörande, mer personligt och annor
Page 37 and 38: människor som känner till min dia
Page 39 and 40: FÖRENINGARNAS.HUS Ett stort steg i
Page 41 and 42: Vi har föreläst om inflytandefrå
Page 43 and 44: Ta gärna med dig hem att vi som dr
Page 45 and 46: mellanting som var ingenting. Det b
Page 47 and 48: klarade det här, Adelina. Tänk va
Page 49 and 50: erfarenheter. Till exempel på Kris
Page 51 and 52: Mäns våld mot kvinnor är ett lad
Page 53 and 54: producerades av projektet i persona
Page 55 and 56: på sin egen måluppfyllelse. Däre
Page 57 and 58: • ”Aktionen fick genomslag på
Page 59 and 60: Tabell 10. Vem finansierar verksamh
Page 61 and 62: AVSLUTANDE.REFLEKTIONER I detta avs
Page 63 and 64: funktionsnedsättning blir osynligg
Page 65 and 66: REFERENSER American Psychiatric Ass
Page 67 and 68: Nationell Psykiatrisamordning (odat
Page 69 and 70: BILAGA.1 Projekt Organisation Ort R
Page 71 and 72: Projekt Organisation Ort Redovisnin
Page 73 and 74: Projekt Organisation Ort Redovisnin
Page 75 and 76: 1. Brukarnas ställning i projektet
Page 77: Om nej Gjordes försök att finna m

Psykisk ohälsa - Ingenting om oss utan oss - Arvsfonden

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?