Bra läge men dåligt rykte - Cultural Planning Laboratory

inverkar förstås de fyra berättarformerna inom den urbana folkloren på det
rumsliga symboliska kapitalet. Närmast sammanfattas kapitlet.
Sammanfattning
Avsnittet om de teoretiska grundbegreppen utgick från empirin från SABOdagen
2004. Tre begrepp utmejslades, nämligen bebyggelse, befolkning och
bilder. Först diskuterades respektive begrepp var för sig. Bebyggelsen – eller
stadsbebyggelsen – kunde förstås som byggnader och gator et cetera; stadsbefolkningen
i sammanställningar av kön och ålder med mera; stadsbilderna
som teorier, rykte et cetera samt etablerade begrepp som till exempel förort
och miljonprogram. Vad gäller bilderna gjorde avsnittet en åtskillnad mellan
de boendes och pressmediernas områdesbilder, det vill säga mellan inifrån-
och utifrånbilder av bostadsområdet.
Efter det att begreppen diskuterats var för sig och funnits som allmänna,
ställdes de i relation till varandra. Kopplingen mellan bebyggelse och befolkning
klargjordes med Dag Østerbergs begrepp sociomateria. Sociomaterian
– som överbryggar fysiska urb och sociala civitas – sätter både gränser
och erbjuder möjligheter till omdaning av gränser. Det fysiska är sociala
överenskommelser i förkroppsligad form, enligt Howard S Becker, vilket
innebär att föremål är människor i interaktion.
Avsnittet såg bostadsområden som platser där ideologier, planer och visioner
om en civilisation tagit form. Med andra ord hade den imaginära tankestrukturen
inverkat på den fysiska infrastrukturen. Egenskaper som tilldelats
ett fysiskt objekt har sociala och begreppsbestämmande komponenter.
Därför kan ett objekt ändra karaktär beroende på begreppsdefinitionen.
Befolkningen och bilder kopplades också samman genom ”bilder av sociomateria”.
Föreningen mellan det allmänna begreppet bilder och Østerbergs
sociomateria analyserades sedan i begrepp av representationer, i enlighet
med Henri Lefebvres synsätt. Denna ansats ledde till att begreppen
(stads)bebyggelse, (stads)befolkning och (stads)bilder hade sina motsvarigheter
i Henri Lefebvres rumsindelning, i fysiskt, socialt och imaginärt rum.
Dessa schematiserades sedan till ett tankeschema i storheterna rum och
rumslig tröghet. Där hade markanvändningen den största trögheten i rumslig
mening, befolkningen en mindre sådan och bilderna den allra minsta.
Avsnittets rumsliga spår utvecklades till att bestå av två treindelningar.
Den första nämndes nyss. Den andra treindelningen innehöll rumslig praktik,
det levda rummet och representationer av rum, i enlighet med Lefebvre.
Dessa rum spelar aktiva roller. De växelverkar förslagsvis på så sätt att
rumslig praktik förenar bebyggelse och befolkning, alltmedan representationer
– det vill säga det levda rummet och representationer av rum – förenar
befolkning och bilder. Eftersom rummen inte är isolerade från varandra ger
99