Bra läge men dåligt rykte - Cultural Planning Laboratory

Två gånger tre rum
Henri Lefebvre utverkar således två treindelningar av rum: fysiska, sociala
och imaginära rum respektive rumslig praktik, det levda rummet och representationer
av rum. Dock är han vag på en punkt, nämligen hur dessa rumsliga
indelningar interagerar med varandra inom en tredelning.
Det är rimligt att anta – säger Lefebvre – att rumsliga praktiker, det levda
rummet och representationer av rum växelverkar på olika sätt. Dock är relationen
mellan det varseblivna, det levda och det abstrakta aldrig enkel eller
stabil. För att göra varseblivandet, tolkandet och fortlevandet mer konkret
måste de förkroppsligas av kött, blod och kultur, menar Andy Merrifield. 17
Avhandlingens tolkning och förslag är att rummen interagerar med varandra
enligt följande: det fysiska rummet (bebyggelsen) och det sociala rummet
(befolkningen) förenas i rumslig praktik genom varseblivning och kunskap
samt uttryck i vanor och händelser, det vill säga som sociomateria (figur 1).
Detta bär dock på en motsättning mellan dagliga rutiner och den urbana
verkligheten: Lefebvre skriver att ”this association is a paradoxical one, because
it includes the most extrem separation between the places it links together”.
18
Nästa relation: hur förhåller sig det sociala rummet (befolkningen) till det
imaginära rummet (bilderna)? Här föreslås Henri Lefebvres representationer
– det vill säga bilder av sociomateria – som den teoretiska förbindelsen mellan
det sociala och det imaginära rummet (figur 1). Dock finns en komplikation
eftersom representationerna är två till antalet: det levda rummet och
representationer av rum. Det levda rummet är det konkreta rummet som är
knutet till en plats och består av kroppar, människor och byggnader. Konkret
är också symboler och bilder – såväl igenkända som främmande – främst när
det är fråga om skillnader mellan befolkningens och medias bilder. Oavsett
skillnaderna är närheten till grannskapet det centrala i det levda rummet.
Lefebvres andra representationsform – representationer av rum – är abstrakt
till skillnad från det levda rummet. I representationer av rum är kroppen
sekundär till skillnad från själva betraktandet, exempelvis arkitektens
blick som tar sig objektiva uttryck (som inför ombyggnationerna av balkongerna,
entréerna och innergårdarna på Öster). 19 Sammantaget är det levda
rummet och representationer av rum två odelbara förekomster som förslags-
17 Merrifield, Andy (2001) ”Henri Lefebvre: a socialist in space”, i Crang, Mike & Thrift,
Nigel (2001), Thinking Space, London: Routledge, s. 175.
18 Lefebvre (1991), s. 38.
19 I The production of space (s. 239) knyter Henri Lefebvre sitt habitusbegrepp till representationer
av rum. I likhet med Bourdieu talar också Lefebvre om habitus. Men Lefebvre knyter
an till den grekiska betydelsen av habitus som en social och mental enhet. Lefebvre binder
alltså sitt habitusbegrepp till ”the conceived”, till representationer av rum. Dessutom har
habitusbegreppet sin kontrast i intuitus som binds till det levda rummet. Med begreppsparet
intuitus och habitus särskiljs praktik och teori: intuitus ligger till grund för handling och rumslig
praktik, alltmedan habitus har en teoretisk och intellektuell innebörd. Detta till skillnad
från Bourdieu som definierar habitus som förkroppsligat kapital.
77