Psykisk ohälsa - Ingenting om oss utan oss - Arvsfonden

Ta gärna med dig hem att vi som driver det här
projektet är människor med egen erfarenhet av
psykisk ohälsa. Det är viktigt att visa att det
går … och det stärker oss i kamratskap och
värme. Ju fler vi är, desto bättre är det. Jag är
förtidspensionerad och är mycket hemma på
dagarna, men att åka hit är det bästa som finns.
Jag får lite uppgifter och känner mig, som man
säger, sedd och behövd och det räcker för mig.
Det tror jag att många andra skulle behöva.
Och Birgitta fyller i:
Vår sociala verksamhet är ganska unik i landet,
men det är en början. Den visar att det går
att göra någonting och det vi hoppas på är att
den ska spridas. Vi skulle vilja att vårt exempel
knoppar sig ut i samhälle och vi vill sprida våra
tankar och våra erfarenheter. Vi vill inte vara en
isolerad ö i Skellefteå.
RoseMarie
RoseMarie är ett bra exempel på
verksamhetsutvecklingen inom Föreningarnas Hus.
Hon började komma till Föreningarnas Hus för
några år sedan och har idag en rad olika funktioner i
verksamheten:
Det har varit en lång resa. Det är en klassisk
väg genom föreningar. En dag såg jag en
blänkare om en träff för anhöriga. Jag har själv
många diagnoser och jag är också anhörig.
Jag hade inget socialt kontaktnät och var
utelämnad åt mig själv. Så min återhämtning
startade där, genom Föreningarnas Hus och
genom att träffa andra som var i samma
situation.
Idag har RoseMaries situation förändrats:
Jag är ordförande i ISPS och har gått i
cirkelledarutbildning hos Schizofreniförbundet.
Nu är vi två cirkelledare och leder utbildningar.
Jag delar tjänsten som brukarinflytandesamordnare
med Birgitta. Brukarrevisionerna
kommer att bli mer min lott. Vi har gjort två nu
på olika kommunala boenden. Vi diskuterar i en
grupp hur vi ska skriva och hur vi ska analysera
de intervjuer som vi gör. Vi åker ut till boenden
och frågar de som bor där var de vill att vi ska
intervjua dem.
Rosmarie arbetar även på ett Bed and Breakfast, ett
stenkast från Föreningarnas Hus, som föreningarna
öppnade 2010, även det med projektbidrag från
Arvsfonden.
Här är jag handledare. Hit kommer folk för
att arbetsträna. De som kommer hit har olika
bakgrund, och de kommer också från olika håll
– från Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen,
men även direkt från psykiatrin för att slussas ut
därifrån. En del kommer från särskolan.
RoseMarie lyfter fram arbetets dubbla natur för många
med psykiska problem. Å ena sidan är arbetet en källa
till stress som kan hota den psykiska balansen man
lyckats bygga upp. Å andra sidan är det – under de
rätta förhållandena som på Föreningarnas Hus – en väg
till gemenskap:
Nu när jag har blivit gammal, så ska jag arbeta
heltid. Det är kul, men det är svårt att hantera
stressen för att jag har så mycket psykiska
besvär.
Men att jobba här ger mig jättemycket. Det
man ger får man tillbaka. Det handlar om en
personlig utveckling för mig lika mycket som
att jag kan ge andra stöd och utveckling. Det
är att ge och ta. Jag vet hur det är att vara illa
behandlad. Man vill hjälpa andra, och eftersom
jag har mått dåligt sedan jag var … bebis, så vill
man att andra ska få hjälp så fort som möjligt.
Och så betydelsen av att få ett socialt kontaktnät
och få hjälp med att träffa andra genom
exempelvis föreningslivet. Det finns många
vägar till återhämtning … man måste ta ett eget
ansvar och be om hjälp.
Adelina
Ett projekt kan beskrivas på många olika sätt: en
struktur, ett mål, en målgrupp, en plan på hur målet
ska uppnås och ett resultat. Men ett projekt är också
de människor som blir en del av detta projekt och
samtidigt skapar det. Inte bara de som driver det, utan
även de som kommer i kontakt med projektet.
När jag kom till Föreningarnas Hus kom Adelina
fram till mig och sa att hon ville att jag skulle intervjua
henne. Jag visste inte vem hon var, men blev glad över
Ingenting om oss utan oss 43