Bra läge men dåligt rykte - Cultural Planning Laboratory

vägledande teoretiska begreppen används sanningsenligt, verkligt och uppriktigt
i heuristisk mening – som ett självständigt sökande efter lösning med
hjälp av frågor – kommer fallstudien att resa ytterligare frågor relevanta för
att förstå teorin eller benämningen. Det vill säga att en mångfald av fakta
som likheter och olikheter mellan fall är grundstenar för fruktbara benämningar.
9 Följaktligen är fallet eller fallen både objekt och metod för begreppsbildning.
Med begreppsbildning avser Vaughan en process av förfining
av benämningen, allt i syfte att specificera sådana omständigheter som
vedertagna benämningar inte kan förklara.
Hur ser Vaughan på valet av fall eller objekt? Först ser hon objekten som
etnografiska – i likhet Douglas Harper – det vill säga baserade på intervjuer
och dokument eller historiska jämförande studier. Sedan väljs objekten därför
att de är exempel på ett forskningsämne och att de varierar i komplexitet.
Huvudmålet med en studie av flera objekt är – enligt Vaughan – att besvara
frågan ”vad har vi ett fall av?” Ett exempel är ”ett fall av sanering”. Avhandlingen
går ett steg längre och menar att ”fall av …” åskådliggör de egenskaper
– eller variabler – som det gemensamma fallet utgörs av. Med andra ord
är Vaughans fråga – ”vad har vi ett fall av?” – ett metodologiskt grepp och
en förutsättning för att kunna ge svar på denna avhandlings fråga: ”vad är
detta för typ av fall?”
Både Diane Vaughan och Charles C Ragin är av den åsikten att kvalitativa
undersökningar med ett fåtal objekt ofta står i frontlinjen vad gäller bildandet
av benämningar. 10 Ragin vill dock poängtera att studier av många
objekt gör det svårare att praktisera jämförande studier och att utveckla benämningar.
Orsaken är att objekten till en början alltför gärna indelas efter
gängse kategorier. Vaughan menar att målet med studien knappast uppnås
om man väljer objekten utifrån typologiska distinktioner som grundats i förförståelse
om vad som definierar ett objekt eller en värld av särskilda objekt.
Sådana självsäkra antaganden kan vara både felaktiga och klandervärda. Det
vill säga att konventioner utgör hinder för studien, något som diskuteras
senare texten.
Det är viktigt att kunna ta vara på sådant material som inte passar in i
mönstret. Det gör att forskaren måste utveckla strategier mot icke accepterade
förutfattade meningar, det vill säga ge akt på motsägelsefulla perspektiv,
menar både Vaughan och Harper. Med Öster som exempel är centrala förnyelser
och miljonprogramsområden ett sådant motsägelsefullt perspektiv. Ett
annat är stadsdelens centrala läge med ett dåligt rykte.
Den metodologiska grundsatsen är en systematisk jämförelse av likheter
och skillnader i syfte att utveckla, förfina och revidera benämningar med
hjälp av samspelet mellan teoretiska perspektiv och de empiriska enheterna.
En grundbult är den systematiska jämförelsen mellan ett objekt och ett annat,
9 Ibid., s. 176.
10 Ragin (2000a), ”Casing and the process of social inquiry”, s. 225.
41