Mellan sanning och lögn

Fangen. 17 I enlighet med detta resonemang argumenterar Kittang i sin bok för att Hamsun
alltid - i kraft av sin förmåga att väcka starka känslor hos publik och kritiker - har haft ett
långt traumatiskt och ambivalent förhållande till sin publik. Följaktligen menar han att
”landsförräderiet” är en kulmen på ett förhållande mellan Hamsun och publiken, som
inleddes redan under Hamsuns tidiga genombrottsperiod. 18
Den återkommande debatten om Hamsun och nazismen visar att den vanligaste
lösningen på vad man betecknar som ”Tillfellet Hamsun” är att idiotförklara politikern för
att kunna frikänna och beundra författaren. Problemet är emellertid att om man frikänner
Hamsuns diktning måste man erkänna det som utgår från den mogna delen av
författarskapet och följaktligen det som motiverade Hamsuns nazism, nämligen hans antimoderna
hållningar: naturdyrkandet och civilisationskritiken. Det som försätter läsaren i ett
dilemma är således att bestämma Hamsuns författardiskurs utifrån vetskapen om hans
nazism. Kittang hävdar – med bakgrund i dessa faktorer - att fasuppdelningen av
författarskapet i en lyrisk respektive socialrealistisk period, är ett utslag av en
försvarsmekanism, ett slags ”vikemanøver”, som han säger handlar om att skapa en
försonande Hamsunbild, som man ”både rasjonelt og kjenslemessig kan ha fred med.” 19
Uppdelningen, påstår han, har inneburit att man har kunnat göra ett strategiskt val, som har
lett till att man har nedprioriterat den mogna fasen till fördel för undersökningar i det tidiga
författarskapet. Detta, säger han, märktes tydligt under mellankrigstiden, men har varit
ännu tydligare efter kriget. 20
Kittang problematiserar polariseringen av Hamsuns författarskap, därför att han
menar att den bidrar till en alltför entydig och förenklad bild. Han menar att orsaken till att
man har kunnat företa en enkel kategorisk uppdelning av författarskapet är att
uppdelningen motsvarar skiljelinjer i Hamsuns biografi. Den tidiga fasen - den
psykologiska - motsvarar Hamsuns liv under 1890-talet, då han levde ett rotlöst
17 ibid. Konerne ved Vandposten, som utkom samma år som Hamsun mottog Nobelpriset, fick dåliga
recensioner och orsakade stor besvikelse i läsekretsen. (Britt Andersen: ”Konerne ved vandposten” i i Ståle
Dingstad (red.): Den litterære Hamsun (2005) s. 205)
18 De föredrag som Hamsun skulle komma att hålla i Köpenhamn 1888 efter sin amerikavistelse, utlöste stor
debatt i pressen. Hamsun blev beskylld för okunskap och arrogans. (”Generasjonen fra 1890-årene” Op.cit.
s.139, 140). Ett annat exempel på hur Hamsuns reaktionära synpunkter har orsakat häftig debatt är den så
kallade ”barnemorddebatten” i Morgenbladet som utlöstes av en artikel Hamsun hade skrivit i januari 1915.
Denna debatt skulle komma att vara i flera år. (”Sannheten om Hamsun er…” Op.cit. s. 3)
19 Luft, vind… Op.cit.s 19
20 Ibid. s. 15 Jørgen Haugan poängterar också i sin biografi att i de första femtio åren efter Hamsuns död har
det varit fyra utav fem norska doktorsavhandlingar om Hamsun, som har betonat det tidiga författarskapet.
(Op.cit.s. 419)
8