Bra läge men dåligt rykte - Cultural Planning Laboratory

Den tredje avdelningen – utbildning och sortering – uppvisar strategier
för normalisering genom utbildning och klassificeringar, det vill säga en
omvandling av kulturellt kapital till sina rättmätiga arvtagare.
Den fjärde avdelningen – kulturskapande och kulturproduktion – är ett
aggregat av fält (ett nät av sociala positioner), av doxa (vaga föreställningar
om rätt och fel) och relationen mellan etablerade och nykomlingar. Varje fält
– som ett nät av sociala positioner vilka står i relation till de kapital som står
på spel – kan ombilda kapital. Dock har varje fält (kulturens, politikens,
litteraturens, religionens, arkitekturens et cetera) sin egen doxa i ord av vaga
föreställningar om rätt och fel, normalt och onormalt. I allmänna ordalag
pågår kamper på varje fält mellan nykomlingar och etablerade om positioner
utifrån de kapitalformer som betraktas som legitima på fältet i fråga. Ett fälts
autonomi beror på dess förmåga att påföra sina normer på både produktion
och konsumtion av dess produkter. 31 Det vill säga att autonomi skapas genom
distinktioner. 32 Då fältet är autonomt är processen cirkulär – något som
Järvinen inte noterar – eftersom sista ledet med kulturskapande och kulturproduktion
leder tillbaka till det första ledet: det främmande och det nära.
Främlingar och nykomlingar hotar alltså både de etablerade på fältet och
fältets varaktighet. Hotet har dock ett förbehåll: nykomlingarna ifrågasätter
inte spelet till fullo eftersom deras framtid skulle kullkastas om fältet försvagades
och upplöstes. Följaktligen bidrar nykomlingarna till reproduktionen
av fältet genom distinktionsspelet.
Ett fält kännetecknas alltså av rörelser och kamper om positioner i det sociala
rummet. Kampen på fältet handlar om rätten till att döma kvaliteter, att
uttala värden, och att klassificera med hjälp av begrepp och namn. Dessa
privilegier har en agent som agerar på uppdrag av en institution. Kampen om
positionerna innebär en kamp om klassifikationerna och om alternativen,
som i sin tur handlar om att lägga ut skiljelinjer.
Att lägga ut skiljelinjer, regere fines, är att skapa regioner. Detta framkommer
med tydlighet i trafiklederna och järnvägarna i fallet Öster den 2
september 2004. Agenter – representanter för en grupp såsom stadsplanerare
och arkitekter – kan således formera regioners identiteter med benämningar
och klassifikationer. Auktoritet skapas både genom språket och benämningar
som namngivanden och honoreringar. 33 Namngivningen har stor betydelse
som passagerit. Ritualens faser – eller snarare konsekreringens faser såsom
riter för legitimering och institutionalisering – är att (kunna) namnge olika
saker vilket bygger på att skapa legitima gränser. Dessa gränser – som uppmuntrar
det legitima – konstituerar både sociala och mentala gränser. Med
andra ord är passageriter inte bara gränsdragningar, de är gränsen och skilje-
31
Bourdieu, Pierre (1979/2003), Distinction: a social critique of the judgement of taste, London:
Routledge, s. 3.
32
Ibid.
33
Bourdieu (1991/2001), s. 117.
81